(Krönika i Flamman i dag)
De stora linjerna i samhällsutvecklingen kan ibland ta vägen över småstigar; historiens tunga gång återspeglas i de mest banala händelser. Visst har det varit uppenbart ett tag hur rasismen – i synnerhet i sin mest aktuella form islamofobin – kommit att färga den politiska dagordningen i Västvärlden, också i Sverige. Ändå är det rabaldret kring SVT:s ”Halal-tv”, där tre unga svenska kvinnor fått möjlighet att fundera över det samhälle de lever i, ganska chockerande. Inför det första avsnittet utbrast som bekant krönikören Carl Hamilton ut i smårasistiska förolämpningar mot en av kvinnorna, Khadiga Elkhabiry, när hon hälsade på honom genom att föra sin egen hand mot hjärtat och nicka vänligt. Hamilton insisterade på att hon istället skulle ta honom i handen, eller ”åka hem till Iran”, ett land som inte figurerat i hennes bakgrund men väl i Hamiltons fantasier. Man kan i Sverige tro på andeväsen, visa röven i tv, eller langa heroin. Det kan få olika typer av konsekvenser, till exempel att man döms i domstol, eller blir kalaskändis. Men inget av det skulle få Carl Hamilton att kräva utvisning ur svenskheten och föreslå bosättning i en ”jordhåla”.
Hamilton är förstås ingen nazityp. Men han tar sig ett privilegium att tillrättavisa en annan svensk, baserad på en etnisk hierarki. Och han gör det i ett samhällsklimat där detta normaliseras. Med en omisskännlig doft av 30-tal föreslår ledarsidan i DN partiellt yrkesförbud: ”Att i Sverige vägra hälsa enligt majoritetssamhällets normer är således något som diskvalificerar människor från yrken […] som exempelvis reporter eller läkare. Då får man välja ett annat yrke. Eller hitta någon som vill försörja en”. En svensk kvinna som Elkhabiry kan alltså vara städerska på DN:s redaktionslokaler, eller försäkringskassejagad socialbidragstagare – men inte ha en aktiv roll i svensk tv.
DN:s ledare medverkar i att etablera tidsandan. Tidningarna svämmar över av artiklar där svenska muslimer omtalas som problem. Nätkommentarerna andas lynchstämning. Att avböja fysisk beröring med en överklassgubbe är tydligen ett hot och en skymf mot allt svenskt, kanske hela Västvärlden. De tre kvinnorna får inte heller rätt att ställa ungefär samma frågor som andra om klasskillnader eller jämställdheten i sitt eget samhälle – de reduceras till sin huvudduk.
I täten på debatten rider Dilsa Demirbag-Sten, som byggt en typecastad karriär på hets, insinuationer och ryktesspridning med udden riktad mot företrädesvis muslimer. En återkommande del av hennes ”argumentation” är att ”också” muslimer ”måste tåla att diskuteras och kritiseras”. Det låter självklart, men är det motsatta. För det som nu utspelar sig är ingen diskussion – det är förföljelse. I ett öppet och demokratiskt samhälle ska man just inte behöva ”tåla” att dagligen bli ifrågasatt och diskuterad som samhällsmedborgare och människa. Det faktum att en massa människor i Sverige varje dag måste ”tåla” att bli utsatta för otidigheter och påhopp är själva problemet.
Man behöver inte vänta till interneringsläger och skorstenar, eller orangea overaller och hemliga tortyrhålor, för att konstatera att något gått snett och ta ställning mot det. Redan vardagens sociala mobbning är nedbrytande och oacceptabel. Moderaternas senaste utspel om särregler som ska tvinga invandrare att skriva på kontrakt om svenska lagar och ”värderingar”, är ytterligare en mutter som dras åt i rasismens institutionalisering. Kontraktsförslagets hela syfte och enda effekt är social utdefiniering genom spel på mörka undertoner och hot om ekonomisk repression. Vänsterns uppgift kan inte vara att stämma instrumenten i en lite annan tonart – det är att slå på helt andra pukor.
