Att avskräcka

De av Israel angivna och västerländska medier återgivna skälen till Israels angrepp mot Gazas befolkning har växlat ungefär lika mycket som motiveringarna för USA:s angrepp på Irak. Men olika variationer på temat ”slå ut terrorns infrastruktur” brukar upprepas, eftersom det innehåller det obligatoriska ordet ”terror” men också det opersonliga ”infrastruktur”.

Men det är uppenbart att det inte var några Qassam-fyrverkerier som fick Israel att bryta vapenstilleståndet och angripa Gaza, utan en (måhända fel-) kalkylerad politisk bedömning av hur ockupationen bäst kan befästas och det palestinska folkets motståndsvilja brytas.

Haaretz skriver om en del meningsskiljaktigheter som man menar finns i den israeliska statsledningens taktiska bedömningar kring massakern. Om försvarsministern Ehud Barak skriver Haaretz:

Barak believes Operation Cast Lead has achieved its main objectives, first and foremost bolstering Israel's deterrent power. He does not believe continuing the offensive will bring further gains, but rather only operational complications and casualties.

Notera alltså att det främsta målet med operationen: att förstärka Israels ”avskräckande styrka”. En uppbygglig övning i att skrämmas helt enkelt. Eller kanske mer precist uttyckt, att skapa fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp samt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer, för att citera från EU:s definition av terrorism.

Det är därför det aldrig har varit ett mål för Israel att angripa Hamas – ens om det hade varit möjligt, när Hamas är ett parti och en rörelse som finns inne i det palestinska folket. Godtycket i angreppen är en del av själva målet med dem. Signalen till palestinierna är glasklar: vi gör sin vi vill med er. Och en nedtonat men ändå omisskännlig variant av samma signal går till alla andra som försöker gå emot övergreppen: Det är därför hjälporganisationer som påpekat israeliska övergrepp fått sin byggnader, fordon och hjälpsändningar sprängda och beskjutna – Norska folkehjelpen, Svenska Kyrkan, Röda Korset, FN:s hjälpprogram. Bara för någon timme sedan kom denna rapport på Aljazeera: ”UN official says clearly marked car used to transport senior officials hit by Israeli shell in Gaza, wounding the driver”.

Pierre Gilly skriver i en krönika:

Det enklaste sättet att se igenom krigspropagandan är att ignorera det parterna säger och i stället fundera på vad de gör. Israel har alltid dödat hundratals gånger fler palestinier än vad palestinierna dödat Israeler. Bara de senaste tre åren har 1700 palestinier dödats, medan Hamas – som gärna skrävlar med om hur farliga de är - dödat 20 Israeler. En stor del av de palestinska offren är dessutom barn. Den israeliska tidningen Ha Aretz har uttryckt sin förvåning över att överraskningsanfallet startade en lördag klockan 11.30. Då var i princip alla palestinska skolbarn ute på gatorna. Ena hälften var på väg hem från förmiddagslektioner, den andra skulle till sin eftermiddagsskola. Det hade inte gått att välja en bättre tid för att döda och skrämma barnen i Gaza.

Precis som i kriget mot Libanon 2006 dödar Israel med avsikt stora mängder civila medan man förstör så mycket av den civila infrastrukturen man kan. Broar, moskéer, sjukhus, skolor, polishus osv. Det finns en enkel förklaring. Det är mycket enklare att döda civila än stridande som är mer mobila. Budskapet är också klart: minsta opposition mot Israel kommer att besvaras med urskillningslöst dödande och bombande.

Som även Israels försvarsminister är inne på alltså. Medan Israels propagandister vevar på med sina mantran om Hamas och Qassamraketer och Mellanösterns enda demokrati.


Läs också: Gideon Levy hoppas och tror på att de israeliska ledarna ska ställas inför rätta.

Annat om Gaza i medierna: [DN][SvD][AB1][AB2][AB3][VG][Dagbladet]