Vår tids kapitalisme har et systemproblem: Det er ikke nok jobber til alle. Så hvordan skal de «overflødige» oppbevares? Her står striden.Läs hela!
Næringslivet ønsker at flest mulig skal søke på jobber og være tilgjengelige, selv om kanskje noen hundre tusen ikke kan regne med å få noen jobb. Høyresiden vil derfor kutte i ytelsene og sterkt begrense adgangen til dem. Slik Sveriges regjering nå gjennomfører, med hard hånd.
Dette gir to gevinster:
De innsparte trygdebudsjettene kan deles ut som skattelette. Samtidig blir titusener av nye, desperate arbeidssøkere blir tilgjengelig i nedre ned av arbeidsmarkedet.
Dette kan kalles «Den blå arbeidslinja».
måndag, januari 18, 2010
Blå arbetslinje
Magnus E. Marsdal från Manifest Analyse skriver om blå vs. rödgrön arbetslinje, med utgångspunkt i de brutala ändringarna av de svenska sjukförsäkringarna:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Så länge någon har ett problem som kan lösas av människor finns det jobb. Något säger mig att alla sådana problem inte redan är lösta?
Men om problemet inte är lika värdefullt som lägsta (i praktiken) tillåtna lönen så kommer man ju som potentiell betalare (från konsument till arbetsgivare) inte ha råd att låta någon annan än sig själv lösa problemet.
Det finns i stort sett två vägar att lösa problemet. Antingen subventionera (tex sjukvård)/ta lägre avgifter på vissa arbeten (tex rotavdrag) eller sänk vissa löner (i hög grad fackets boll).
Det är inte alls "vår tids problem" att det inte finns "jobb till alla". Olika västländer har radikalt olika höga arbetslöshetssiffror - jmf Nederländerna med Spanien t ex. Arbetslöshet beror på strukturella problem i de enskilda länderna.
Marcus hann före mig.
Alliansens arbetslinje är verkligen inte bra. Men deras problem är ju i första hand att deras arbetslinje ligger för nära den tidigare regeringens.
Jag kan dock inte se (av just de skäl som Marcus nämner) på vilket sätt en rödgrön regering skulle kunna bidra till lägre arbetslöshet, då de både vill ha en mer reglerad arbetsmarknad, höja priset på arbete och höja skatterna. Jag får det inte ens att gå ihop i teorin.
Men eftersom du själv tillhör de rödgröna och klagar på att alliansen för en politik som leder till hög arbetslöshet utgår jag ifrån att du har en förklaring till hur detta skulle gå till. Jag är bra nyfiken på att höra vilken.
Sänkta löner leder inte automatiskt till fler arbetstillfällen. Företag är vinstmaximerande. De vill ha så stor vinst som möjligt. En företagare vill inte ha fler anställda än nödvändigt.
Sänka löner kan leda till deflation och sjunkande priser vilket är negativt för alla som har lån.
Ökade offentliga utgifter kan stimulera den inhemska ekonomin. Även transfereringar (skatter / bidrag) kan stimulera ekonomin.
Staten bestämmer inga löner, lönerna bestäms av förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.
Det finns fler människor i arbetsför ålder än vad det finns arbetstillfällen. Detta problem måste hanteras på något sätt. Marknaden lär inte lösa det.
Pia! Tack för ett vettigt och sakligt svar. Fast jag håller förstås inte helt och hållet med dig.
Det är rätt att sänkta löner inte alltid leder till fler arbeten. Men i de fall där företag tvingas betala mer för arbete än vad arbetet är värt leder det ofta till att de drar sig för att anställa när de annars skulle tjäna på att göra det.
Sänkta löner är i sig inte något mål. Däremot är det viktigt att anställda får lön som står i propotion till vad deras arbete är värt. Snedvrider man det för mycket gör detta att hela ekonomin tar skada. Min åsikt är att så länge arbetet får ha det pris som det är värt så kommer marknaden ta hand om en stor del av problemet.
