Sandberg skriver:
Den centrala ekonomiska teorin, grunden för all analys, utgår från ett samband mellan pris och efterfrågan. Det vore underligt om denna generella regel inte ska gälla på den viktigaste marknaden, den för arbete. Om den gäller bestäms efterfrågan på arbete av priset. Ju högre pris – det vill säga ju högre avtalsbestämda löner – desto mindre efterfrågan. Och desto högre arbetslöshet.Jaha. Det är ju glasklart. Så fungerar det i den ”teorin”. Men alltså inte i verkligheten – som Sandberg inte förefaller vara särskilt intresserad av i sin artikel.
Det är ju till exempel inte så att länder där lönenivåerna är höga, generellt också har högre arbetslöshet. Snarare tvärtom.
När det gäller ungdomar är det dessutom så att de i allmänhet redan har lägre löner på arbetsmarknaden. De har likafullt högre arbetslöshet. Det enda Sandberg då kommer på är att de, liksom invandrare, och alla andra som för tillfället har det svårare på arbetsmarknaden, ska få lägre lön.
En som tålmodigt försöker förklara tomheten i Sandbergs resonemang är Samuel Engblom på TCO. Läs hans inlägg: Priset inte avgörande för ungdomsarbetslösheten.
Han nämner bland annat det totalt misslyckade försöket med generellt sänkt arbetsgivaravgift för unga. Det är en dyr reform som urholkar statskassan, men som knappt har gett några nya jobb alls. Däremot har det varit en mycket stor subvention rakt ned i fickorna på ägarna i företag som redan anställer unga – McDonalds beräknas ha tjänat 200 miljoner rakt av på sänkningen.
Engblom lyfter också fram utbildning. Till det kan läggas en anmärkning om Danmark, som länge har lyfts fram som ett föregångsland när det gäller ungdomar och arbete. Visst finns det bra grejer att lära sig av Danmark, men i hallelujastämningen som lätt uppstår, också på vänsterkanten, glömmer man bort att Danmark också har präglats av låg andel universitetsstuderande ungdomar, och en hög andel ungdomar som känner sig tvungna att jobba medan de studerar, vilket inte nödvändigtvis bidrar positivt till studierna. Nu varnar till exempel Arbejderbevægelsens Erhvervsråd för att det finns ett strukturellt problem i dansk ekonomi med brist på utbildad arbetskraft (inte bara universitetsutbildad) vilket riskerar att göra Danmark fattigare.
Jag vill i det här sammanhanget också rekommendera en några år gammal LO-rapport som är mycket bra: Vem vinner på lägre löner? Här pekar man dels på att resonemangen om de skadligt höga minstalönerna inte stämmer, dels på att lägre löner inte är en ”fot in” utan snarare något kletigt som man riskerar att fastna i.
Nils-Eric Sandbergs abstrakta dogmer kan förstås, med lika dåligt resultat, appliceras också på arbetsmarknader i andra länder. Så sker också. Jag skrev en krönika nyligen om den norska debatten – där högerns tankesmedja argumenterar på samma sätt, när det gäller invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden. Läs gärna: Etnisk lønn.
Ska man göra något åt arbetslösheten är det tre typer av åtgärder som behövs:
1. Fler måste anställas – det finns till att börja med stora behov som det offentliga kan se till att uppfylla genom framför allt stöd till kommuner och landsting
2. Fler måste utbildas på rätt sätt – man behöver stärka yrkesutbildningarna
3. Fler måste kunna bli kvar på sina jobb – ungdomar är extremt hårt utsatta för osäkra anställningar. Hålen i arbetsrätten, framför allt när det gäller allmän visstidsanställning och vikariat som inte är vikariat, måste täppas till, genom såväl avtal som lag.
Högerns lösningar går på alla dessa punkter i rakt motsatt riktning. De lär därför fortsätta att hålla sig till sina världsfrånvända teorier. Det är viktigt att de förhindras från att basera konkret politik på dem.
36 kommentarer:
Den där tröttsamma Nils-Eric Sandberg valsar numera runt på olika lokalblaskor, alla med namn som slutar på Allehanda.
Det du citerar låter precis som en formulering han redan kört där massor av gånger och nu återanvänder i DN, kär som han är i sina egna ord den gamla stöten.
Bra att någon punkterar den pompösa fjärten.
Enl. 1-miljon per nyanställd så borde Mc Donalds ha anställt 200-personer fler vid samma mängd hamburgare.
1. Fler i offentlig sektor tar naturligtvis ned arbetslösheten men bara på papperet. Problemet är vem som skall betala kostnaden?
Visst kan vi bli ett nytt Kuba men ingen skulle acceptera de låga löner de är tvingade. F ö sparkas 25% av alla statsanställda på Kuba så socialisering och större offentlig sektor är inte lösningen, snarare tvärtom.
2. Här är jag enig. Utbildning skall inriktas efter där det finns efterfrågan till jobb och inkomst.
3. En skärpning av lagstiftningen skulle få motsatt effekt. Arbetsgivare skulle ställa ännu högre krav och sålla mycket hårdare än nu. Ett sådant förslag är således kontraproduktivt och stänger ute än fler.
Lever Sandberg än? Tjoflöjt. Jag minns honom också som en av de mest doktrinära krämarfilosoferna i svensk press på den tiden. Man visste alltid vad han skulle komma fram till, precis som man numera vet det med typ Erik Zsiga, Johan Ingerö och Peter Wolodarski. Men det ska sägas att NES sällan ersatte påståenden och argument (om än skruvade) med renodlade personangrepp, där var han renhårigare än dagens ledarsidetottar.
Kan det tänkas att lönerna sjunker delvis pga arbetskraftsinvandring som konkurrerar med redan arbetslösa i Sverige eller har det ingen påverkan?
Hur ska man kunna skapa fler jobb då hela vår ekonomi är uppbygd på fractional reserve banking och konsumtion, som till stor del finansieras av lån som ska betalas tillbaka med ränta?
De rödgröna har tänkt låna pengar till välfärden av bland andra IMF som ruinerat en rad länder som exempelvis Argentina. Just nu köper man upp Grekland.
Hur ska fler jobb skapas när hela vår industri säljs till utlandet, privatiseringar av svenska elnätet som gör det dyrare för konsumenterna och industrin där överskotten hamnar i privata händer?
