Tips och grejer

* Andreas Bryhn skriver om den för högerns ekonomiska tankemodeller fundamentala nedsippringsteorin, utifrån ny statistik om den allt mer perverterade ekonomiska ekonomin.


* Lars Ohly skriver i en debattartikel i Aftonbladet om nödvändigheten att bryta det militära samarbetet med USA. Egentligen är det absurt att man ska behöva påpeka sådana saker. Här har vi ett land vars militärapparat dagligen dödar folk runt om i världen, som är ett kontinuerligt och konkret hot världsfreden och som på senare år bland annat aktivt återinfört kidnappningar, tortyr och försvinnanden som en rutinmässig del av arbetet. För ett land som säger sig värna fred och frihet kan det vara rimligt att ifrågasätta samarbete med denna militära apparat.


* Petter Larsson skriver i Aftonbladet om Jan Björklunds falsarier om tillståndet i den svenska skolan. Och säger viktiga saker om den politiska situationen mer allmänt:

Men uttalandet är också belysande för hur politik ofta bedrivs: för att få gehör för en lösning krävs ett problem, en kris. Och finns det ingen kris, får man hitta på eller blåsa upp en.

Väderkvarnspolitiken går igen inom andra områden. Bidragsfusket, som regeringen inte kan belägga; kriminaliteten, som antagligen inte ökat; terrorhoten, som är snarast obefintliga; kraven på de arbetslösa, vars jobbeffekter är osäkra.

Gång på gång förstoras problemen upp för att motivera repressiva åtgärder, som ger politikerna en handlingskraftens lyster.

Det finns naturligtvis problem i den svenska skolan. Det finns ingen anledning att slå sig till ro med mittenpositioner i internationella jämförelser. Det finns också dokumenterade problem med kunskapsnivåerna – inte minst i matematik. Klassklyftorna består. Allt detta skulle man kunna diskutera kritiskt – och jag menar att socialdemokraterna och vänstern här har stor anledning till en självkritisk hållning (här är en krönika i Flamman på det temat).

Men det är ett helt annat perspektiv än Björklunds medvetna och systematiska dyngprat om tillståndet skolan – som haft till syfte att peka fram mot huvudsakligen kontraproduktiva ”lösningar”. Jan Björklund leder skolpolitiken i en regering som för första gången i modern tid föresatt sig att aktivt sänka utbildningsnivån i samhället. Därtill underblåser man den privatisering som genererar vidgade klyftor och samtidigt smular sönder möjligheterna till att föra en sammanhållen utbildningspolitik med sociala ambitioner. Det är klassförakt och kunskapsfientlighet i skön förening.


Läs också två grejer i Dagens Arena på Björklund-temat. Per Wirtén: Avgå! (Det säger så mycket om det politiska klimatet i Sverige idag, att det förefaller radikalt och långsökt att en minister skulle avgå för att hon eller han fuckat upp politiskt) samt Björn Elmbrant: Varför har vi inte fått veta detta förrän nu?