Haverikommission för nationalekonomin?

[Publicerad i norsk översättning i Klassekampen 14. november]

”Nationalekonomi är inte bara en samhällsvetenskap, den är en genuin vetenskap”, skrev Edward P. Lazear i Quarterly Journal of Economics år 2000. Artikeln heter ”Economic Imperialism” och argumenterar för att nationalekonomin bör ta över andra samhällsvetenskaper. Ty dess överlägsenhet visas ”genom nästan vilket som helst marknadstest” – exempelvis att den uppmärksammas av beslutsfattare. Sålunda bör dess ”verktygslåda” användas för att närma sig fenomen som familjeliv, personalfrågor och diskriminering.

I det sistnämnda fallet opererar Lazear med antagandet att ”smak för diskriminering” är något som råkar förekomma i varierande grad i befolkningen. Då kan diskriminering ”analyseras” som ”efterfrågan på vilken annan vara som helst”. Slutsatsen är att om till exempel svarta och vita jobbar lika bra, bör företag som diskriminerar gå sämre, eftersom de betalar ett ”premium” för privilegiet att anställa just vita. Kan man inte hitta sådana data finns ingen diskriminering, eller så måste man leta efter något som händer på konsumentnivå.

Sedan 2006 leder Lazear ett officiellt organ som ger råd till USA:s president. I denna funktion har han varit en fortsatt aggressiv förespråkare för skattesänkningar till de rikaste. I januari 2008 påpekade han att administrationens åtgärder var till för att ”främja tillväxt” och att omfördelning inte var ett ”primärt mål”. I maj 2008 sade han att han skulle bli ”förvånad” om någon såg tillbaka på denna period som en recession. Det var för övrigt samtidigt som finansminister Henry Paulson utropade att ”det värsta ligger bakom oss”.

Några jättekonkurser senare, har Barack Obama vunnit valet. Hans ekonomiska expertgrupp som ska ordna ”change we can believe in”, leds av tidigare finansminister Larry Summers. Summers är bland annat känd för ett PM som läckte ut 1992 under hans tid på världsbanken. Där slog han fast att många afrikanska länder är ”ineffektivt lågt förorenade”, varför Världsbanken borde uppmuntra rika länder att överföra utsläpp dit. ”Den ekonomiska logiken bakom att dumpa giftigt avfall i länder med de lägsta lönerna är oantastlig”, skrev han.

”Ditt resonemang är helt logisk men totalt vansinnigt”, påpekade Brasiliens dåvarande miljöminister. Den logik som vägleder både Lazear och Summers är grundläggande i den ortodoxa ekonomivetenskapen. Den ”verktygslåda” som de och andra i detta prästerskap använder, består primärt av en påk med vilken verkligheten bankas platt. I den ”modell” som ekonomerna gör till sin världsbild, fördunstar maktrelationer, sociala processer och organiserade strävanden. Kvar blir atomistiska aktörer vars intressen alltid kan uttryckas i priser.

Det betyder att giftdumpning i Afrika är effektiv resursallokering. Det betyder också att ortodoxa ekonomer kan ha lite olika syn på om rätt nivå på räntan, men att ekonomins fundamentala problem ligger bortom deras förståelsehorisont. De får till exempel svårt att se att den amerikanska ekonomin är underutvecklad på grund av låga löner, stora klyftor och för låga skatter som gett en långvarig nedmontering av offentligt finansierad infrastruktur.

Men problemet begränsar sig inte till USA. Den ekonomiska ortodoxin är transnationell. När Senterpartiets Per Olaf Lundteigen föreslår en Grådighetskommisjon [girighetskommission] med alternativa ekonomer, kan Kjetil Wiedswang skriva i Dagens Næringsliv at ”bortsett fra Erik S. Reinert og Torstein Dahle [ekonom och partiledare för Rødt, tidigare RV], er det litt uklart hvilke økonomer Lundteigen tenker på” (8. november). Man kan tycka vad man vill om Lundteigens idé. Men det är nästan omöjligt att finna ekonomer som kan säga något meningsfullt om ekonomin, istället för att fortsätta leverera tomma marknadsmantran. Det borde motivera en annan kommission – en haverikommission för ekonomiämnet.


[PS. Jag och Erik Reinert var i fredags inledare på temat "Har økonomifaget spilt faltitt", i regi av Manifest Här är ett referat med kommentarer]