Om vi inte producerar något utan bara konsumerar, hur ska vi då få överskott i finanserna utan att låna pengar och således ha ett välfärdssamhälle?
Tacksam för svar.
Som svar på problemet "för få har anställning" ger du alltså följande "lösningar":
1. Fler måste anställas
2. Fler måste utbildas på rätt sätt
3. Fler måste kunna bli kvar på sina jobb
Den uppenbara kritiken är förstås att det här är trivialt. Du har egentligen mestadels sagt något i stil med att lösningen på att för få har anställning är att se till att fler har anställning.
Men du gav förstås dessutom en del övriga detaljer till varje punkt, kanske för att göra det mindre trivialt. Om vi utvecklar varje punkt kan vi göra en del intressanta iakttagelser:
1. Fler måste anställas (utveckling: först och främst offentligt).
Du säger alltså i din utveckling av punkten att om de som har jobb inte vill köpa saker som ger andra jobb så måste vi göra följande: Ta pengar från de som har jobb och anställ med de pengarna de som inte har jobb så att dessa kan göra saker/tjänster åt de som redan hade jobb. Därmed tvingar vi alltså de som hade jobb att "köpa" tjänsterna från de andra som de inte ville köpa från om de får styra sina pengar själva. Vad är sannolikheten att det som produceras verkligen motsvarar vad som efterfrågas? Vad är sannolikheten att ekonomin blir fruktansvärt ineffektiv? (Om det man är ute efter är omfördelningar mellan rika och fattiga finns det betydligt mer *effektiva* sätt att uppnå detta. T.ex.: ta *pengar* från de rika och ge till de fattiga, så kommer de som kan göra saker som efterfrågas att jobba åt att tillfredställa de fattigas behov.)
2. Fler måste utbildas på rätt sätt (utveckling: yrkesutbildningar).
Fair enough. Det här låter sunt, då arbetsmarknaden handlar om att matcha efterfrågan med utbud - och har man ett minsta tillåtna pris på arbetskraften så kommer det bara att finnas efterfrågan på den sortens arbetskraft som är tillräckligt bra på att skapa värde (om köpet av arbetskraften är frivillig).
Dock återstår den viktiga frågan om utbildning är den mest effektiva vägen att höja kompetensen på ungdomar, eller om det är mer effektivt att ge dem arbetslivserfarenhet så att de kan lära sig direkt på arbetsplatsen?
Om man tror att arbetslivserfarenhet är ett snabbare sätt att lära sig än utbildning bör man återigen fråga sig: hur ska de ungdomar som ännu inte fått någon arbetslivserfarenhet få sig denna till livs om de tvingas kräva nästan lika höga löner som mer erfarna kollegor?
3. Fler måste kunna bli kvar på sina jobb (utveckling: det måste bli svårare för företag att anställa ungdomar på begränsade tidsperioder).
En sådan försvårning av visstidsanställningar kan slå åt två håll. Antingen anställer företagarna istället ungdomarna med tillsvidare-villkor eller så anställer företagarna inte ungdomarna alls.
Vad har du för skäl att tro att resultatet skulle bli att företagarna anställer ungdomarna med tillsvidarevillkor?
Som svar på problemet "för få har anställning" ger du alltså följande "lösningar":
1. Fler måste anställas
2. Fler måste utbildas på rätt sätt
3. Fler måste kunna bli kvar på sina jobb
Den uppenbara kritiken är förstås att det här är trivialt. Du har egentligen bortsett från punkt 2 mestadels sagt något i stil med att lösningen på att för få har anställning är att se till att fler har anställning.
Men du gav förstås dessutom en del övriga detaljer till varje punkt, kanske för att göra det mindre trivialt. Och om vi utvecklar varje punkt kan vi göra en del intressanta iakttagelser:
1. Fler måste anställas (utveckling: först och främst offentligt).
Du säger alltså i din utveckling av punkten att om de som har jobb inte vill köpa saker som ger andra jobb så måste vi göra följande: Ta pengar från de som har jobb och anställ med de pengarna de som inte har jobb så att dessa kan göra saker/tjänster åt de som redan hade jobb. Därmed tvingar vi alltså de som hade jobb att "köpa" tjänsterna från de andra som de inte ville köpa från om de får styra sina pengar själva. Vad är sannolikheten att det som produceras verkligen motsvarar vad som efterfrågas? Vad är sannolikheten att ekonomin blir fruktansvärt ineffektiv? (Om det man är ute efter är omfördelningar mellan rika och fattiga finns det betydligt mer *effektiva* sätt att uppnå detta. T.ex.: ta *pengar* från de rika och ge till de fattiga, så kommer de som kan göra saker som efterfrågas att jobba åt att tillfredställa de fattigas behov.)
2. Fler måste utbildas på rätt sätt (utveckling: yrkesutbildningar).
Fair enough. Det här låter sunt, då arbetsmarknaden handlar om att matcha efterfrågan med utbud - och har man ett minsta tillåtna pris på arbetskraften så kommer det bara att finnas efterfrågan på den sortens arbetskraft som är tillräckligt bra på att skapa värde (om köpet av arbetskraften är frivillig).
Dock återstår den viktiga frågan om utbildning är den mest effektiva vägen att höja kompetensen på ungdomar, eller om det är mer effektivt att ge dem arbetslivserfarenhet så att de kan lära sig direkt på arbetsplatsen?
Om man tror att arbetslivserfarenhet är ett snabbare sätt att lära sig än utbildning bör man återigen fråga sig: hur ska de ungdomar som ännu inte fått någon arbetslivserfarenhet få sig denna till livs om de tvingas kräva nästan lika höga löner som mer erfarna kollegor?
3. Fler måste kunna bli kvar på sina jobb (utveckling: det måste bli svårare för företag att anställa ungdomar på begränsade tidsperioder).
En sådan försvårning av visstidsanställningar kan slå åt två håll. Antingen anställer företagarna istället ungdomarna med tillsvidare-villkor eller så anställer företagarna inte ungdomarna alls.
Vad har du för skäl att tro att resultatet skulle bli att företagarna anställer ungdomarna med tillsvidarevillkor?
