Iran, några länkar

Jag har haft, och har, tyvärr alldeles för dåligt med tid för att skriva om de fortsatta protesterna som skakar Iran. Tipsar om ett antal artiklar som intar sinsemellan väldigt olika ståndpunkter, ifrån men som har det gemensamt att de försöker konkretisera bilden av en det som sker och ifrågasätter en del av de rutinmässiga analyserna i mainstream-media. Jag tycker själv att flera av analyserna undervärderar krafterna i protesterna och det breda, reella missnöje med regimen som de genljuder i. Men de ger likafullt viktiga bidrag till en helhetsförståelse.

* Pierre Gilly skriver om märkligheter i Propagandan mot Iran och levererar god mediekritik:

Journalistik handlar alltmer om att intervjua andra journalister eller referera till vad andra skrivit. I botten finns de ofta Washingtonfinansierade pratminusen. Hundra "bedömare" i Washington anses var och en lika nyhetsvärdiga som den enda oberoende opinionsundersökningen som gjorts och som visade att Ahmadinejad skulle vinna med stor marginal.

DN:s ledarsida som i regel tiger om diktaturer runt om i världen - såvida de inte hamnat i onåd i Washington - vill "tala tydligt om prästväldet". Det är jättebra. Bara för att DN hymlar om andra diktaturer eller rent av hyllar en del som Mikheil Saakashvilis i Georgien (som på fullt allvar hävdade att han fick 97 procent av rösterna första gången han lät sig väljas) så ska man inte tiga om vad som händer i Iran. Men varför inte börja med att sprida mindre lögner och halvsanningar?

*James Petras, tror inte alls på valfusk, och skriver om The ”stolen election’ hoax.

The demography of voting reveals a real class polarization pitting high income, free market oriented, capitalist individualists against working class, low income, community based supporters of a ‘moral economy’ in which usury and profiteering are limited by religious precepts. The open attacks by opposition economists of the government welfare spending, easy credit and heavy subsidies of basic food staples did little to ingratiate them with the majority of Iranians benefiting from those programs. The state was seen as the protector and benefactor of the poor workers against the ‘market’, which represented wealth, power, privilege and corruption. The Opposition’s attack on the regime’s ‘intransigent’ foreign policy and positions ‘alienating’ the West only resonated with the liberal university students and import-export business groups. To many Iranians, the regime’s military buildup was seen as having prevented a US or Israeli attack.

* Statsvetaren och Iran-kännaren Arshin Adib-Moghaddam menar i Monthly Review att skillnaderna mellan det som händer nu och det som hände 1979 är betydande. Iran: This is not a revolution.

Thus far the Iranian establishment has shown itself to be cunningly adaptable to crisis situations. Those who have staged a revolution know how to sustain themselves. And this is exactly what is happening in Iran. The state is rescuing its political power through a mixture of incentives and pressure, compromise and detention, due process and systematic violence. Moreover, when push comes to shove, the oppositional leaders around Mousavi would never question the system they have built up. As Mousavi himself said in his fifth and most recent letter to the Iranian people: “We are not against our sacred regime and its legal structures; this structure guards our independence, freedom, and Islamic Republic.”

* Flynt Leverett, Hillary Mann Leverett och Seyed Mohammad Marandi skriver i en längre analys om faran för att Iran ska kunna bli ”Obamas Irak”:

While the protests are subsiding, days of round-the-clock, ill-informed commentary in the United States have helped to “sell” several dangerously misleading myths about Iranian politics. Left unchallenged, these myths will inexorably drive America’s Iran policy toward “regime change” — just as unchallenged myths about Saddam Hussein’s pursuit of nuclear weapons and ties to Al Qaeda paved the way for America’s invasion of Iraq in 2003.

* Trita Parsi, svensk-iranier i USA, och president i National Iranian American Council, skriver att Obama borde stå fast vid linjen att inte tydligt välja sida mellan presidentkandidaterna,

* Bill Van Auken skriver på World Socialst Web Site om västerländsk dubbelmoral i journalistiken. The New York Times and Iran: Journalism as state provoction.

* Mattew Cassel på Electronic Intifada om delvis samma tema: The Western media and Iran.

* Och så en helt annan grej. ”Kronprisen” Reza Pahlavi talar på National Press Club i USA om Irans framtid, med något slags hopp att göra en Karzai och bli warpad in till makten i Iran. Talet är helt skräddarsytt för Obama-administrationen. Knappt fem minuter in försöker han sig på något slags känsloutbrott. Ett liv i närheten av Hollywood har inte gjort honom till en bättre skådespelare än diktatorfarsan. Det hela är faktiskt ganska motbjudande.


[DN][DN][DN][DN][DN][DN][DN][SvD][SvD][SvD][SvD][AB][AB][Dbl][Dbl][Dbl]