För att legitimera sig som ”marginaliserad” krävs i själva verket att man kan koderna, att man vet exakt hur man presenterar sig som tystad. Det är en avancerad konst. Vem som helst klarar det inte och definitivt inte någon som är politiskt marginaliserad. Därför blir ett system som detta, byggt på marginalisering, betydligt mer uteslutande än ett system byggt på kunskap. Här räcker varken praktisk eller teoretisk kunskap – man måste kunna orientera sig i ett komplext och minerat system och positionera sig rätt.Läs, läs, läs!
tisdag, juli 14, 2009
Resursstark marginaliseringspose
Kajsa Ekis Ekman är briljant i DN:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har läst Kajsas artikel och håller med till minst 95%. En slutsats jag kan dra är att materialismen måste vara utgångspunkten.
Om vi inte har den objektiva verkligheten som utgångspunkt kan även direktörer vara förtryckta om de lycks motivera sig tillräckligt bra i någon smal debattskrift.
Tycker jag då att HBT-personer ska sluta snyfta? Nej, absolut inte. Att dessa har det värre att få jobb, har det värre på jobbet och också blir utsatta får fysiskt våld är ett verkligt problem. Det är något som händer objektivt sätt.
Men vi måste bekämpa de verkliga problemen: kvinnor är inte förtryckta för att de tycker de utan för att det samhälle de lever i underordnar dem oavsett vad de tror om det.
Lönearbetande människor är exploaterade oavsett vad vi tror om det. På samma sätt gäller att oavsett hur folk identifierar sig om de knullar och/eller bor med personer av samma kön är de förtryckta om de p g a detta blir illa behandlade.
hur de olika förtrycken hänger ihop och vilka som är värst är en annan debatt.
Skicka en kommentar