Det var ju lite synd att de helt rangerat ut Keynes från den svenska ekonomiutbildningen, förmodar att det är till en del den Sandberg lutar sig mot.
Det är förstås signifikativt att svenska Wikipedia inte har en sida om "fallacy of composition"
Inte ens Sparparadoxen (Paradox of thrift ) finns på svenska Wikipedia.
Man kan bli konspirationsteoretisk för mindre.
Fiscal austerity – the newest fallacy of composition
"So the fallacy of composition refers to situations where individually logical actions are collectively irrational. These fallacies are rife in the way mainstream macroeconomists reason and serve to undermine their policy responses.
...
The general reasoning failure that occurs when one tries to apply logic that might operate at a micro level to the macro level is called the fallacy of composition. In fact, it is what led to the establishment of macroeconomics as a separate discipline. As indicated, prior to the Great Depression, macroeconomics was thought of as an aggregation of microeconomics. The neo-classical economists (who are the precursors to the modern neo-liberals) didn’t understand the fallacy of composition trap and advocated spending cuts and wage cuts at the height of the Depression.
Keynes led the attack on the mainstream by exposing several fallacies of composition. While these type of logical errors pervade mainstream macroeconomic thinking, there are two famous fallacies of composition in macroeconomics: (a) the paradox of thrift; and (b) the wage cutting solution to unemployment. ..."
Det hade skapat fler jobb på mc Donalds om man delat ut hamburgercheckar till folk än att sänka arbetsgivaravgifter, men nu var förmodligen inte det underliggande syftet att skapa jobb åt ungdomar. Det är ju ren och skär idioti om man tror att ett företag anställer fler för att man förbättrar deras vinstmarginal. Anställningar och investeringar kommer tillstånd när försäljningen ökar.
Väl skrivet som vanligt!.
Dock ett påpeknade länken till LO rapporten fungerar inte.
//Christian
Tack för påpekande om LO-rapporten. Länken ska vara fixad nu.
5:43 Anonym sa...
"Om vi inte producerar något utan bara konsumerar, hur ska vi då få överskott i finanserna utan att låna pengar och således ha ett välfärdssamhälle?"
Nu är det ju så att det förhåller sig i princip precis tvärtom. Alltså vi konsumerarmindre än vi producerar. År efter år har vi ca 7 procent exportöverskott, alltså hela SJU procent av BNP (det vi producerar här i landet) konsumeras i utlandet.
Detta är en dålig affär för svensken i gemen, vi förlorar på detta för det pris vi betalar är hög arbetslöshet då våra regimer oavsett om de är vänster eller höger bedriver en konstant åtstramande ekonomisk politik för att åstadkomma detta meningslösa överskott.
De flesta skulle bara kunna drömma om att ha de marginaler som vi ha för en expansiv ekonomisk politik som får igång produktion och sysselsättning på hemma marknaden.
Folk måste ha råd att kunna köpa det som är möjligt att producera med fullt utnyttjande av resurserna. Det går inte att komma runt det om man vill ha folk i arbete.
Men det kommer inte att hända oavsett om vilken allians som får makten i höst, som man också kan notera i Alis inlägg berör han inte alls de makroekonomiska fundamenten och sambanden för en ekonomisk politik som ökar produktion och sysselsättning utan det är det gamla vanliga duttandet om utbildning (det är trots allt de arbetslösa det är fel på varför det inte finns jobb) en del offentligt anställda (som säkert behövs) som gör lite på marginalen, det är säkert bra med anställningstrygghet men inga sådana regler i världen skapar jobb, kan man inte få avsättning för det man producerar får folk sluta oavsett vilka regler där är.
Både moderat alliansen och dito rödgröna har klart sagt att så fort åtstramningen som krisen skapar tar slut ska man omedelbart sätta in finanspolitisk åtstramning, dvs man ska snarast dra in köpkraft från medborgarna så att man återigen kan ha överskottet i budgeten och bygga upp ännu mer dött finansiellt sk sparande som gödslar de finansiella spekulationsmarknaderna.
Vi har ju många likheter med den stora exportzombien söder om Östersjön.
"The real irony in this German tragedy is that German beggar-thy-neighbor policies have effectively forced a fiscal union upon Europe. Or, rather, if not a fiscal union, a general default it will be. The point is that Germany's notorious trade surpluses vis-à-vis its European partners must by necessity have a financial counterpart. In one way or another, German banks financed the country's export successes by lending to today's crisis countries. They did so as willing borrowers were hard to come by at home when the country - duped by its own political leadership and powerful export lobby - prescribed itself a decade of belt-tightening, flat real wages, and flat consumption growth, that is. Public celebration of repeated wins of the world export championship title made the duped Germans even feel good about it.
Once credit markets stop lending, trade surpluses cannot continue either. A creditor country government may then realize that it might want to step in instead. For if it does not, its intra-area trade surpluses will have to evaporate over night, while its banks will face corresponding writedowns on debtor country debts. The German taxpayer is not bailing out Greece but German banks, while lending new money to make those export surpluses continue."
Jörg Bibow
En sak kan man vet säkert om utgången i hösten val, segrarna kommer primärt att gå de svenska exportkapitalisternas ärenden på folkets bekostnad om så behövs.
Om det nu är sant att vi konsumerar mindre än vi producerar, varför har vi då en statsskuld på ca 1150 miljarder?
Vi är mitt i en överprouktionskris, problemet är för låga löner och för höga vinster.
Hugo
"Om det nu är sant att vi konsumerar mindre än vi producerar ..."
Men snälla rara Hugo lille skärp dig nu, ... lite grand åtminstone. Det är inte om det är sant, det är ett ovedersägligt faktum att det är så. Det är bara att titta i vår nationalbokslut som en var som tillgängliggjort sig läsandets konst och de fyra räknesätten i lågstadiet kan insupa helt gratis där.
"... varför har vi då en statsskuld ..."
Den läs och sifferkunnige kan även ta sig en titt i vårpropositionen som finns på landets regims hemsida:
"Tabeller till avsnitt 9 Finansiell sparande, statsbudgetens saldo och skuldutvecklingen"
Enkelt och lättläst, hårda fakta utan rundsnack.
