Stefan Jonsson - och rundgång

Det är två väldigt bra artiklar som Stefan Jonsson har skrivit i DN, igår och idag. Och viktiga, dels för att de påminner om förbigånga självklarheter, dels för att de sammanfattar läget:

Låt oss lägga ut brickorna. Det läggs förslag om att sända hem invandrare - och om att förbjuda deras anhöriga att komma hit. Konstnären Lars Vilks använder sin yttrandefrihet för att förnedra landets muslimska minoritet. Folkpartiet spelar ut idéer om svensk kanon, språkprov, klädkod och tuffare tag mot invandrare som sägs leva på bidrag. Folkgrupper pekas ut som farliga hederskulturer. Uppbragdheten är stor över rektorer som inte håller skolavslutningar i kyrkan.

Det främlingsfientliga partiet sverigedemokraterna deltar numera i det offentliga samtalet, såväl i SVT som på denna kultursida, medan vi andra håller andan.
Så har vi nedläggningen av Centrum mot rasism och Integrationsverket, kontroversen kring tidskriften Mana, beskyllningarna mot diskrimineringsombudsmannen, avvisandet av alla förslag på positiv särbehandling av etniska minoriteter samt allt vanligare antydningar om att landet överdriver skyddet av sexuella, etniska och andra minoriteter.

Två små noteringar om de förskjutna referensramarna i den tid vi lever i:

I UNT skriver man en ledare som inleds med en rad osakligheter och ett bisarrt, uppenbart kontrafaktiskt påstående om att ”försvaret för liberala ideal om allas lika värde’” är ”starkare” inom borgerligheten, än inom vänstern. Efter att det hegemoniska struntpratet på så sätt reproducerats över några ytterligare spaltcentimeter, prövar sig skribenten Karl Rydå på en försiktig, försiktig kritik av den gallsprängde heltidshetsaren Dick Erixon. Dick Erixons urspårning som svar på detta – han anklagar bland annat UNT för att ”förmodligen” vilja se honom dödad ”i multikulturalismens namn” – har väl ett visst humorvärde. Ett av Erixons ”argument” mot UNT är särskilt intressanta:

Man kan fråga sig om UNT aldrig tagit del av rapporteringen från Mellanöstern. Det är bara att öppna vilken tidning som helst, i stort sett vilken dag som helst

Se där den medialiserade ideologiproduktionens kärna: att skapa ett självrefererande tankerum. Hetsen mot muslimer motiveras med och rättfärdigas av den ymniga förekomsten av – hets mot muslimer.

I samma anda kommenterar Sakine Madon Stefan Jonssons artiklar på ett ofrivilligt skarpsynt sätt:

Jag läste den märkligaste artikeln på länge i DN Kultur. Den känns väldigt 2003-2004

Well. Ja, det ligger mycket i det. I en tid när rasismen, strukturell diskriminering och nedåthets mot muslimer och araber blir mainstream – Sakine har själv bidragit som juniorspelare på den framgångsrika sidan – är det klart att bekymmer kring rasism, strukturell diskriminering och nedåthets, kan kännas lite gammaldags och pinsamt i en så modemedveten miljö som Expressens debattsidor.

För övrigt noterar jag att Sakine glatt hänvisar vidare till den poserande charlatanen Lars Vilks kommentarer kring Jonssons artikel. Floskeln ”opposites attract” förblir en floskel.


PS. Helena Duroj har en läsvärd kommentar till Jonsson.