- - - - -
För övrigt ett mycket bra nummer. Bland annat:
- Hanna Löfqvist har en väldigt intressant intervju med Carl Tham
- Aron Etzler om valresultatet i Venezuela
- Jonas Sjöstedt om finanskrisen och EMU
torsdag, november 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
28 kommentarer:
Det är inte, eller borde inte vara, ett dugg kontroversiellt att begära att människor som invandrar hit, eller som fötts här i en radikalt annan kulturomgivning, ska integrera sig i det svenska samhället, inkl. allmänt accepterade normer och värderingar.
Det är därför vi talar om ett "samhälle". Detta borde inte vara främmande från kollektivister på vänsterkanten.
Gemensamma värderingar gällande kamp mot antisemitism och rasism, mot kvinnodiskrminering och för demokrati är värderingar sine ua non ingen integrering kan förekomma här.
I annat fall får vi en situation som liknar hur de brittiska kolonisatörerna i Indien vägrad att integrera sig med lokalbefolkningen, eller hur olika religiösa och etniska samfund i Storbritannien bildar "communities", där radikalism och fanatism frodas och hatet mellan olika "communities" späs på.
Den bästa integrationsmodellen är den franska, där det är assimilering och respekt för alla som gäller. Där kallas ingen för "invandrare" utan för fransmän. Det är dit vi vill komma i Sverige.
Johannes,
Du förstår tyvärr inte vad artikeln handlar om.
Och nej, den franska "modellen" med halvhyllad kolonialism, (mer) rasistisk polisbrutalitet och (värre) ghettoisering är inte en självklar förebild.
/Ali
Tack för ytterligare en knivskarp krönika. Din insats är ofantligt viktig i en verklighet där fler och fler likt en ond spiral tycks tävla om att gå längst i att "våga kritisera" invandring i allmänhet och islam i synnerhet. Få verkar stå i grepp att själva se de stora dragen, än konsekvenserna av den nya färdriktningen efter samhällsskutans ännu fortgående högergir. Personligen känns det svårare än någonsin att se hoppfullt på den närmaste kommande samhällsutvecklingen - inte minst efter Sahlins alldeles uppenbara vilsegång i sina försök att hotta upp Partiet och därigenom avskaffande av reella alternativ.
Som tur är ser det inte fullt så dystert ut överallt i världen så jag antar att vi som inte riktigt orkar längre får ta att flytta.
Johannes
"Gemensamma värderingar gällande kamp mot antisemitism [..]"
Kamp mot antisemitism i all ära - men betyder det att kamp mot islamofobi ska motverkas? Vad exakt i Alis artikel är det som du har problem med?
Så fort människor börjar yra om kulturer och värderingar är det Sverigedemokratvarning som utfärdas. Svea rikes lag räcker inte längre till för att hålla ordning på blattarna. Vi måste ha kontrakt och kultur. Johannes, jag ser att din röst i nästa riksdagsval kommer att läggas på detta fina hembygdromantiska parti. Även om allianspartierna sliter som djur för att framstå som ett lika gott alternativ.
Jag tror knappast att "Johannes" röst kommer att läggas på SD, snarare Per Ahlmark & DN-partiet eller Svenska Likud....
Själv tror jag nog att både Johannes och moderaterna borde skriva på kontrakt om svenska lagar och "värderingar". Jag är rädd att deras antitolerans inte har det minsta med Sverige att göra och är direkt antiliberal. Särskilt när de är mer för fransk invandringspolitik än svensk. Det tyder på bristande värderingar.
Jag tycker de borde åka hem till Iran, alternativt bo i en jordhåla.
Jag tycker det är trist att nivån är så låg bland vissa av kommentatorerna här. Det är dessa personer som är de intoleranta.
Omedelbart får jag Likud-stämpel (för att jag försvarar kamp mot antisemitism och rasism) och omedelbart börjar någon tala om islamofobi. Sedan smutskastas jag som SD:are, vilket jag definitivt inte är.