Den finansiella ställningen i konungariket Sveriges offentliga balansräkning:
Kolumn 1 är året, kolumn 2 är beloppet i miljarder SEK (Hugo det innebär att man ska alltså lägga till nio st nollor efter numret), 3 kolumnen är procent (jo jag vet att denna avancerade matte inte är något man tillgodogör sig i lågstadiet, det blir kanske lite överkurs för Hugo)
Nu måste jag dock ge en liten varning att det är lite logiskt komplicerat, man ska ta fasta på orden "netto" och "skuld". Minustecknet innebär att skulden är negativ, det vill säga det är ett finansiellt överskott, det offentliga har mer finansiella tillgångar än man har skulder.
År __ Nettoskuld __ Procent av BNP
2005 __ -55 __ -2
2006 __ -410 __ -14,1
2007 __ -536 __ -17,5
2008 __ -380 __ -12,1
2009 __ -487 __ -15,9
---------------- prognos -----------------------
2010 __ -431 __ -13,6
2011 __ -414 __ -12,4
2012 __ -428 __ -12,3
2013 __ -476 __ -13
2014 __ -558 __ -14,6
En varning är på sin plats, den historiskt kunnige vet att våra makthavare (i modern tid) inte alls drar sig för att ljuga och framföra falsk vittnesbörd om de ekonomiska förhållandena här i landet för att dupera den ekonomiskt okunnige svensken. Detta borde ha lärt svensken att alltid vara skeptisk mot sina makthavare att aldrig säger aldrig lita på dem utan att kontrollera och dubbelkontrollera.
Nils-Eric Sandbergs abstrakta dogmer kan förstås, med lika dåligt resultat, appliceras också på arbetsmarknader i andra länder.
Och de abstrakta dogmerna är fel? Antar att vänsterpartister aldrig sänker nåt försäljningpris på Blocket på saker som inte blir sålda. Det skulle ju vara att agera utefter såna där hemska abstrakta dogmer.
Klargörande och bevisar att inga pengar lånats till skattesänkningarna.
En balansräkning är som vilken som helst och målsättningen givetvis att minimera skuldsidan så mycket som möjligt och skaffa sig ett rejält egenkapital.
I statens fall är det skatter som genererar intäkter och politikers skyldighet är att effektivisera o minimera kostnaden för det offentliga. Det är ju medborgarnas pengar de snor åt sig och det finns inget egenvärde i ett stort egenkapital för staten.
Minimera staten, sänk skatterna och låt folket behålla pengarna. Då blir det fart på Sverige och företagande, men det var väl inte det som du hade tänkt dig.....heller?
Läser inte Per hela texten?
"Det är ju till exempel inte så att länder där lönenivåerna är höga, generellt också har högre arbetslöshet. Snarare tvärtom. "
Läser inte Per hela texten?
"det totalt misslyckade försöket med generellt sänkt arbetsgivaravgift för unga"
Per borde läsa på om det där med "fallacy of composition". Vad som kan vara sant för en enskild del behöver inte vara sant för helheten. Inte heller köper någon sådan man inte behöver, försök sälja en tjock-TV på blocket det kommer inte att hjälpa hur mycket du sänker priset, men visst som den siste idioten är inte född än och det kan kanske gå att få en sådan att bära iväg med tjock-TVn om man ger bort den men det är ett undantag.
Men de primära är "fallacy of composition" när man omsätter detta till aggregerad nivå för hela landet, de anställdas löner är också den aggregerade köpkraften. Detta har utretts och förklarats på ett övertydligt sätt sen lång tid tillbaks. Keynes var den som gav det en mer vetenskaplig dräkt i "the general theory". Det är lite märkligt att Ali, fackföreningar m.fl. innte bara avfärdar sådant som Sandbergs nonsens med dessa sedan länge befintliga kunskaper utan så ofta ger sig in och ska bemöta det på den kvasivetenskapliga ekonomins egen planhalva. Man förlorar trovärdighet när man gör så.
Teckentydaren, sedan det där med Keynes teorier kan du glömma. Dom är stendöda i praktiken. Det har aldrig hänt att Sverige haft ett betydande överskott att spendera i dåliga tider, utan bara i princip utvägen att trycka statsobligationer för välfärdsstatens kostnader. Se bara krisen 1991 orsakat av sossarnas expansiva kreditpolitik. Feldt var klok och avgick, han såg vad som komma skulle.
Kraven på nya reformer o allmosor går alltid först när ekonomin går på högvarv. Spara är fult, i synnerhet till egen pension, alla skall ha det lika dåligt.
Bra att du tar upp resonemanget med balansräkning. Det ger allt i blixtbelysningen såväl på mikro som makroplan. Marknadsekonomins grundproblem är generösa krediter genom finansinstitut, banker osv. Vi tecknar helt enkelt in framtida inkomster som i många fall tas för givna.
Låna 95-100% på ett husköp, eller trycka obligationer i kristider är i grund o botten samma sak. Man lever över sina tillgångar även om skenbart balansräkningen ser ut som ett plus. Vad om huspriser sjunker med 30%, eller skatteintäkter med motsvarande? Grekland är ett bra exempel hur illa det kan gå när offentlig sektor blir för stor och dyrbar.
Du vill uppenbart att allt spenderas även om man är hårt belånad. Dvs så länge tillgångarna överstiger skulderna är det bara att köra på. Så tänker inte en affärsman. Risker minimeras med ett rejält egenkapital utan att behöva stå med mössan i hand hos banken. Sådan ser verkligheten ut.
Keynes framsteg inom nationalekonomin har aldrig varit döda, det är bara i extrema nysliberalers fantasivärld som tyckte den logiken som sa att man inte kunde applicera mikroekonomi på helheten var besvärande när man skulle föra folk bakom ljuset.
Det frivola lånandet i privat sektor som ledde fram till 90-tals krisen var ju riksbanken och Feldts idéer om hur kredit och valuta marknaden skulle omdanas med nyliberala idéer. Det är förståeligt att Feldt lämnar med svansen mellan benen efter det megamisslyckandet, ett i en lång rad av honom. Han stod som ett fån och fattade ingenting när krisen rullade upp sig efter hans beslut om hur detta skulle omdanas. Han tror nog fortfarande att det var svenskens överkonsumtion och sk köpfest som var krisen. Sen gjorde de honom till ordförande i riksbanken, men så är det i det här landet de som ställer till det sitter alltid kvar på toppen, syndarna straffas aldrig.
