fredag, januari 16, 2009

“Where in hell can you go / Far from the things that you know”

Det slog mig igår att det nu är trettio år sedan revolutionen i Iran. (16 januari 1979 flydde Shahen landet. Khomeini återvände paris två veckor senare. Den reguljära militären deklarerade sig officiellt ”neutralt” 11 februari. Det är de senare datumen som brukar lyftas fram i Iran). Jag hade gärna velat skriva mer om det där. Mycket mer. Om den storartade uppgörelsen med den reaktionära monarkin. Om förhoppningarna som dränktes i blod, men också om den folkliga kraft som också satte faktiska spår i landet. Om vänsterns hjältemod, förvirring, splittring och misslyckande. Om sociala spänningar och politiska möjligheter. Om Iran i det geopolitiska kraftfältet då och nu.

Men det får vänta.

Det är i Gaza det händer nu. Det är där mina tankar är.

Igår dök plötsligt Nathalie Merchants låt Motherland upp i spellistan. Jag vet att det inte är en låt skriven om Palestina. Men när hon skrubbar in textraderna med den där rösten – då kommer ändå tårarna. Inte för Iran. Inte idag. Idag är vi alla palestinier.



[Lyrics]

PS. Men här är i alla fall ett reportage jag skrev från Iran 2004.

3 kommentarer:

Nadia sa...

Du är helt underbar Ali! Jag önskar det fanns fler som du!

Den konservative sa...

"Idag är vi alla palestinier. "

Trodde inte socialister erkännde nationen som en normtiv värdegrund.. men det gäller kanske bara västerländska nationer.

Anonym sa...

Här är en fin låt till som inte är skriven för Palestina, men som jag uppmärksammade i en video/klipp om skadorna i palestina.(bakgrundslåt).

Gåshud all the way.

http://se.youtube.com/watch?v=rH2LtQYn45g

Claude Kelly - Alone

// Lillebror :)