Det är sant att staten inte ansvarar för lönerna men i och med att de styr skatterna och arbetsgivaravgifterna är det
ytterst sett de som bestämmer vilket pris det ska vara på arbete. Och som sagt, ju mer skatterna höjs desto mer olönsamt blir det att anställa. Det är därför jag inte kan begripa hur en
skattehöjarpolitik ska kunna leda till fler jobb.
Man kan givetvis pumpa in mer skattepengar. Men en sån åtgärd kräver att man höjer skatterna och därför gör det svårare för företag att skapa "riktiga jobb". En sådan åtgärd fungerar endast som konstgjord andning och är inte någon hållbar långsiktig lösning.
Att priserna mycket väl kan bli lägre är inte nödvändigtvis negativt. Lägre priser är positivt för konsumenterna. Det leder också normalt till ökad produktion vilket i sin tur är positivt för arbetstagare.
Vad arbetsköparna och deras politiker inte tycks förstå är att ju mer de sänker lönerna ju mindre av deras varor/produkter kan löntagarna köpa. Den övre medelklass de skyddar och göder kan ju inte ensamma uppehålla konsumtionen av "marknadens" varor.
- Kapitalismens verkliga dilemma. Försöker företagsägarna höja vinsten med hjälp av nedpressade löner sjunker all försäljning och vinsten försvinner. Att de "rödgröna" inte har något alternativ att erbjuda är ju sant. Socialdemokratin i Sverige äger varken kraften eller modet att förändra och förbättra samhället på djupet. Att plocka litet i sjukförsäkringarna ändrar ju egentligen inget. Skulle nationen få tillgång till företagens vinster blev ju samhällssituationen en annan.
Ulla Johansson
Ulla. Det första du skriver håller jag helt med om. Jag tror inte att det är några
seriösa liberaler i hela Sverige som säger emot dig om det.
Sänkta löner är aldrig ett mål. Däremot vill de se sänkt pris på arbete i form av sänkta skatter och sänkta arbetsgivaravgifter. Och återigen. Det viktiga är
att arbetsgivarna har möjlighet att betala arbetarna det pris som arbetet är värt.
Om de inte har det, kommer detta leda till att de inte köper någon arbetskraft öht,
även när de egentligen behöver, vilket leder till att färre människor får jobb.
De enda människor som blir anställda i ett sådant samhälle är de människor som
redan är inne i systemet och kan konkurrera med den erfarenhet de hunnit bygga
upp. Samtidigt som de människor som inte hunnit bli konkurrenskraftiga
(Tänker framförallt på ungdomar och nyanlända invandrare) får det hopplöst svårt
att slå sig in på arbetsmarknaden i ett sådant system. Paradoxen är därför att
de rödgröna slår undan benen på precis de människor de säger sig vilja värna om och
samtidigt kallar det "solidaritet mot de svaga".
Det enda man kan göra om man nu nödvändigtvis måste ha ett sådant system, är vad jag tror att du är inne på, nämligen att chockhöja skatterna
och finansiera allt genom den offentliga sektorn, vilket på sikt inte går eftersom pengarna i så fall måste tas från företagarna (som skapar jobben). Det kan bara leda landets ekonomi i en negativ spiral nedåt.
Du skriver att nationen ska ta del av företagens vinst. Hur många människor tror du skulle starta företag då, och hur många nuvarande företag tror du skulle fortsätta med sin
verksamhet då?. Detta skulle bara kunna leda till att jobben i den privata sektorn skulle
slås ut och att det inte skulle gå att få jobb någon annanstans
än i en offentlig sektor som skulle stå ofinansierad. Detta om något skulle ta ifrån
arbetarna deras makt.
6 pack dude skrev "---att betala arbetarna det pris arbetet är värt---".