Jo 90-tals krisen visar med all önskvärd tydlighet att den privata sektorn inte förmår hantera sina affärer utan att regleras, det tar en ände med förskräckelse när de får fria tyglar. När Feldt nån enstaka gång fick frågor om privat sektors häftiga utlandsupplåning och det pågående räntearbitraget levererade han mest goddagyxskaft svar.
När 90-tals krisen stod för dörren hade vi en djupt skuldsatt spekulativ privat sektor som främst spekulerade i bygg och fastigheter (de vanliga hushållen hade ingen sk överkonsumtion) på andra sidan hade vi en offentlig sektor med en av om inte den starkaste balansräkningen i OECD. Vad som sen hände när privat sektor skulle korrigera sin ställning efter att spekulationsbubblan brast var att offentlig sektor fick ta över den privata skuldbördan orsakad av spekulationsbubblan.
Hugo har uppenbarligen svårt att förstå skillnaden mellan helheten och delarna i ekonomin. Man får också en känsla av att han tror att nationer fortfarande befinner sig i en penning ekonomi som var under olika former av guldstandard.
En nation kan per definition inte spara i sin egen valuta som man är monopoltillverkare av. Det enda en nation kan göra för att ge bättre förutsättningar för framtida generation är att optimera sin produktiva förmåga.
När det offentliga sk sparar och har överskott i budgeten har privat sektor motsvarande underskott. Det finns tre delar i den aggregerade nationella balansräkningen, den offentliga, den privata och nationens affärer med utlandet. Dessa summerade slutar alltid på noll, balansräkningar i dubbelbokföring gör alltid det. Är där överskott i en är där alltid samma underskott i de andra.
Keynes framsteg inom nationalekonomin har aldrig varit döda, det är bara i extrema nysliberalers fantasivärld som tyckte den logiken som sa att man inte kunde applicera mikroekonomi på helheten var besvärande när man skulle föra folk bakom ljuset.
Det frivola lånandet i privat sektor som ledde fram till 90-tals krisen var ju riksbanken och Feldts idéer om hur kredit och valuta marknaden skulle omdanas med nyliberala idéer. Det är förståeligt att Feldt lämnar med svansen mellan benen efter det megamisslyckandet, ett i en lång rad av honom. Han stod som ett fån och fattade ingenting när krisen rullade upp sig efter hans beslut om hur detta skulle omdanas. Han tror nog fortfarande att det var svenskens överkonsumtion och sk köpfest som var krisen. Sen gjorde de honom till ordförande i riksbanken, men så är det i det här landet de som ställer till det sitter alltid kvar på toppen, syndarna straffas aldrig.
Jo 90-tals krisen visar med all önskvärd tydlighet att den privata sektorn inte förmår hantera sina affärer utan att regleras, det tar en ände med förskräckelse när de får fria tyglar. När Feldt nån enstaka gång fick frågor om privat sektors häftiga utlandsupplåning och det pågående räntearbitraget levererade han mest goddagyxskaft svar.
När 90-tals krisen stod för dörren hade vi en djupt skuldsatt spekulativ privat sektor som främst spekulerade i bygg och fastigheter (de vanliga hushållen hade ingen sk överkonsumtion) på andra sidan hade vi en offentlig sektor med en av om inte den starkaste balansräkningen i OECD. Vad som sen hände när privat sektor skulle korrigera sin ställning efter att spekulationsbubblan brast var att offentlig sektor fick ta över den privata skuldbördan orsakad av spekulationsbubblan.
Hugo har uppenbarligen svårt att förstå skillnaden mellan helheten och delarna i ekonomin. Man får också en känsla av att han tror att nationer fortfarande befinner sig i en penning ekonomi som var under olika former av guldstandard.
En nation kan per definition inte spara i sin egen valuta som man är monopoltillverkare av. Det enda en nation kan göra för att ge bättre förutsättningar för framtida generation är att optimera sin produktiva förmåga.
När det offentliga sk sparar och har överskott i budgeten har privat sektor motsvarande underskott. Det finns tre delar i den aggregerade nationella balansräkningen, den offentliga, den privata och nationens affärer med utlandet. Dessa summerade slutar alltid på noll, balansräkningar i dubbelbokföring gör alltid det. Är där överskott i en är där alltid samma underskott i de andra.
Teckentydaren, jag skall fatta mig kort utan större åthävor. Kolla om inte du redan gjort Norbergs film Överdos. Det säger allt om sakernas tillstånd.
Sedan låt banker o finansinstitut, inklusive länder som Grekland gå i konkurs. Det är det enda språk de förstår. Det behövs mindre reglering och politisk klåfingrighet.
91 räddade staten det svenska banksystemet. I princip alla banker utom Handelsbanken som enda undantag, även om de mörkade en del med sina osäkra fordringar. Men dom klarade sig.
Av finansbolagen var Gammlestaden i en klass för sig under denna tid. Av ca 17 miljarder förlorade man 15 om jag minns rätt. En skrävlande fastighetsspekulant jag kände vid denna tid, fick låna 600 millar för fastighetsköp i utlandet. Idioterna på Gammelstaden Finans hade inte ens vett att ordna legal pantsättning för lån. Snacka om tokstollar och svenska folket fick betala priset via feta räntemarginaler i de år som skulle följa.
Något rättsligt efterspel med Gammelstaden blev det aldrig vilket är en skandal av Guds Nåde.
En annan skojare av stora mått under denna tid var Hans Thulin som lånade sig sönder och samman innan allt sprack o gick i backen. Vi gick f ö i samma klass en gång i tiden o sist jag såg honom var på en resa till Hong Kong där han satt med mig, Mats Odell och en svensk handelsdelegation. Vad hade han av alla där att göra.
Jag slår mig för pannan när jag begrundar allt jag upplevt av politiskt vansinne, höger som vänster.
Det var väl trevligt att Hugo håller med om att det var den privata marknaden som i grunden orsakade 90-tals krisen med sitt ansvarslösa beteende. Att felet hos politikerna var att de släppte lös dessa ansvarslösa vettvillingar att kunna agera efter eget gottfinnande och oreglerade.