Det här visar en sak: det finns ett stort arv av fördomar hos väldigt många svenskar, och det är inte skinnskallarna vi först tänker på.
Jag har inte specifikt sagt att jag stödjer "kontraktet" som ska skrivas med invandrare, även om detta nu är en nästan universell del av naturalisering i de flesta demokratier. Det jag säger är att principen om att den som invandrar också förväntas känna en genuin och positiv vilja att integrera sig är ett självklart krav.
På denna punkt gör ni invandrarna (som det så fult heter i Sverige men inte i ex. Frankrike) en stor björntjänst med er relativism och nästan illvilliga tal om "rasism". Ett uttryck som tyvärr urvattnats och nästan inverterats av element inom vänstern.
Låt mig också säga att jag inte förnekar att det finns mycket rasism i Frankrike och att integrationen inte är problemfri, men den har fungerat mycket bättre än i Sverige -- särskilt om man jämför att antalet invandrare i Frankrike är mycket större och mer disparat.
johannes,
om rasismen ökar blir det också fler tillfällen när man måste använda begreppen rasism eller rasistisk. om man inte gör det för att inte 'urvattna' kan det vara så att man helt enkelt är en idiot, som du.
/j
Ali, en mycket bra och välskriven debattartikel. Islamofobin i västvärlden är verkligen ett stort problem och hetsjakten på muslimer börjar alltmer likna judeförföljelserna innan andra världskriget.
En liten petitess dock: Du tillskriver DN:s ledarsida "en omisskännlig doft av 30-tal" och menar att de förespråkar "partiellt yrkesförbud" när de säger att vägra att ta det motsatta könet i hand diskvalifierar människor från att bli t.ex. läkare.
Men det är ju faktiskt precis det det gör. Att vara läkare kräver t.ex. att kunna vidröra människor av båda könen, att kunna se människor av det motsatta könet nakna och att kunna utföra gynekologiska/urologiska undersökningar. Finner man det omöjligt att ens ta människor av det motsatta könet i hand har jag faktiskt svårt att se hur man ska klara av de ovannämnda bitarna av läkaryrket.
Och vem har sagt att kvinnan inte kan skaka hand *i sin yrkesroll*? Koranen är inte så enkeltydig att den ger ja och nej svar på allt. Om det är nödvändigt för att hjälpa andra får alltid undantag göras som att strunta i bönen, fastan och andra konventioner.
Du liksom DN drar för stora slutsatser av att de inte ville bli intima med Hamilton.
Hampus skriver:
Du liksom DN drar för stora slutsatser av att de inte ville bli intima med Hamilton.
Vi fortsätter väl vår lilla träta då.
Först vill jag invända mot ditt sätt att kalla "ta i hand" för att "bli intim med"
Jag anser mig definitivt inte vara intim med någon genom att ta denne någon i hand, inte ens om han är man. Hamilton ville tvärsäkert inte heller vara intim. Han ville hälsa normalt svenskt.
Sedan till Ali
Jag håller inte med dig här, för det är så att det finns en förenklande regel för samvaro mellan människor, och det är regeln "ta seden dit man kommer". Man kan nämligen inte begära att svenskarna (eller någon annan befolkning) ska lära sig varenda sed som kan förekomma runt jorden och anpassa sig till alla andras seder och bruk när de är i sitt hemland.
Sedan såg jag ett annat program om islam och om troende muslimska kvinnor, på Kunskapskanalen, som var mycket bra och där det bl.a. berättades (av en muslimsk kvinna som arbetade med unga muslimska kvinnor) att allt fler, framför allt unga kvinnor, börjat bära huvudduk och försöka följa sina hemländers seder (kallandes dem för muslimska). Det här är en ganska otäck utveckling, för den säger något mycket allvarligare, nämligen att polariseringen mellan svenskar och muslimska invandrare börjar tillta - och från båda sidor.
