torsdag, april 09, 2009

Om du ska läsa en enda artikel i påsk, om du ska läsa en enda bok i år

Jag hade tänkt skriva ett samlat inlägg om bemötandet av Andreas Malms storverk Hatet mot muslimer när recensionerna kom i förra veckan. Men tiden har inte räckt till. Och på sätt och vis också orken. För medan Malms bok tänder ett ljus i tätnande mörker, är det samtidigt förbannat skrämmande, det man anar i skenet. Man vet inte var man ska börja.

Inte heller underlättas det när ”kritiken” tar sig så geléaktigt korkade former som hos Johanne Hildebrandt i Aftonbladet häromdagen, där hon, efter att oombett ha påtalat att det inte var hennes personliga fel att USA bombade afghanska byar, undrar varför ”minsta lilla kritik mot islam [måste] stämplas som islamofobi”, för att själv därefter sammankoppla islam med tröttsamma rasistiska schabloner om ”självmordsbombare, hedersmord, synen på kvinnor”, och yada yada. Som Hampus Eckerman påpekar har Hildebrandt uppenbarligen producerat sin formulär 1A-tirad utan att ens bläddra i förordet till Andreas Malms bok. Bäst är Hildebrandts kritik mot boken, baserad på att ”människorna kommer knappast att förändra sina liv för att en vänsterdebattör talar om för dem vad de ska tycka”. Nu handlar visserligen Malms bok inte om att ”människorna” ska ”förändra sina liv”, men det ger ett intressant perspektiv på vilka böcker Hildebrandt menar bör och inte bör skrivas.

"Kritik mot islam gör mig inte till islamofob", är rubriken på Johanne Hildebrandts artikel. Nej, Johanne Hildebrandt. Kanske islamofobi gör dig till islamofob. Men det är hur som helst inte poängen med Andreas Malms bok, att göra den typen av personbedömning. I en artikel i Aftonbladet har Malm nu själv gett ett samlat svar på flera av recensionerna, och det är mycket, mycket viktig läsning. Om påståendena att han stämplar ”alla” som islamofober skriver han:
Detta ord – ”islamofob” – förekommer två gånger i min bok, båda gångerna som citat. Den ena gången är det Dilsa Demirbag-Sten som säger ”jag vägrar att tystas ner av rädsla för att bli kallad islamofob”. Den andra gången är det Melanie Phillps som i Neo koketterar med att hon med sina konspirationsteorier riskerar att ”dra på sig det livsfarliga epitetet islamofob”. Faktum är att jag inte klassar en enda person på 700 sidor som ”islamofob”: väsensbestämningen existerar här enbart i föreställningsvärlden hos dem som tror sig vara stämplade.

Jag vill frilägga en tendens i samhället, en process där aktörerna inte är av ond art, men där vissa sätt att se på och tala om muslimer griper omkring sig. Här finns massor av nyanser – men här finns, framför allt, rörelse.
Ändå är det inte bara i en slarvig Hildebrandt-kolumn som den preventiva indignationen över att anse sig ha blivit utpekad leder till själviscensättelse som offer. Det är en grundton i det ”liberala” mottagandet. Nils Schwartz’ kokett tillfluffade önskan att inte bara få ha sina fördomar i fred, utan också få både förtjänst- och tapperhetsmedalj för dem, är viktig att se och förstå som ett exempel på just hur det allmänborgerliga motståndet mot islamofobi blir poröst. Den gode borgaren anser viss islamofobi vara för vulgär för att han över huvudtaget ska kunna relatera till den och samtidigt, under det skimmer av respektabilitet som eliterna hjälps åt att upprätthålla åt varandra, glatt reproducerar samma diskurs på andra arenor. Så sänks trösklarna. Så tippar planet. Så rör sig fältet.

Nåväl. Jag har som sagt inte kunnat uppbåda tid och ork att skriva det jag önskade om mottagandet av Malms bok. Men Malm gör det ju själv bättre än någon annan hade kunnat.

Läs den här artikeln!

Och läs boken. Den må vara lite lång, men det är också delvis en poäng. För den fungerar inte bara som ett debattinlägg, utan som ett centralt tidsdokument, ett som samlar upp och pekar vidare.

Det vi genomlever nu är ett strukturellt skifte i hela det västerländska samhällsklimat – ett som för rasismen, i form av islamofobi, tillbaka till den politiska verktygslåda som ligger närmast till hands för de i maktens huvudkorridorer. Man kan blunda för det, men man blir förr eller senare involverad på ett eller annat sätt. För den som tror på och vill kämpa för centrala värden som jämlikhet, frihet och demokrati gäller det att skönja stridslinjerna, för att inte få obehagliga överraskningar.

