tisdag, juni 16, 2009

Fuskprat och perspektiv på det iranska presidentvalet

Det händer något i bröstet när jag ser bilderna på de modiga gatuprotesterna i Iran. Här gör människor anspråk på makt och frihet; här görs politik i stunden.

De unga protesterna mot valresultatet och regimen i Iran uttrycker genuin frustration och förändringsvilja hos många iranier. De är legitima, och de kommer att leda till någon typ av förändring.

Det betyder inte att anklagelserna om just valfusk – som blivit en katalysator för protesterna – nödvändigtvis är sanna.

Inför valet har det gjorts flera opinionsundersökningar som pekat i olika riktningar. I ett land som Iran är opinionsmätningar förknippade med stor osäkerhet och svåra urvals- och metodproblem. Mätningar gjorda av regeringen eller av olika politiska grupper bör man ta med en nypa salt, dels för att resultaten kan vara aktivt friserade, men kanske framför allt för att urvalet kan vara skevt och folk svarar olika beroende på hur de bedömer frågeställaren.

En opinionsundersökning med transparent metod och försök till representativt urval, gjordes i maj 2009, av stiftelsen Terror Free Tomorrow. Dess resultat är intressanta på flera plan. När det gäller presidentvalet redovisade undersökningen följande resultat:

Rezai: 1%
Karroubi: 2%
Mousavi: 14%
Ahmadinejad: 34%

Många hade uppgett att de var osäkra och andra inte alls något svar. Observera att om man normerar ovanstående resultat bland dem som angett hur de tänkte rösta, får vi ett resultat som är förvånansvärt likt det officiella valresultatet. Här skulle Ahmadinejad få 65% av rösterna, mot de 66% han fick enligt de proklamerade siffrorna.

(Ser nu att norska nyhetsbyrån NTB rapporterar samma sak i en notis, via Washington Post)

Enligt denna mätning hade för övrigt Ahamadinejad en ledning även i Azerbaijan. Mellanöstern-kännaren Juan Cole har lyft fram de officiella siffrorna, som gav Ahmadinejad segern över Mousavi i Azerbaijan, som ett indicium på att valet skulle vara riggat. Det är ett utlåtande som fått stor spridning, men som alltså knappast är självklart.

Mousavi vann som väntat Teheran, och stort i de norra delarna + Shemiranat. Shemiranat är delvis landsbygd, så siffrorna 62,8% för Mousavi vs. 32% för Ahmadinejad i det området talar ett tydligt språk. Men vi snackar tre hundra tusen röster dör och drygt fyra miljoner i resten av Teheranområdet (som Mousavi alltså vann). Det räcker inte till för att vinna ett val där 40 miljoner röstade.

Ett annat populärt ”bevis” för valfusk är att plotta de utropade delresultaten i sammanräkningen och peka på att de hamnar på en alltför rät linje. Detta är i själva verket ett mycket dåligt argument. Faktum är att det är just det man bör förvänta sig i en stor röstsammanräkning. Om det inte hade varit en rät linje, så skulle det innebär att exempelvis de tio miljoner först räknade rösterna skulle skilja sig dramatiskt från de nästa tio miljoner röster som räknas. Det hade behövt förklaras. Som det påpekas här, skulle man med samma resonemang ha starka "bevis" för att Obamas valseger över McCain berodde på riggade resultat.

Återigen: fusk kan naturligtvis ha förekommit ändå. Och protesterna är viktiga och legitima ändå.

Men jag tror att det här automatiska avfärdandet av valresultatet är problematiskt oavsett. För att den bygger på en extremt grovkorning förståelse av den iranska verkligheten. Och för att man då bildar sig en uppfattning av läget baserat på en total negligering av miljontals människor som faktiskt stödde Ahmadinejad, åtminstone i valet. Också dessa måste på något sätt vara med i en förändringsprocess.

Jag säger naturligtvis inte att detta borde vara prio ett för demonstranterna på Teherans gator att fundera över. Det jag pekar på, är att analysen och den bild som förmedlas av händelserna blir enkelspårig, platt och farligt propagandistisk.