Jag menar förvisso att detta beror på diskriminering av invandrare och deras barn (födda eller inte födda i Sverige) och kanske framför allt på den islamhets som Västvärlden, med USA spetsen, har uppvisat de senaste 18 åren, och att man måste ta tag i den saken och försöka lösa de problem som det här ger upphov till, men man tar inte tag i problemet genom att fördjupa motsättningarna. Dessa kvinnor som nu bestämmer sig för att börja bära huvudduk och att inte ta män i hand, de demonstrerar avståndstagande från den svenska kulturen bl.a., och därmed bidrar de, till all olycka, till att fördjupa polariseringen.
Dessvärre, för mig som svenska och feminist så demonstrerar de här unga kvinnorna dessutom avståndstagande från allt det den svenska kvinnorörelsen har kämpat mot i mer än 150 år, och jag reagerar också med ryggmärgen mot ett sådant avståndstagande, hur ogärna jag än vill göra det. För de seder som dessa kvinnor följer och demonstrerar att de vill följa, hade vi i stort sett även i Sverige så sent som för 100 år sedan, ja i vissa delar av landet så sent som när jag var barn, då Sverige var ett mer kristet land, och har vi äntligen lyckats få bort, åtminstone de värsta kvinnodiskriminerande avarterna av dem.
Jag betraktar det här som ett ordentligt mångbottnat problem alltså.
Så har Hampus menat att jag är löjlig om jag menar att de här flickornas huvuddukar och hälsningsbetéenden hotar svensk kvinnofrigörelse. Tja, de blir en del av reaktionen tillsammans med den kristna nyandlighet vi sett, och som kommer framför allt från USA. Det är verkligen ingen överdrift att säga att vi står mitt uppe i en rejäl backlash för kvinnorörelsen och feminismen. Värre kommer det troligen att bli.
Jag har ju ganska många år bakom mig idag, och jag har aldrig tidigare varit med om så mycket kvinnoförakt som man ser idag och så allvarliga hot mot kvinnors frigörelse som dem vi ser idag.
Hampus skrev: Och vem har sagt att kvinnan inte kan skaka hand *i sin yrkesroll*? Koranen är inte så enkeltydig att den ger ja och nej svar på allt. Om det är nödvändigt för att hjälpa andra får alltid undantag göras som att strunta i bönen, fastan och andra konventioner.
Du liksom DN drar för stora slutsatser av att de inte ville bli intima med Hamilton.
Jag drar inte några slutsatser av att tjejerna inte vill ta Hamilton i hand. Jag anser att hela den här debatten om handskakningen är löjeväckande. Man ska aldrig tvingas att vidröra en annan människa, om man själv inte vill, bara för att majoriteten av invånarna i det samhälle man lever i väljer att hälsa på det sättet.
Nej, Koranen innehåller inte en checklista med vad som är OK eller inte och vad som kan vara OK i enbart i sin yrkesroll. Det är upp till varje troende muslim att tolka Koranen själv.
Så det jag däremot menar är att DN har en poäng i att om man väljer att tolka Koranen så att man av religiösa skäl ej vill ha någon fysisk kontakt med det motsatta könet. Då finns det vissa områden på arbetsmarknaden som är uteslutna t.ex. läkaryrket.
Integrationsdebatten, som jag (och Kerstin) försökte kommentera ovan, handlar inte främst om handskakning.
Jag föreslår att de som vill diskutera detta höjer debattnivån, och inte låter den sänkas till Hampus nivåer.
Kerstin, om de ser att ta i hand är en intimitet så det det. För dem. Jag skrev inget om vad Hamilton ville. Jag skrev om vad de ville.
Det är annars ytterst ofint att grabba tag i handen på någon som inte önskar det, något jag är enig med DN:s etikexpert om.
Glöm inte heller det politiska inslaget i Islam. Att bära huvudduk kan ibland vara en rent politisk symbol vilket jag tror skrämmer skiten ur de nya kolonialmakterna.