Och då är det som förläggaren Richard Herold skriver:
I pressmeddelandet som följde med recensionexemplaren av ”Hatet mot muslimer” inledde jag med det kaxiga påståendet att Andreas Malms bok var årets viktigaste. Efter att ha tagit del av den första veckans diskussioner är jag rädd att boken inte bara är det här årets viktigaste. Den kan dessvärre visa sig vara det kommande decenniets viktigaste.

Trots att den är lite lång.
Missa inte den.

- - - - -
Några andra recensioner: [AB][DN][SvD][GP]

11 kommentarer:

Micke sa...

Här är en annan recension som jag tänke posta hos några av högerns folkdomstolar men jag insåg att även den var meningslös att posta

Paolo Pissoffi sa...

Det stora problemet med Johanne Hildebrants artikel är ju att fler läser den artikeln än de som läser boken. Betydligt fler.

Lisbeth Lindeborg har till och med tagit det ett steg längre. Hon anklagar Malm för att vara rasist. Mot muslimer. ”Hur bra Malm är på att vrida på fakta och vända upp och ned på verkligheten för att det ska passa in i hans ideologiska mönster visar sig då han klumpar ihop alla muslimer till en kollektiv offermassa. Detta är rasism. Ty den muslimska världen och islam är allt annat än enhetligt.”

http://vasteras.expressen.se/debatt/1.1516232/090330-islamismen-ar-ingen-helig-ko

Anonym sa...

Jag håller för det mesta med Malm förutom när det gäller hans blinda punkt, där har tiden stått helt stilla och på samma planhalva som BBC/CNN/FOX/SVT & Co:

Västmakternas uppstyckning av Jugoslavien och deras lokala klienters patent på offerstatus.

I det av västmakterna (läs:Tyskland i inledningsskedet) framprovocerade inbördeskriget var sanningen som vanligt det största offret och med vinnaren i kriget(västmakter plus klienter) revideras historien, inte bara i historieböckerna utan i media.

Malm tar upp och sväljer ledorden som skulle få oss att köpa kriget NATO_tribunalerna och den slutliga sataniseringen av ortodoxa Serber: Srebrencia.

Vad Malm inte fått med sig är att flera hundra tusen av de av USA påstådda avrättade mirakulöst återuppstod upp i vallängderna efter kriget, andra i västeuropa. (man påstod först 300 000 en löjlig siffra då det inte ens fanns så många människor där, 200 000, 50 000 och nu trots att papegojmedia håller fast vid 5000, 2000 FRÅN BÅDA SIDOR). Men det räcker tydligen för "folkmord" på muslimer enl. Malm & NATO, en konstellation som inte är så udda som man kan tro.

Att 3000 serbiska bybor slaktades rakt av eller fick huvudena avskurna av den av NATO-tribunalen frisläppta Naser Oric dessutom under västmakternas beskydd månaderna innan, ger ingen status i Malms ögon, de var ju ortodoxa kristna... inte heller att samma klienter till ockupationsmakten alltid gjort sig skyldiga till fruktansvärda etniska rensningar under tidigare ockupanter, de värsta under Hitler.

Synd på en i övrigt utmärkt bok

Anders Dahl sa...

Lille NEO-STALIN-ALI fortsetter sin meningsløse sensur ?

Du vil aldri bli tatt alvorlig som beskytter deg selv bak neo-nazistiske rasister som anser Slobodan Milošević manipulering av etniske grupper i Jugoslavia for å klore seg fast til makten.

Den neo-stalinistiske hadde nok de rette anti-amerikanske reflekser i likhet med valgfuskerne i Moldova.

Du er og blir en patetisk dust Ali.

EU og Romania må gjøre noe for å sikre at rumenske slagord og flagg ikke undergraver Moldovas suverenitet, sa Russlands utenriksminister Sergej Lavrov i dag.

I dag meldte også et russisk nyhetsbyrå at moldovske myndigheter vil utvise tre journalister fra EU-landet Romania som følge av opptøyene i landet.

Hampus Eckerman sa...

Ja, skämt om norrmän är roliga och ännu roligare är det med skämt som *är* norrmän!

Hur tusan fick tokstollen in Moldavien i det hela?

Bahlool sa...

