I rörelse

(Kommentar i Klassekampen idag)
- - - - -

Den som betraktar årets ESF (European Social Forum) med viss kännedom om den svenska vänstersidan, noterar snabbt att en betydande andel av dem som varit centrala i organiserandet, är med i något parti på vänsterkanten, eller har sin bakgrund där. Men direkta representanter för partierna finns inte där och kan inte heller stå som direkta arrangörer. Det är en del av de sociala forumens kodifierade identitetsmarkörer.

Någon gång kan det hela mest se lite fånigt ut. Ungefär som om alla spelar ett spel av gammal vana, utan att egentligen veta varför, eller ha särskilt kul under tiden. När vänsterpartiets ledare Lars Ohly kommer på besök, uppträder han till exempel som gäst i en försäljningsmonter för vänsterpartiet närstående publikationer. En diskussion om den ekonomiska politiken är ”out-sourcad” till Centrum för marxistiska samhällsstudier. De socialdemokrater som har arbetat för att föra in erfarenheter och diskussioner från forum-rörelserna till sitt parti, organiserar programpunkter via tidskrifter och studieförbund. Få skulle vilja att de inte var där.

Förberedelsearbetet för årets forum har innehållit en god dos av spänningar och konflikter. Det har varit avhopp och extraordinära årsmöten, vilket resulterat i att programmet blev färdigställt sent och att marknadsföringen av forumet varit sparsam och oprecis. De motsättningar som kommit upp till ytan är välbekanta i sammanhanget. Hur mycket ska man förlita sig på frivilligarbete respektive avlönade funktionärer? Ska forumet vara en öppen yta för informations- och erfarenhetsutbyte, eller ska det mer omedelbart utmynna i gemensamma aktiviteter? Detta är hur som helst reella motsättningar som återspeglar den ”globaliseringskritiska” rörelsens utmaningar. De är inte bråk mellan partiorganisationer, eller skapade av dem.

När forumet väl är utgör partifrågan knappast någon viktig konfliktyta. Nu sliter alla med att få någon ordning i det relativt omfattande kaoset. Men det finns ändå anledning att reflektera över den institutionaliserade parti-aversionens implikationer.

I de miljöer som varit tongivande i att definiera ”nya former” för politisk aktivitet, har det varit en ofta upprepad problembeskrivning att politiska partier – då avses ofta traditionella arbetarrörelsepartier – förlorat kontakt med den sociala aktivismen och blivit valmaskiner. Idén om att isärhålla partier och ”sociala rörelser” som väsen – oavsett vad de senare har för social bas, eller om de över huvudtaget rör på sig – reproducerar synen att partier ska reduceras till parlamentariska spelare, som ”rörelserna” ska leverera krav till. Det problemet är ömsesidigt förstärkande. Partipolitiker som egentligen vill vara i fred för kraven på aktivism uttrycker inte sällan stor entusiasm över de fina och söta ”rörelserna” som gör det de är bäst på, medan ”politikerna” – en helt annan (yrkes)grupp – kan lyssna och besluta. Samtidigt utvecklar de som principiellt fördömer partiorganisering ofta en märkligt platt bild av den politiska processen, och gärna en slags arrogans gentemot det arbete som genomförs på ett annat sätt än det de för tillfället gillar. Politikens former fetischiseras.

Det är inte heller någon hemlighet att den nyliberala diskursen innehåller bilden av ”politiken” som en enhetlig (och föraktlig) sfär. I den diskursen har en förlöjligande syn på partier varit ett viktigt element. Samtidigt har ju den sammanhållna organiseringen – bland annat i partier – en mycket viktigare funktion för den som har ett intresse av att förändra samhället, än den som i grunden trivs rätt bra med hur det fungerar.

Likaväl – motsättningarna verkar i viss mån göras obsoleta av den politiska utvecklingen. På årets forum finns det ett påtagligt stort intresse för fackliga frågeställningar och ett bättre fackligt deltagande än tidigare. Där finner man en social rörelse som inte behöver ha beröringsskräck med politiska partier, utan snarare kan vrida och definiera om politikens innehåll. Därmed inte sagt att det heller flyter oproblematiskt. Men vem har sagt att det ska göra det.