Rawia Morra gör ett ohyggligt stort arbete för att belysa händelser och historia i Mellanöstern. Här är tre inlägg kring det israeliska firandet av 60 års folkfördrivning:• Så fördrevs mina föräldrar
• En 60-åring i existentiell kris
• En bön till en övergiven brunn
1 kommentar:
http://www.arbetaren.se/articles/christianvalues20080505
Från den fackliga tidningen arbetaren:
"I dag gratulerar vi Israel som fyller 60 år i år och alltså bara har fem får kvar till den efterlängtade pensionen. Hur hög pension Mellanösterns enda demokrati kan räkna med är dock lite osäkert, eftersom man tidigt investerade pensionspengarna i en massa dyra nukleära smällare som man inte ens får smälla med när man fyller år. Det är – som alla vet – trist att behöva vända på slantarna men då kan man ju alltid skära ner på utgifterna. Till exempel har Israels odågor till brorsöner – bosättarna – länge levt på månadspengen från faster men borde nu bli tvungna att klippa sig och skaffa ett jobb. Så många vänner har jubilaren tyvärr inte fått hittills i livet, om man bortser från en stor efterbliven kusin på andra sidan havet. Likaså har romanserna lyst med sin frånvaro. Kanske är det dags att sätta in en kontaktannons?
”Pigg 60-åring söker omtänksam vän i närområdet för pardans och kanske mer. Du gillar mig för den jag är och respekterar mina gränser. Endast seriösa svar.”
60 år – dags att växa upp? "
Skicka en kommentar