tisdag, mars 18, 2008

Den kommersialiserade journalistiken som demokratiskt problem

För några veckor sedan skrev duon Audun Lysbakken, vice ordförande i Sosialistisk Venstreparti, och Torbjørn Røe Isaksen, ordförande i Muf:s systerförbund Unge Høyre, tillika politisk redaktör för Tidskriften Minerva, tillsammans en artikel i tidskriften Samtiden. Artikeln bär den briljanta titeln Kommentariatets diktatur. Där sågas den politiska journalistiken i allmänhet och de politiska kommentatorerna i synnerhet – ni vet, de som allt oftare dyker upp i tidningsspalterna och i etern, och talar om vad som ”egentligen” händer eller sägs; som något slags facit till utspel och debatter. Den har gett upphov till en ganska intressant diskussion i den norska offentligheten. (En debattartikel baserad på innehållet i Samtiden-artikel finns här)

Idag skriver Magne Lindholm, lektor vid journalisthögskolan i Oslo, en mycket intressant artikel i Dagbladet, med utgångspunkt i nämnda artikel. Även om artikeln är formulerad som en kritik av Lysbakkens och Røe Isaksens inlägg, tar den egentligen deras kritik vidare. Och den gör det skarpt. Lindholm talar om ”journalismen” som en ideologi – en samhällslära som liknar folksagorna mer än nyhetsförmedlingens verkligheten:
Journalister flest oppfatter det som sin oppgave å være kritisk. Men hvordan skal man kritisere når man er nøytral? All kritikk må gå ut fra en norm. Når klare politiske normer er tabu, hvilken norm skal man da bruke?

[...]

Journalistene kunne også begynne å vedstå seg sine vurderinger, og innrømme for seg selv og publikum at deres selvpålagte nøytralitet er en myte. Også journalister er politiske aktører. Forhåpentligvis er de redelige aktører.

Den som forsøker noe slikt, vil fort innse at deler av journalistenes yrkesideologi må forkastes. Journalismen har utviklet seg til en hel liten samfunnslære, som likner på folkeeventyrens verden. Også denne er en mytisk konstruksjon.
Detta är en artikel som bör läsas. Och begrundas. Dess budskap är minst lika brännande för den svenska situationen. Men någon risk för att innehållet ska kunna diskuteras i den allmänna svenska debatten finns knappast. Det får samhällsintresserade människor själva ta ansvar för, bortom de arenor som mainstream-medierna utgör. Det är dock möjligt!

3 kommentarer:

gudmundson sa...

Nåja, viss debatt har ju förts om frågan, exempelvis i samband med Cecilia Uddén-affären för några år sedan. Och några av oss har debatterat för ökad transparens när det gäller redaktionellt arbete och rentav insyn i hur journalister tänker.

Det bästa hittills som publicerats i frågan är BBC:s otroligt läsvärda självkritik: From Seesaw to Wagon Wheel: safeguarding impartiality in the 21st century.

Men det hela är fantastiskt viktig frågeställningar. Inte bara vad gäller enskilda journalisters eventuella ideologi, utan även den frågan om vilken ideologi kåren som sådan har, och vad medielogiken i sig producerar för ideologi.

Enda lösningen tror jag är, som nämnts, transparens. Och nu börjar det ju också komma. SVT Aktuellts bakom kulisserna-video är naturligtvis inte det perfekta svaret på frågan, men det visar att det finns en viss grad av medvetande på redaktionerna om att läsare och tittare i allt högre grad ifrågasätter det de ser och läser. Och om redaktionerna kan erbjuda en insyn i bakgrunden till varför det ser ut som det gör överbryggas åtminstone några av klyftorna.

Problemet tror jag dock är ofrånkomligt.

Anonym sa...

JA! JUST DET! Varför händer sånt här bara i Norge?

Anonym sa...

"Men någon risk för att innehållet ska kunna diskuteras i den allmänna svenska debatten finns knappast."

Hei Ali, er enig at det er en meget spennende debatt. Kunne du tenkt deg å utdype hvorfor du ikke tror en slik debatt ville blitt tatt i Sverige? Jeg er selv norsk og studere journalistikk i Stockholm, har nylig flyttet hit og ønsker selvsagt å lære meg mer om det svenske samfunn. Har googlet litt rundt for å se om jeg kunne finne tilsvarende diskusjoner i svensk medier uten hell.

Andreas