Jag vill också tipsa om två längre artiklar som för fram andra typer av insikter om den konkreta situationen.

Abbas Barzegar skriver i Guardian under rubriken ”Wishful thinking from Teheran”, bland annat:
In the last week Ahmedinejad turned the election into a referendum on the very project of Iran's Islamic revolution. Their street chants yelled "Death to all those against the Supreme Leader" followed by traditional Shia rituals and elegies. It was no match for the high-spirited fun-loving youth of northern Tehran who sang "Ahmedi-bye-bye, Ahmedi-bye-bye" or "ye hafte-do hafte, Mahmud hamum na-rafte" (One week, two weeks, Mahmoud hasn't taken a shower).

Perhaps from the start Mousavi was destined to fail as he hoped to combine the articulate energies of the liberal upper class with the business interests of the bazaar merchants. The Facebook campaigns and text-messaging were perfectly irrelevant for the rural and working classes who struggle to make a day's ends meet, much less have the time to review the week's blogs in an internet cafe. Although Mousavi tried to appeal to such classes by addressing the problems of inflation and poverty, they voted otherwise.
Jag rekommenderar en läsning av hela artikeln.

Perspektivet ovan utvecklas också i en artikel i Asia Times, av den indiske diplomaten M K Bhadrakumar. Han underskattar enligt min mening den folkliga kraften under och efter valet. Men han gör en kunnig och konkret analys av maktspelet i toppen.
If we are to leave out the largely inconsequential "Gucci crowd" of north Tehran, who no doubt imparted a lot of color, verve and mirth to Mousavi's campaign, the hardcore of his political platform comprised powerful vested interests who were making a last-ditch attempt to grab power from the Khamenei-led regime. On the one hand, these interest groups were severely opposed to the economic policies under Ahmadinejad, which threatened their control of key sectors such as foreign trade, private education and agriculture.
Läs hela!

Uppdatering. Läs också detta: Conversation with Grandma after Iran's Elections:
And you have to understand something. [Ahmadinejad] sways people. He says certain things — he says certain truths. He is not a thief. He is a horrible, horrible person, but he is not a thief. He says things directly. [...]

Every single countryside, province, Ahmadinejad had them. He was self-made in this election, he worked for four years holding babies and making visits to the countrside. You could have predicted these results.
Här.


[SvD][SvD][AB][AB][DN][DN][DN][DN][VG][VG][Dagbladet][Dbl]

15 kommentarer:

Kerstin sa...

Intressant och viktigt inlägg.

Jag söker därför permalänken till detta inlägg, eftersom jag vill hänvisa till den, men kan inte hitta den, var finns den?

Anonym sa...

Äntligen en noggrann artikel som ger grund till min irritation över CNN:s hets de senaste dagarna.

Ali Esbati sa...

Kerstin,

Permalänkarna finns under blogginläggens rubriker:

http://esbati.blogspot.com/2009/06/fuskprat-och-perspektiv-pa-det-iranska.html

Mvh
Ali

Anonym sa...

Det är en mycket intressant fråga huruvida demonstranterna har legitimitet för sina protester även om de inte har valresultatet på sin sida. Risken med protesterna, som nästan garanterat kommer vara fruktlösa, är att Israel, enligt vissa, kommer få "legitimitet" att bomba utvalda delar av Iran i preventivt syfte.

Daniel Scythe sa...

Värt att notera är även de uppgifter som cirkulerar på nätet just nu om att några på det Iranska inrikesministeriet har läckt det "korrekta valresultatet". Siffrorna från det är dock bra mycket mindre trovärdiga än det officiella resultatet då de placerar Karroubi på andra plats.
http://danielscythe.blogspot.com/2009/06/var-valet-en-kupp-eller-ar-det-en-kupp.html

Mikhas sa...

M K Bhadrakumar kallar ju också "demonstranterna" träffande för "the Gucci crowd".....



Säger lite om de rika förortsiranierna som "demonstrerar" på engelska med förtryckta plakat och jagar upp västjournalister. Både i Teheran New york och London.