Att hålla bankerna under armarna var fårstås inte den stora kostnaden för samhället. Den stora kostnaden var när den överskuldsatta privata sektorn skulle justera sin balansräkning, detta innebar då ett mycket stort fall i produktion och konsumtion när skulderna skulle justeras ner till en nivå som matchade tillgångarna. Om inte landet skulle sjunka ner i rent kaos och arbetslöshet på u-landsnivå måste någon annan kompensera för detta bortfall. Teorietiskt kan det göras av ökad efterfrågan från utlandet men realt är det bara det offentliga som kan göra det. Det kan i princip göras på två sätt antingen med en aktiv politik som håller folk i arbete eller låta det hela rulla upp sig själv låta understöden till de utslagna hålla uppe konsumtionen. Den borgerliga regeringen med stöd av Carlsson och Sahlin valde det senare. Som lök på laxen skar man trots det ner på en hel del offentligt och skickade ut än fler till understöd, sk pro-cyklisk ekonomisk politik som förvärrade krisen.
När den dryge Nivea tillträdde 94 som de facto ledare för S-regeringen var den akuta krisen med privat sektors justering av balansräkningen över. Summa summarum hade den privata balansräkningen befriats från ca 1000 miljarder och den offentliga balansräkningen fått lika mycket på skuldsidan. Men i stället för att i den uppåtgående internationella konjunkturen få folk i arbete cementerade man ett stort utanförskap, karln borde ställas inför riksrätt och inte hyllas som någon räddare av landet. Hade där inte varit en starkt uppåtgående internationell konjunktur som genererat stora exportöverskott hade Perssons orsakat än värre katastrof för svenskarna än den gjorde. Det enda som "räddade" landet var den internationella högkonjunkturen och inte den dryge okunnige Persson.
När man emellanåt hör Persson eller Sahlin tala om krisen är det uppenbart att de överhuvudtaget inte förstår vad som hände. Dessa förfäktar i princip i sin okunnighet att det skulle kunna vara möjligt att ha haft en balanserad budget under krisen när privat sektor justerade sin balansräkning, de verkar inte ens kunna föreställa sig vilka skadeverkningar det skulle ha haft för landet.
Då är vi överens, inga fler klåfingriga politiker utan kunskap om ekonomi. Låt var o en ta eget ansvar såväl på mikro som makronivå. Och som sagt, Keynes teorier är härmed stendöda. De har aldrig funkat och kommer heller aldrig att fungera av skäl jag angivit tidigare. Läste rubbet slutet 60-talet, men kastar nu böckerna i soptunnan där de hör hemma.
Att pumpa in än mer krediter i ett system som i grunden är sjukt leder bara till en värre krasch. Den Europeiska välfärdsmodellen går på sista versen och är snart stendöd med sina expanderande offentliga sektorer. Där ligger problemet.
Vad hände med Lissabonstrategin år 2000? Stendöd, allt blev pannkaka och nu står ett antal spagettiekonomier framför stupstocken. EMU är en katastrof, vi kunde lika gärna tagit med Kuba, det hade väl varit fint? Eller varför inte stollen Chavez och Venzuela?
Ja du Hugo, din vana trogen har du inte förstått ett dugg vad som skrivits i tråden. Nada. Det måste bero på att för Hugo är att hålla en tanke i huvudet överkurs, två en utopi.
Simsa, att diskutera med dig är inte roligt. Du bara häcklar och tar inget till dig av verkligheten. Det är inte kul att få en massa osaklig meningslös skit kastad efter sig. Du har nog ett o annat att lära dig av Teckentydaren om du vill vara med i leken.
Plakatvänster med glada tillrop finns det mer än nog av. Du är tyvärr en av dem.
Osakligt skit som "vi kunde lika gärna tagit med Kuba, det hade väl varit fint? Eller varför inte stollen Chavez och Venzuela" ?
Det är ju helt uppenbart att Hugo inte förmår att diskutera, dvs hålla sig till samma sak som den Hugo replikerar, medvetet eller inte spelar ingen roll.
När Hugo inte kommer framåt byter Hugo genast riktning med goddag yxskaftsinlägg, där Hugo hoppas att en minsta gemensam nämnare skall fungera som alibi för att Hugo förstått. Och en sådan gemensam nämnare är t.ex. avskyn för Persson och Sahlin. Näe, förskona oss dina krokodiltårar och i synnerhet dina verklighetsbeskrivningar. Förskona oss från dina inlägg.
Helvete, nu håller du käft din dumskalle om språket ursäktas Simsa.
1. Jag hatar vare sig Pesrsson eller Sahlin var du nu fått det från.
2. Jag anser i motsatts till dig att marknadsekonomin redan är överreglerad. Ingen tar ansvar för är skulderna för stora räddas de av staten. Det är sjukt. Låt spekulanter gå i konkurs precis som Leymans. Först då händer det något, men idag i fel riktning. Man blåser in än mer av lånade pengar som framtida generationer skall betala. Obama kommer att bli ett fiasko med skenande budgetunderskott som iofs byggdes upp under Clinton o Bush.
Så ser verkligheten ut, alla balansräkningar i all ära. Fiktiva tillgångar på plussidan blir snabbt noll och inget värda när skatteinkomsterna drastiskt sjunker för välfärdstatens omfattande kostnadsprogram. Sverige lärde sig läxan under 90-talet, men tro inte för den sakens skull vi står på fast grund. Det behövs så lite för att det skall tippa över åt fel håll oavsett sossehöger eller vänster. Vi balanserar på en knivsegg.
Hugo upprepar sig till ingen nytta. Dumt x 2 blir fortfarande dubbelt dumt.
Så vad var det du inte förstod? Det var förskona jag skrev, inte försköna. Så förskona oss från ditt dravel om verkligheten ty om den vet du intet.
150:- (ca) i lön för Pizzabagare stoppar inte Norge från att hitta och att anställa pizzabagare. (Fackets lägstalön fungerar som lägstalön i branschen där trotts att facket normalt setts beskrivs som svagare där).
Medan inga lägsta löner och inga kollektivavtal inte ger massor ungdomar jobb som pizzabagare. Här.
Seriöst, vad tänker folk med en 16-17 åring på McD har en lön som är 60% av vad en 24 årig skiftledare/arbetsledare har på samma resturang. Unga har mindre lön i stort sett alla branscher ibland mycket mindre. Att vi har kassabiträden med 100-110kr i timmen utan erfarenhet är verkligen inte ett problem.