JAg ser fram emot att läsa boken, även då den är lite lång.
De som menar att fler kommer läsa Aftonbladets krönika än boken misstar sig nog, för boken har fått så mycket reklam, att den borde bli en rätt så bra "storsäljare".
Man behöver bara besöka olika Sverigedemokraters bloggar för att se hur demoniseringen av muslimen är förhanden.

Jörgen sa...

Under 80- och 90-talet var jag aktiv medlem av Svenska Afghanistankommittén som stödde kampen mot Sovjets ockupation av Afghanistan. En vanlig kommentar från vänsterpartister och annat vänsterfolk när man var ute och samlade in pengar och namnunderskrifter var, att visserligen tyckte man inte att Socjet borde ockupera Afghanistan, men samtidigt ville man inte "stödja en muslimsk gerilla", med hänvisning till kvinnoförtryck och annat som ofta förknippas med islam.

Med andra ord: islamofobi var OK när det var Sovjet som var motparten. Hyckleri eller vad?

Micke sa...

Det räcker med att konstatera den totala tystnaden på alla högerbloggar inför SD´s sångövningar som tydligt och klart visar var SD befinner sig samt att Per Schlingman hävdar att det är en hypotetisk fråga om man kommer att samarbeta med sångsällsskapet för att se åt vilket håll tåget går.

Anonym sa...

Jag satt och pratade men en granne som skulle recensera boken i en tidning; och jag blev faktiskt inte alls förvånad över de ganska "galna
" citat han läste upp ( typ när man jämför muslimer med nazister som skall ta över hela europa, om jag kommer ihåg rätt)! De läskiga i det hela är att de som faktiskt är extrema gör att de "moderata" krafterna får större utrymme utan kritik, snarare medhåll! Det är lite som med Timbro, folk tar dessa uber nyliberaler inte riktigt på allvar; men de skapar en yta där mer "sansade" liberaler kan sjunga frihetens lov! Alltså Timbro anses naiva, medan DN ses som pålitliga och moderata.
Problemet är också att många kanske tror att Sverige är ett mycket tollerant samhälle, när det visar sig i årliga undersökningar att överraskande många är negativt inställda mot tex. muslimer och andra minoritetsgruper. En stor anledning till att det inte funnits ett renodlat svenskt främlingsfientligt parti i rikdsgen (frånsett Ny demokrati) handlar för att vara ärlig om att det inte riktigt varit rumsrent att rösta på SD ( vilket SD gör allt för att ändra sin image ) Nu går många saker i deras väg, och om de inte kommer in i riksdagen nästa val kommer de sannorligen alldrig in!
Man kan väl också för att vara ärlig, inse att utvecklingen har hålt på ett bra tag och att den "vi-dom" stämpel som finns i samhället, mellan olika grupper blivit än mer permanent. För övrigt har en av partiledarna i Ny demokrati någon gång sagt att deras politik kopierats av partier i riksdagen- och att Ny demokrati inte behövs länge; om detta stämmer (?) så har vi i Sverige gått åt höger i många år. De permanenta klassklyftor som finns och som ökat de senaste åren, skapar grogrund för föreställningar om att så fort vi blir av med "dem" eller "dem", kommer paradiset- eller åtminstonde lösningen på det stora "problemet". Istället för att inse att problemet härrör från den gigantiska ekonomiska omjämliket som existerar, och som växer, helt logiskt eftersom att vi lever i ett mycket liberalt land-som dyrkar kapitalismen- vilket skapar ojämlikhet.
Mvh
Johan Nyström
www.radikalsocialdemokrati.nu

Ali Esbati sa...

Jörgen,

1. Även VPK och KU tog som du säkert känner till ställning mot Sovjets ockupation av Afghanistan.
2. De värsta islamistiska grupperingarna stöddes av USA - gärna då i motsättning till mer moderata krafter i motståndet.
3. Att inte gilla den eller andra islamistiska grupperingen är inte islamofobi. Till exempel är Andreas Malm inte islamofob för att han är kritisk mot regimen i Iran.
4. Ordet "hyckleri" blir allt vanligare som "argument", när tycker att motparten inte tycker det man själv trodde att hon skulle tycka. Bidra inte till den trista utvecklingen, är du snäll.

Vänligen,
Ali

Jörgen sa...

Ali

Du har rätt. Jag tar tillbaka ordet "hyckleri". Dumt av mig.

Men vill också tillägga att somliga använde just det faktum att gerillan var muslimsk som ett argument emot att protestera mot ockupationen. Dock inte VPK och KU såsom organisationer ,däri har du rätt.