The typical American household made less money last year than the typical household made a full decade ago. [...] In the four decades that the Census Bureau has been tracking household income, there has never before been a full decade in which median income failed to rise. (The previous record was seven years, ending in 1985.) Other Census data suggest that it also never happened between the late 1940s and the late 1960s. So it doesn’t seem to have happened since at least the 1930s. [...]
What’s going on here? It’s a combination of two trends. One, economic growth in the current decade has been slower than in any decade since before World War II. Two, inequality has risen sharply, so much of the bounty from our growth has gone to a relatively small slice of the population.
Härifrån. Länk till statistiken här.
16 kommentarer:
Nu har jag inte verifierat om du har tolkat statistiken rätt.
Men även om vi utgår ifrån att den är rättvisande, så känner jag på mig att du inte skulle ha publicerat den om den hade visat att den "nyliberala" ekonomiska utvecklingen hade varit otroligt positiv.
Eller hade du det? Med rubriken "Jag hade fel"?
:)
Den "nyliberala" ekonomiska utvecklingen har varit otroligt positiv för t ex Island och Lettland, ekonomiska under som vi naturligtvis borde ta efter.
Vad Anonym överst försöker säga är att Esbati plötsligt förvandlats till David Leonhardt på New York Times, den vars tolkningar av statistiken som nämns i blogginlägget.
Bäste Ali,
Om Sverige med sina 9 millar invånare hade varit en delstat i USA federation hade alla flytt delstaten med vår stenhårda reglering, storebrorsattityd och höga beskattning. Detta oavsett politiskt parti.
Delstaten Oregon har så vitt jag vill minnas 0 procent i moms istället för våra 25. Kanske något att sikta emot för vänstern som så omsorgsfullt påstår sig vilja värna om alla med små inkomster.
20 procent ned på konsumtionsvaror motsvar minst 10 år av vanvettig avtalsrörelse för den stackars arbetaren. Bara som ett exempel, jag har många fler.
Hugo har rätt. Redan idag ser vi massiva utvandringar från Kanada till USA. Varje dag lämnar miljoner människor landet. Oavsett parti.
Och visst ska vi sikta mot en utveckling liknande den i USA så att vi slipper se att medianinkomsten ökar. Idag känns det fruktansvärt.
Och visst var det fruktansvärt för låginkomsttagaren med 50 kronor i timman, utan sjukförsäkring, att betala moms. Sådant har man inte råd med på så låga löner. Inte med någon sjukvård heller.
Vänsterpartiet har propagerat för momsbefriade basvaror så länge jag kan minnas. Kul att du gillar vår politik Hugo, välkommen in i värmen.
(Brasklapp att jag inte läst det senaste partiprogrammet)
Pelle, kul att komma in i er stugvärme och att vi är överens om något för en gångs skull.
Den enda fråga jag ställer mig är om moms o punktskatter tas bort återstår värnskatten o förmögenhetsskatten ni propagerar för. I sammanhanget pratar vi alltså bara om "kaffepengar".
VP vill ha ytterligare 200 000 anställda i offentlig sektor plus 35 timmars arbetsvecka. Hur får ni ihop denna ofinansierade ekvation?
Skall kommunalskatten höjas till 60"? Det blir ju enda lösningen annars gör vi konkurs som nation och blir ett nytt Zimbave.
Vänligen förklara, vi har ingen grisen Särrimer som kan återslaktas vareviga dag.
200 000 arbetslösa kostar också pengar, och om man får ut så många människor i arbetsmarkaden kan vi bättra på välfärden OCH stimulera den privata sektorn genom att de vågar konsumera.
Och när det gäller 6 timmars arbetsdag kompenserar produktivitetshöjningen för minskningen av arbetstid. Dessutom handlar inte allt här i livet om arbete.
Men Magnus,
Ekvationen går inte ihop av två skäl:
a) En arbetslös kostar alltid samhället mindre än en satt i offentligt arbete. Löner, srbetsplatser, löneskatter, mm, driver upp kostnaden.
b) Det måste alltid finnas en jämnvikt mellan närande och tärande sektor. Ingen kan komma ifrån att offentligt finansierad verksamhet faktiskt måste betalas.
/Rickard
Rickard,
Din idé om hur ekonomin fungerar är bisarr. Om man byter ägare mellan vårdcentralen och korvkiosken - betyder det att det blir vårdcentralen som är närande och korvkiosken som blir tärande? Tja, det går nog att fixa om man vill. Men "jämnvikt"? Du tänker kanske på jämvikt, men vad menar du?