Eftersom ingen har tagit upp det hittils så gör jag det:

Det är lite väl mycket "Färgkodsrevolution" över det här för att det skall verka spontant. Dessa NGO:er som "freedom house" och andra från namnkunniga inom den amerikanska regimen upp till presidenten själv.

Det hela började i Belgrad, Jugoslavien där ett fåtal USA-tränade samhällsomstörtare fällde den folkvalda Milosevic och senare spred sig till Ukraina Georgien Vitryssland (där kuppen misslyckades eller "bakfyrade" som Ali skulle sagt) ända till Kyrgysistan. Pengar saknades inte: stora plasmaskärmar prylar och gratis mat gratis mobiltelefoner och datakurser till ledarna och många av deras anhängare. De sista var de som påminner mest om vad som händer i Iran:

Libanons förra val och Moldaviens, båda oppositioner sponsrade av CIA, Freedom house, och George Soros där ledarna utbildats i bl.a twitter (Modalvien kallades "twitterrevolution" men "bakfyrade" även den) och snabbt lyckades uppvigla ett fåtal likasinnade med löften om snabba cash, modus operandi exakt vad som händer i Teheran...

Den persiska medelklassen liknar den i Caracas, Venezuela, de vill sååå gärna vara lite New york och London att de gärna gör vad som helst för att hjälpa sina "hopplöst efterblivna" landsmän på traven...

Jonas sa...

Bra skrivet Ali. Flerdimensionellt tänkande borde inte vara så sällsynt som det är, skönt att man kan hitta det hos dig.

Short Valley sa...

Artikeln som Ali skrivit är väldigt bra. Värt att notera är dock att Mikhas på sin blogg flummar runt å snackar om "the World Jewry" och andra idiotgrejer.

Skaka de bruna lössen ur vår röda fana tack.

Ingenjören sa...

Jag ställer samma fråga som jag ställt till alla andra bloggare som tror på valresultatet, i valet 2005 fick Karroubi (som är Lur) 17% av rösterna och vann i Luristan pga etnisk blockröstning i första valomgången. I detta val ska han enligt de officiella siffrorna ha fått ca 1% och förlorat stort i Luristan. Vilken är denna politiska reform som Ahmadenijad har genomfört som har fått Luristan och västra Irans befolkning att sluta rösta på 'sin' kandidat?

Tacksam för svar.

John Apse sa...

Tänker tillbaka till 1979...
Revolution!
Som dina vänsterkompisar var
med om att stödja och genomföra
i Iran.
Glöm inte det!

Anonym sa...

De "bruna lössen" står rasstats och folkmordsförespråkarna helt själva för.


Speciellt på den här bloggen

Ali Esbati sa...

Ingenjören,

Den etniska dimensionen är extremt överdriven. Karroubi är en känd nationell politiker. I det här valet har det varit ett race mellan två kandidater och de två andra har kommit att bli åsidosatta. Att både han och Rezaei skulle få mycket låga tal, är helt väntat.

Ingenjören sa...

Tack för svaret Ali!
Jag kan tänka mig att jag överskattat den etniska dimensionen, men jag skulle ändå vilja ha en tillfredställande förklaring på hur någon kan förlora över 90% av sitt väljarstöd på bara fyra år? I synnerhet i den första valomgången där man kan tänka att folk röstar mindre taktiskt sas.

Mamod Hamze sa...

Du har ikke en eneste kilde selv. Venstre tror at Ahmadinejad er arbeiderens Lenin i Iran, men det er bare løgn. Han er en av de drittsekkene som har slått ned iranske arbeiderbevegelser. Du sitter på sofa og bedømmer iranske folkeopprør i mot diktator gjennom utenlandske aviser. Folk kanaliserer sine misnøye gjennom Mosavi ellers de vil ikke ha Islam og dets regler og lover.

Short Valley sa...

Ja, sionister är svin och har inget i vår rörelse att göra MEN det har inte heller konspirationstokar och antisemister. Både grupperna är pack som bör käppjagas bort varje gång de försöker närma sig vår rörelse.