Och jupp, jag tror att man är löjlig om man tror att handskakningsbeteendet hotar kvinnlig frigörelse. Så få, få, få muslimska kvinnor vägrar att skaka hand. Huvudduk skulle kunnat vara en annan sak, eftersom den bärs av fler, men efter att ha träffat de som bär den kan jag knappast se att de skulle vara emot någon "frigörelse". Jag skulle tro att de är mer frigjorda än de flesta av DN:s ledarskribenter.
Ja, Johannes, låt oss höja den till din nivå med kontrakt för invandrare och instruktioner om hur de ska bete sig för att blidka dig.
Tycker du har helt fel. I Sverige tillåts man inte yppa några som helst kritiska frågor om Islam utan en pinsam tystnad utbreder sig. Ifrågasätter man att kvinnor bär slöja häpnar människor.
Min morföräldrars föräldrar var strängt troende pingstkyrkomedlemmar. De tillhörde den gamla sortens pingtsvänner. Sådana som ansåg att dans, alkohol och kortspel var något man skulle avhålla sig från. Det var syndigt att ägna sig åt sådant och förde en närmare djävulen. På den tiden så upprätthöll också pingstkyrkan starka koder för klädsel. Särskilt kvinnor skulle styra ut sig på ett visst sätt. Jag kan inte dessa regler i detalj. Men min mamma har berättat hur hennes mormor alltid hade håret uppsatt i något slags knut. Jag har för mig att hon också bar sjalett.
Mina morfar och hans syskon var mycket strängt hållna hemmavid. I vart fall min morfar reagerade mycket starkt mot denna uppfostran och dess uppförandekoder. Min mamma har berättat för mig om hur han därför uppmanade henne och hennes syskon att ta ta alla chanser att gå ut och roa sig. Om de var hemma under en helg så var det nästan så att de undrade om någonting var tokigt.
Nu tycker jag att man kan se hur religiösa förbud och uppförandekoder återigen gör sig breda i samhället. Man ser kvinnor på stan som beslöjar sig och nu detta med att de inte skakar hand med personer av motsatt kön. Jag tycker verkligen inte att det är rasistiskt att ifrågasätta detta.
Jag reagerar tvärtom starkt mot att man uppvisar en sådan otrolig flathet. Alla trippar runt på tå och är så otroligt finkänsliga. Varför ska man inte kunna diskutera detta för? Inom pingstkyrkan så ägnade man sig åt många vansinnigheter. Ta bara detta med tungomålstalandet. Detta har jag också fått höra talas om. Föräldrar som inför sin barn ändrade personlighet och uppträdde helt vansinnigt.
Många barn skrämdes av detta. De grät i förtvivlan över hur deras föräldrar betedde sig. Jag skulle klassificera det som ett slags psykisk misshandel.
Detta är vad som har förmedlats mig om pingstkyrkans inre liv under 1930 och 40-talet. Personligen är jag en hängiven religionshatare. Jag hatar alla unkna dogmer och den människofientlighet religionerna ger uttryck för. Och jag anser att man verkligen ska diskutera dessa saker när man har tillfälle. Om någon säger att deras religion förbjuder dem att ta mig i hand så tänker jag inte vifta bort saken. För då erbjuds man ett ypperligt tillfälle att ifrågasätta en religiös upfattning som är knasig. En sådan diskussion ska man vara beredd att ta tycker jag.
Min farmor, också uppväxt i frikyrkomiljö, sa en sak som inpräntat sig i mitt minne. Det var när jag konfirmerades i svenska kyrkans regi. Hon frågade då om vad jag fått lära och jag berättade om mina erfarenheter. Hon sa då underfundigt till mig att Gud har ju kommit att bli så annorlunda. Han var inte längre så sträng och ond mot människorna.
Jag tycker att om har kunnat lyckas få Gud att vekna borde man väl också kunna göra folk av Allah.
Ebba Grön sa det bäst om Gud.
http://www.youtube.com/watch?v=Y-fGM7C0hYQ
Jag skulle vilja slänga ut en fråga i luften för alla att svara på. Hur kan det komma sig att en otroligt mycket större andel muslimska kvinnor i Sverige bär slöja och abaya än i exempelvis Fankrike, med en ofantlig immigration från islamiska länder?