Då arbetarna - antingen de arbetar manuellt eller intellektuellt - skapar företagets alla produkter och därmed vinst blir priset på deras arbete något att fundera kring. Och vi bör även fundera kring hur samhället skall organiseras. Att vi måste ha företag och företagande är alla överens om.Det kan dock inte vara förnuftigt att de vinstskapande arbetarna inte har någon bestämmanderätt över vinst och investeringar. Företagen bör vara till för samhällets bästa. INTE som nu att vi lever och existerar endast för att tjäna dem och deras ägare. Ett verkligt torftigt scenario. Företagen SKALL m.a.o beskattas, men det beslutet måste tas globalt. Och de lösgjorda resurserna användas att skapa hyggliga sociala och ekonomiska förhållande. För alla.------För övrigt: hela ditt resonemang tycks ha skapats i en eller annan "Handelshögskola". Bevare oss från detta.
Ulla Johansson
Det här blir ett långt svar men det blir mitt sista (av respekt för bloggadministratören)
Nej Ulla, jag har inte fått detta från någon handelshögskola. Detta är bara vanlig logik.
(som jag är övertygad om att det finns massor av både forskning och erfarenhet som stöder)
Högre pris på arbete = färre företag som vill/ har råd att köpa arbete = färre arbeten.
Har man en privat marknad (vilket man måste ha om man inte vill vara ett u-land), kommer jobben från företagen.
Att starta och driva företag innebär dock kostnader och risker.
Tar du bort företagens möjligheter att ta ut vinst kommer ingen vilja starta företag och många av de företagen som finns tvingas lägga ned. Jobben försvinner därmed.
Därmed inte sagt att skatt inte ska finnas. Men det finns en smärtgräns för hur mycket skatt
man kan ta ut innan företagen tvingas lägga ner och detta leder till att det inte kommer in några skattepengar till staten öht. M a o en gräns där staten om de höjer skatterna mer gör att mindre pengar i faktiska belopp kommer in till staten.
Sverige som har de högsta skatterna i världen ligger troligtvis över den smärtgränsen
och kan därför inte höja mer utan att landets ekonomi börjar gå ordentligt minus.
Min poäng är därför att en skattehöjarpolitik i det här läget inte kan leda till annat
än höjd arbetslöshet.
Jag håller helt och hållet med dig om att arbetaren ska ha rätt att vara med och tjäna av den vinsten som företagen skapar. Men jag menar att detta enbart är möjligt i en fri marknad.
Om allt styrs genom en helt eller halft offentlig marknad kan en duktig arbetare bara välja att jobba för ett eller ett par olika företag. Om dessa företag inte erbjuder bra villkor har arbetaren inget annat val än att ta jobbet i a f. På en fri marknad finns det dock många företag en sådan arbetare kan gå till och hon/han hamnar i en helt annan förhandlingsposition gentemot arbetsgivaren och kan därför kräva en större del av vinsten. I en sådan marknad kan arbetaren oxå välja att bli egenföretagare och själv styra sin vinst och därmed sin lön vilket inte skulle gå i en ofri marknad.
Antag att kostnaden för arbete är 100 och skatten på arbete dvs arbetsgivaravgiften är 40. Den totala kostnaden för arbete blir då 140. Staten sänker skatten på arbete till 20, så den totala kostnaden blir 120. Vad medför detta för konsekvenser?
Arbetsgivaravgiften används för att finansiera socialförsäkringar av olika slag. Från fackligt håll hävdas det att arbetsgivaravgiften är löneutrymme de anställda avstått för att i gengäld få ekonomisk kompensation i vid t ex arbetslöshet eller sjukdom. De anställda kommer att vilja ha ekonomisk kompensation för att själva kunna ordna sina försäkringar. Får de ingen sådan kompensation, utan lönen ligger kvar på tidigare nivå minskar utrymmet för övrig konsumtion, vilket kan medföra deflation med sjunkande priser på t ex villor och begagnade bilar, som ofta är lånefinansierade. Även andra brancher kan behöva sänka sina priser till följd av minskad efterfrågan. Minskade intäkter kräver kostnadsminskningar från företagens sida vilket kan leda till uppsägningar, personalnedskärningar och arbetslöshet.
Leder sänkningen av skatten på arbete till att det betalas ut mindre pengar via socialförsäkringarna så får det också konsekvenser.
Skicka en kommentar