/Ali
Iofs är det inte förvånande att sådana föreställningar som Rickards verkar vara vanliga. Mer än tre decennier av propaganda från SAF och dess ätteläggar, politiker från höger till vänster, hela bandet av otäcka malliga morgontidningar och Public Service har naturligtvis en effekt på folks föreställningar om ekonomi.
Om jag inte kommer ihåg fel var det just en socialdemokratisk ekonom som lanserade det här med närande och tärande en gång i tiden.
Nej Ali,
Min uppfattning om hur offentlig ekonomi fungerar är på intet sätt bisarr. Offentlig ekonomi baserar sig på en övervägande del skattemedel eftersom den helt, eller delvis, är subventionerad av det offentliga. Ett sådant upplägg kräver per definition skatteinkomster från andra sektorer, intet konstigt med det.
Ekvationen går helt enkelt inte ihop med billig retorik Ali. Om ni vill anställa ytterligare 200 000 offentliganställda så ha åtminstone ryggrad nog och tala om för oss hur löner, arbetsplatser, löneskatter, m.m. skall betalas.
/Rickard
Hej Rickard,
Du förstår tyvärr fortfarande inte frågeställningen. Det är förstås helt riktigt att inkomsterna till offentlig sektor kommer från beskattning. Det är så offentliga finanser fungerar.
Men det var inte det som var problemet.
- En arbetslös kostar naturligtvis inte samhället mindre än en person i offentlig tjänst. Såvida du inte menar att alla som jobbar inom offentlig sektor gör onödiga grejer som måste betalas av andras arbete. Det är just det som antyder att du har en mycket märklig syn på ekonomin som helhet.
- Offentliganställdas löner ska förstås betalas med offentliga medel. Som tas in bland annat med skatter. Det är därför det är viktigt med höjda skatter, så att vi får en mer rimlig och dynamisk fördelning av resurserna i ekonomin.
- Före 90-talskrisen var det hundratusentals fler anställda i offentlig sektor. Det faktum att de sades upp på grund av krisen och nedskärningarna - betyder det att Sverige blev mycket rikare, menar du?
Ali,
"En arbetslös kostar naturligtvis inte samhället mindre än en person i offentlig tjänst."
Det uttalandet är naturligtvis helt felaktigt då:
a) A-kassan endast utgör en del av lönen.
b) Behovet av arbetsplatser, etc., är obefintligt.
c) Löneskatter inte förekommer.
Inom privat sektor används ofta en faktor på ~1,7 för att komma upp till den verkliga kostnaden för en anställd. I ditt fall bör faktorn ligga närmare 2 med tanke på a-kassans tak som ger att sju av tio arbetslösa får ut mindre än 80 procent av lönen.
/Rickard
Rickard,
Detta börjar bli riktigt märkligt. För *samhällsekonomin* är det generellt bättre att människor producerar varor och tjänster än att de inte gör det. Är detta verkligen svårt att förstå för dig?
Med ditt resonemang är det alltså bättre om en miljon människor är arbetslösa än att de arbetar med att producera bilar, sjukvård, telefonitjänster, forskning, böcker, äldreomsorg, med mera med mera, så länge deras löneutbetalningar i de senare fallen är organiserade via offentlig sektor.
Det är, med all respekt, inte så smart tänkt.
Om man komprimerar landets ekonomi till en större bondgård som drivs av några familjer, hur skulle man där kunna motivera att inte alla arbetsföra inte bidrog till produktionen så mycket de förmådde. Alltså i vilket läge skulle det vara bättre för gårdens välfärd att man lät fullt arbetsföra inte göra något arbete?
Det hela beror förstås på hur gården är organiserad. Har man demokrati och folk är nöjaktigt informerade om förutsättningarna torde det bli svårt att ställa arbetsföra utanför produktionen. Har man ett fåmansvälde där några stycken bestämmer kan man förstås ställa en del utanför produktionen och låta dessa få sämre tilldelning av gårdens produktion, dessa kan då fungera som ett varnande exempel för andra så de inte får för sig att begära för stor del av produktionsresultatet. Trots att produktionen blir mindre kan de få som styr få större del av kakan än om man producerat mer. När man drivit detta tillräckligt långt kan man låta de som inte skulle få arbeta arbeta ändå men med fortsatt sämre tilldelning, lämpligen dressade i fluorescerande gula västar med reflexer så alla kan se att de egentligen inte arbetar men arbetar ändå men i vart fall inte får tilldelning som de som arbetar på riktigt. Här har man på ett fyndigt sätt slagit två flugor i en smäll. Från 1914 fram t.o.m. 1930-talet fanns det något som hette Arbetslöshetskommissionen (AK)) här i landet, de var en hel verksamhet där man pysslade med det just nämnda. Nu ser det ut som om vår högerregim återupplivar detta med krisen som förevändning.
Skicka en kommentar