I Fankrike bär nästan INGEN muslimsk kvinna slöja eller abaya. Alla muslimska tjejer och kvinnr, som mestadels kommer från Marocko, Algeriet och Tunisien är frigjorda och moderna eleganta kvinnor/damer/tjejer och bär inte slöja.
Varför är det annorlunda bland svenska muslimska kvinnor, tror ni?
(Obs, det är inte slöjan i sig som är ett problem, utan de värderingar som följer med den, och som följer med faktumet att frigöra sig från detta).
Johannes,
här kommer mitt svarsförslag:
Bland annat eftersom Marocko, Algeriet och Tunisien inte är identiska med övriga länder i vilka islam varit betydelsebärande, samt att sverige har förhållandevis få migranter och barn till migranter från dessa länder - frankrike höll på med något som, tror jag, hette kolonialism vilket sverige i samma utsträckning inte var (i omtalade länder).
Notera dock att det inte är handskakningen i sig som är ett problem, utan blott och bart några av de värderingar som vissa av dess praktiker ger uttryck för, såsom att denna skulle vara potentiellt universiell (geeeez!).
Problemet med de tre flickorna i Hala-TV är ju att de väljer de seder från vissa muslimska områden som de själva gillar, och som framför allt inte inskränker deras möjligheter och frihet. De kunde visst klappa en hund (påstod någon, jag såg det inte) men inte ta en man i hand.
Någon föreslog att det handlar om en slags protest mot det svenska samhället och om de här flickorna som plötsligt börjar bära huvudduk och följa vissa (men inte andra) muslimska seder, hade varit svenska flickor hade de färgat håret grön-rosarandigt och satt en säkerhetsnål genom näsan istället.
Man kan under alla omständigheter inte komma ifrån att de vill betona sin särart, avskilja sig från svenska kvinnor, och gör de det får de nog finna sig i att behandlade på ett annat sätt än svenska kvinnor behandlas och vill bli behandlade.
Vi har ju dessvärre också den omvända rasismen, de omvända fördomarna, där somliga invandrare anser att svenskar är mindervädiga och underlägsna, och det är ett minst lika allvarligt och sorgligt samhällsproblem som svenskars rasism, och fördomar. Ta alla dessa invandrarpojkar som anser att alla svenska flickor är horor, och att alla muslimska flickor som umgås med svenska unga män är "svennehoror".
Allt detta är mycket otrevligt och illavarslande och bidrar till just en polarisering mellan svenskar och invandrare.
Hittills har jag aldrig talat offentligt om det här, men nu tycker jag att det börjar bli dags att göra det, även om jag fortfarande anser att problemet har uppstått pga svensk politik och svenskars diskriminering av invandrare. Både svenskars och invandrares fördomar mot "de andra" är problematiska och bådadera måste bemötas och motverkas.
Frågor till alla välmenande men förvirrade värderelativister:
Har sverige utvecklats sedan år
1704 när den sista Häxan brändes?
Var Sverige ett bättre samhälle då?
Har gemene man/ kvinna större möjligheter att skapa sig et drägligt liv idag 2008?
Åh Ali, det där skrev du ju bara så hundra gånger tusen bättre än jag.
Problemet med dig Kerstin är ju att du väljer de seder från vissa svenska områden som du själv gillar, och som framför allt inte inskränker dina möjligheter och din frihet. Du kritiserar människor för att de är människor, dvs. mänskliga.
Tror du verkligen att det finns en (1) islam och en (1) kristendom i rättrogen mening? Tror du att de bokstavstroende är överens? Vem är den perfekte muslimen enligt dig, vem lever efter Koranens bud enligt dig? Känner du Koranen? Kan du Koranen? Har du läst Koranen? Förstår du Koranen? De bokstavstroende kristna, tror de på den gammaltestamentlige guden eller går de på Jesus linje? Jesus själv var motsägelsefull; ena stunden skulle man förlåta sin nästa och nästa stund skulle man dräpa honom.