För unga betalar de inte heller någon tjänstepension, de har rabatt på arbetsgivaravgifterna och de har praktikanter att välja mellan. De behöver inte ta någon risk för att anställa någon som det ser ut idag. Sköter sig en praktikant är det nog tom större risk att de (fortsätter) sköter sig när de faktiskt får betalt för mödan. Dessutom används timanställningen eller underplanerad deltid (för att de ska kunna hoppa in när de behövs och jobbar enligt schema när de inte behövs). Men en ung kan faktiskt kosta drygt hälften, räcker inte det? Ska ingen inte kunna leva på lönen så får de nog gå ner i åldrarna till den gymnasiestuderande extrajobbaren som bor hemma och dessutom får en tusenlapp i studiebidrag.
Ibland tjänar man mindre att jobba inom kvalificerade yrken än på McD. Inte måste McD ha lägre löner för det, det är snarare inom det andra yrket det är galet. Men folk utbildar sig glatt för det och var glada för det annars klarar vi verkligen inte generationsskiftet. Men pressa för guds skull inte lönerna mer det betyder bara att rörligheten minskar (folk kan inte få lägenhet) och att det måste ha flera jobb/extra jobb för att klara sig. Dessa kan lätt fly till Norge eller Danmark om de får nog. Låga ingångslöner har vi och statarlängor och folk som bokstavligen lever av företagen -- istället för lön behöver vi inte igen. USA är inget land att följa. Det skulle bara skapa slum och 12 gånger större fångbefolkning. Det är ett land där det de facto blivit sämre. Stirra er inte blint på tillväxt, det är bara ett mått man jämför med perioden innan som inte säger någonting om rikedom, handelsbalans eller jobbskapade. USAs enda räddning nu är utländska investerare då deras egna kollapsande företag gett upp att försöka driva företag och produktion inom sitt eget land. Trotts att andra länders bolag klarar detta galant.
Hugo,
Dra tillbaka krediter för värdeskapande företag är nog också bra. Men självklart ska man inte pumpa in pengar i trasiga finanssystem, men finanssystemen är bara en liten del i spelet. En av symptomerna. För vår del och baltikum beror det till stor del på att de faktiskt förlorade kontrollen när de var tvungna att tillåta och fick möjligheten att ta lån i utländsk valuta från andra länder. Att minska penningmängden har redan visat sig förödande för faktiskt produktiva företag där tillverkande företag inte kunde reformeras för de kunde helt enkelt inte bygga upp någon ny verksamhet. Monetarismen är det som är död. Det var katastrofal för Thatchers Storbritannien och Reagan själv bytte till stor del spår, dock fixade han inte systemet utan gjorde det bara värre.
Hugo, USA som inte vill vara någon välfärdsstat spenderar redan lika mycket offentliga pengar på sjukvård som vi gör, att det kostar så mycket beror givetvis på dåligt reglerad privat sjukvård där laissez-faire fått gälla bredvid att företagen tar hand om folk när folk redan betalat i skatt för att bli tillgodosedda behoven. Det är inget vi ska följa efter, det betyder faktiskt att fler dör.
Här borde "vi" snarare ha en gemensam ståndpunkt. Då alla i vänstern vet att det är USAs ovilja att reformera sig själv som är bakom detta, men det är också inblandad med ingen reglering och dålig reglering. Reglering behöver de, en bättre sådan. De behöver snarare en välfärdsstrategi och inslag av planekonomi. Det vi inte håller med om är att systemen är underreglerade respektive överreglerade. Det är faktiskt avregleringar som skapat marknadssituationen vi har. Blinda läkare som är lika giriga som alla andra, administration! som äter upp stor del av kostnaderna, sjukvård som inte blir gjord och försäkringsbolag som inte betalar. Det är systemfel, men det är reglering framtagen av marknadsliberaler reglering som inte går tillräckligt långt, USA kan redan ge alla i USA gratis vård med de pengarna de får in, vilket givetvis skulle kollapsa den privata sjukförsäkringssektorn och driva ut läkare som inte vill bidra ur sektorn. Det är snarare denna ovilja att reformera som är det farliga i USA, de är ytterst konservativa. Sen är det givetvis brist på regelverk som fått bankerna att begå bedrägerier och komma undan med det. Det handlar inte om våran bankgaranti där, som är till för att skydda en stor del av våra pengar. (De tjänar inget på att svenska staten tar över en bank till ingen kostnad och aktieägarna blir utan). USA har helt enkelt satt sig i den sits marknadskrafterna velat.
Grundläggande obalanser i ekonomin blir också aldrig korrigerade pga petrodollarn och USA bortförklaring på den ytterst lite övervärderade Yuan:et (som snarare inte är övervärderad alls) och ignorerar att värderingen inte och inte Kina i sig inte är orsaken till obalansen. USA har levt på lånade pengar hela landet och hade bara mått gott av en 30%ig devalvering. USA har bara haft problem sedan 60-talet i princip och haft handelsunderskott varje år sedan 1976. Carter gjorde helt rätt i att varna befolkningen. Men det har alla glömt bort flera gånger om vid det här laget. Att sänka skatter och låna för budgeten hjälper givetvis inte. USA borde höja skatterna och forma om dollarn, men det har ingen visioner om. Det är ändå inget lågskatteland vilket som. Små företag och egenanställda betalar i stort sett inte mindre skatt där än här det kan i vissa fall bli mer där borta med sjukförsäkring inräknad. Precis som deras bilbyggare kan kosta bra mycket mer för företagen än vad de gör i Göteborg. Hur skulle deras produktivitet (vilket inte är fackets fel i sig, Toyota klarade att driva en UAW-fabrik, definitivt inte arbetarnas fel) se ut om det räknades på deras hela kostnad? Förmodligen inte särskilt bra.
Budgetunderskotten och handelsunderskott byggdes upp under Nixon, Ford, Carter, Reagan, George H.W Bush, Clinton och Bush. Handelsunderskottet har faktiskt sjunkit som påverkad av krisen, dock fortfarande på tidig Bushnivå. Enda som brytt sig bryta budgetunderskottet och byta till ett överskott är Clinton, men han han aldrig vända handelsbalansen till plus och som också är en i längden farlig obalans. Allt handlar inte bara om staten i sig.
