torsdag, februari 11, 2010

Iran: Jubileum utan jubel

I dagens Aftonbladet har jag skrivit en bakgrundsartikel om dagens protester i Iran där jag också diskuterar de iranska rojalisternas nuvarande positioner. Läs gärna.


I dag har det alltså varit en symbolladdad årsdag för den iranska revolutionen. Som väntat har den «gröna» oppositionen med folkliga protester bjudit på en ny urladdning och visat att läget inte på något sätt är stabiliserat för regimen. De konservativa har nu successivt trappat upp repressionen och idag har de uppenbarligen inte tagit några chanser. Det har mobiliserats stort runt om i landet för regimtrogna manifestationer i de största städerna, och i Tehran har massiva säkerhetsstyrkor befunnit sig i stadens centrala delar. Många av nyckelfigurerna i den gröna rörelsen har angripits idag och utsatts för batongslag, pepparspray och liknande. Vanliga demonstranter har utsatts för hårdare tag.

Tehran Bureau är som vanligt ett bra ställe att följa händelserna. För ständigt uppdaterade videoklipp kan man gå hit. Det är svårt att säga något samlat utifrån rapporterna ännu, men det är många som verkar ge uttryck för viss besvikelse över att de regimkritiska protesterna inte blev större än vad de blev. Det är möjligt. Men det faktum att Ahmadinejad och Khamenei så tydligt utmanas, ännu åtta månader efter presidentvalet, tyder på att man inte kan förvänta sig någon tillbakagång till «normalitet». Man kan förvänta sig nya urladdningar och nya försök till politiska rockader.

2 kommentarer:

Harald Hårdfagre sa...

Fy faen for en patetisk drittsekk du er Ali Esbati.

I dagens situasjon bruker du en side i Aftonbladet på å angripe Shaens sønn .

Jeg tror Reza Pahlavi vil kunne spille samme rolle som Juan Carlos I av Spania

Januar 1981 trakk Suárez seg som statsminister etter en rekke lokale valgnederlag. I februar samme år stormet en gruppe sivilgardister under ledelse av Antonio Tejero nasjonalforsamlingen og holdt de deputerte som gisler. Militærkommandanten i Valencia var med på kuppforsøket. Kong Juan Carlos gjorde det imidlertid klart at kuppet skjedde mot hans vilje. Tejero gav seg, og i dagene etter ble flere høyere offiserer arrestert som medskyldige. Kongen fikk selv en stor del av æren for at kuppet ikke spredte seg.

Razmatazuz sa...

Att de regimkritiska protesterna inte blivit större verkar ju i och för sig bero på att sådana osannolika mängder med poliser och militärer var utposterade i åtminstone hela centrala Teheran. Det är modigt att några ändå vågade gå emot strömmen, och till och med på offentlig plats riva sönder affischer av Ali Khamenei och Ruhollah Khomeini.

Problemet är ju, som jag förstår det, att det inte bara är Ali Khamenei och Ahmadinejad som har makten i Iran idag. Revolutionsgardet verkar ha en ännu större makt både ekonomiskt och politiskt. Maktstrukturen verkar vara minst sagt komplex och det måste vara knepigt som oppositionell att veta vilka man egentligen skall angripa. Är det väktarrådet? Är det president Ahmadinejad, är det Revolutionsgardet, eller är det Parlamentet?