Du ställer krav på andra som du aldrig skulle ställa på dig själv eller någon som är som du. Det kallas mobbing med ett fulare ord.
"...de vill betona sin särart, avskilja sig från svenska kvinnor, och gör de det får de nog finna sig i att behandlade på ett annat sätt än svenska kvinnor behandlas och vill bli behandlade."
Mobbarens favoritargument: den mobbade är avvikande, han är rödhårig eller klär sig dumt, och därför har han bett om det, enligt mobbarens filosofi.
Hampus: Ja, de lider i alla fall inte av åsiktsfobi. Vilket är mer än man kan säga om andra - som vill tysta dem innan de ens öppnat käften.
Jenny: Jag undrar bara, har de ingen praktisk verksamhet på läkarlinjen nuförtiden? Kan man gå igenom ett helt läkarprogram utan att utföra några som helst praktiska övningar? Jag fattade det som om Dalia har jobbat inom vården, då har hon ju vidrört folk, men Dalia var också den som tog i hand. Så - problemet löst. Det är lite viktigt att hålla isär de här kvinnorna, de är inte en enda kropp. De har varsitt huvud och varsin röst.
Ia:
Jag tror faktiskt inte att du förstår vad jag talar om. Men gå till min blogg och skriv in "invandrare" i sökfältet och läs.
Ia: Återigen så handlade mitt första inlägg inte specifikt om tjejerna i Halal-tv. Det jag däremot menade med inlägget var att jag tyckte att Ali var lite för snabb med att ta upp rasistkortet och tillskriva DN "en omisskännlig doft av 30-tal" bara för att de skrev att muslimer som av religiösa skäl inte vill vidröra någon av det motsatta könet då också alienerar sig från vissa delar av arbetsmarknaden t.ex. läkaryrket. Att det är så framstår för mig som tämligen självklart. Kan du inte röra vid någon av motsatt kön pga. religiösa skäl. Då kan du inte heller arbeta inom vården exempelvis som läkare. Punkt.
Vad det gäller Dalia så tolkar hon uppenbarligen religionen annorlunda än de andra 2 tjejerna i detta avseendet. Fine, då blir det också en icke-fråga i det enskilda fallet.
Jag måste erkänna att jag har inte tittat på Halal-tv förrän häromkvällen när jag kollade igenom avsnitten på SVT play. Det som slog mig mest var att de tre tjejerna var så väldigt konservativa. Jag arbetar inom vården och drygt hälften av mina kollegor är muslimer. Du skriver att det är viktigt att hålla isär kvinnornas tro. Du har rätt. Sett till mina muslimska kollegor så har de väldigt skilda trosuppfattningar. Vissa bär slöja, fastar, ber 5 ggr/dag, vissa firar både bajram/eid och jul medan andra gör något mellanting. Dock är ingen av dem konservativ på samma sätt som halal-tjejerna.
Det är också här det verkliga problemet med Halal-tv uppstår. Istället för att välja tre tjejer med olika syn på sin religion och olika sätt att leva enligt sin muslimska tro så väljer SVT tre tjejer som i princip är stockkonservativa och mer eller mindre förespråkar ett kader av levnadsregler. Dessutom "tvingar" de dem att gå runt på stan och fråga folk frågor som får dem att framstå som fån t.ex.: "Har du varit full nångång?" Programmets syfte var säkert gott någonstans på idéstadiet där man hade ett luddigt mål om att svenskarna ska bli mer upplysta om islam och mindre fördomsfulla mot muslimer och så ska Sverige förvandlas till ett rosenrött och tolerant samhälle. Tyvärr tror jag dock att låta tre konservativt muslimska tjejer fungera som språkrör för alla Sveriges muslimer gör att programmet snarare får en negativ effekt. Så är det någon som kommit undan lätt i hela den här debatten om Halal-tv så är det faktiskt SVT.
Skicka en kommentar