Frågan är väl snarare hur det blir när räntan går upp, här i Sverige.
Petter.....Jag är inte insatt i amerikansk sjukvård, men vet så mycket att vårdgivaren kan bli stämd på hemska belopp vid felaktig behandling. Med detta antar jag att försäkringspremier för vårdgivare är ordentligt saftiga.
Att USA har ett stort och växande budget underskott är vi eniga om. Det måste de ta tag i, men inte genom att bygga en större stat, det är ju det som kostar. Det kan de inte heller för den delen eftersom så mycket av ansvaret ligger på delstaterna själva, moms och andra skatter.
Sedan tycker jag du pratar emot dig själv i ditt inlägg.
Du förordar höjda skatter i USA som lösningen, men några rader under påpekar du att skatterna är lika höga där som här vilket är felaktigt.
T ex en sjuksköterska i USA tjänar runt 40 loppor, skatten varierar men ligger på max 20-25%. Bor du sedan i exempelvis Oregon existerar ingen moms på det du handlar.
Vore Sverige en delstat i USA hade den avfolkats inom 10 år och endast bidragstagarna blivit kvar.
USA behöver en effektivare stat, effektivare förvaltningar, effektivare reglering och effektivare användning av offentliga och reglerade privata pengar. De behöver inte anställa fler osv. Det är är jag helt emot. Snarare så de behöver sparka folk vid omorganisationen av det offentliga och sjukvårdsinriktade. Det borde du nästan insett att jag syfta till. Privata förmåner är självklart inget positivt om de drar upp den totala lönekostnaden bra mycket mer än om de skulle betala 40% av BNP i skatt. Hur vida det offentliga är federalt eller inte är ointressant, våran vård är ju t ex inte statlig.
Jag förordnar att de inte ska använda pengar de inte har. Det är inte bara det offentliga i USA som har problem. Det är hela samhället. Devalvering skulle fixa stor del av handelsbalansen, vilket i sin tur skulle göra det lönsamt för amerikanska företag att investera i sitt eget land, men inte budgetunderskotten. Det är ju faktiskt så att de behöver ta tillbaka kontrollen de gett över till privata intressen, inte att de behöver nationalisera allt. Enskilda löntagare skulle inte drabbas av att privata sjukförsäkringar försvann och de istället betalade in några fler procent i arbetsgivaravgifter. Att de skulle reformera systemen skulle dock bidraga denna. Alternativet är ju helt enkelt en reformerad privat obligatorisk sjukvårdsförsäkring. (Sånna avgifter brukar kallas skatt). Ungefär vad vissa delstater önskar att de kunde införa. För min del spelar det ingen roll, men de behöver ta kontrollen över sina egna liv. De kan inte gå och påstå att de har världens bästa system och gå och skryta om sina doktorslöner. Det dödar bokstavligen folk. Men de måste helt enkelt välja och även om det är helprivat de väljer så är det dom som måste forma lagarna det går under, det ingår i en liberal demokrati. USA är byråkratiskt, mer så än vi, problemet är att det är felbyggda system. De behöver inte mer byråkrati. De behöver inte nödvändigtvis mindre, utan bättre. Vill dom inte att försäkringsbolagen kan sparka ut folk så får de helt enkelt lagstifta om det. Ser inte ens något fel om de väljer försäkringssystem utan vinstintressen, går fint i Schweiz. (På det grundläggande vårdbehovet). USA är ett land som behöver krympa det privata slöseriet. Vad det gäller moms betalar många 6-8% på mat, det är inte så stor skillnad mot våra 12%. Och det betyder ju inte att de har mer köpkraft. De använder ju redan mer köpkraft än de har.
Gentemot den svenska kronan har Dollarn sen 70-talet varierat från under 4 kr till uppemot 12 kr, och liknande mot andra valutor. Den globala skvalpvalutan.
USA:s handelsunderskott kan bli ett problem för USA när de i utlandet inte längre vill samla på sig dollar i form av primärt amerikanaska statsobligationer. Då blir det en omställning för amerikanerna, fram till dessa är det en ren förtjänst för USA att kunna konsumera mer än man producerar. Rensat från USA:s globala engagemang blir underskotten mot utlandet mindre.
USA behöver inte Kina för att finansiera sin hemmaekonomi. USA lånar inte av Kina, Kina sparar sina överskott i primärt amerikanska statspapper ingen tvingar dem till detta. Ingen tvingar Kina att ha handelsöverskott gentemot USA och i utbyte för detta ackumulera högar med amerikanska statspapper eller andra liknande papper. Vad Kina har för skäl till att producera mer än man själv konsumerar och ackumulera detta förmenta sparande i primärt amerikanska statspapper kan man förstås spekulera i.
Vad som är förundrande är hur en stor del av världen inte vill annat än att ha handels överskott mot USA. Vad tror man sig tjäna på detta? Hela EUropa gör nu allt som står i deras makt för att undertrycka egen konsumtion i hopp om att någon anna ska sätta i gång ekonomin så de kan exportera sig ur sin lågkonjunktur. Speciellt Sverige och Tyskland utmärker sig som alltid när det gäller merkantilism. Man kan notera att Kina haft en mer sansad inställning till den internationella krisen än EUropa.
Ibland blir man förundrad över bilden av USA, Sahlin och sossarna hyllar Obamas förmenta sjukvårdsreform, amerikanska pensionärer protesterar tillsammans i tea-bagger rörelsen mot privatisering av Medicare, "rör inte min Medicare" som där stod på en skylt. Undrar vem som är mest insatt i Obamas "reform", den amerikanske "tea-bagger" pensionären eller Sahlin och sossarna.
Teckentydaren,
håller med i det mesta du skrivit men din sista måste jag ifrågasätta. Tea-bagger-gänget, lika med teapartyrörelsen, är ett gäng som knappast utmärkt sig för att ligga till vänster om Obama, för att uttrycka det milt.
Och ingen kan påstå att privatisering av Medicare är någon av rörelsens större frågor. Kritiken mot vårdreformen (som självklart inte ska idylliseras, där har du helt rätt) är till större delen av helt bisarr art.
//Mattias
Skicka en kommentar