lördag, augusti 21, 2010

För en rödgrön svensk exceptionalism

Med anledning av att flera borgare reagerade på min krönika i Flamman, så måste jag förresten påminna om min text i antologin «Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras», som jag la upp för ett tag sedan, och som utvecklar tankegången längre. Faktum är, apropå reaktionen i Helsingborgs Dagblad, att min egen rubrik för texten just var «För en rödgrön svensk exceptionalism».

Bland annat skrev jag:
Det jag skulle önska var ett rödgrönt projekt som utgick från att Sverige ska ha världens bästa välfärd. En tro på att det är möjligt – och ett politiskt samtal som ringar in vad det innebär och hur det ska förverkligas. En progressiv, inkluderande, svensk «exceptionalism», för att få med något obamaskt också.

För att synliggöra och samla stöd för det så behövs det resurser till att underhålla socialförsäkringssystemen och till att anställa fler människor där behoven är skriande – i den gemensamma välfärdssektorn. Men det behövs också nya reformer – sådant som ger människor en möjlighet att upptäcka sammanhang och riktning i politiken.

En sådan svensk exceptionalism passar också väl som etikett på det Göran Persson en gång stolt proklamerade men sedan inte lyckades göra till något handfast och säljbart: visionen om «Det gröna folkhemmet». Klimatförändringarna är vår tids stora, i ordets rätta bemärkelse existentiella utmaning. Det blir uppenbart för allt fler att ekologisk hållbarhet kräver omfattande ändringar i samhällets grundstrukturer. Det som behöver ändras är hur vi bor, hur vi reser, hur vi sköter vår energiförsörjning, ramverken för det som produceras och konsumeras. Det är fullständigt orealistiskt att detta ska kunna ske genom rätt produktval i butikshyllan och osynligt handviftande på marknaden. Men politiker som håller högstämda tal om klimathotet, men vägrar ta rejäla tag för att omvandla samhällets infrastruktur kommer förr eller senare att kunna uppfattas som tröttsamt moraliserande besserwissers av folkflertalet. Det vore synd. Sverige har goda möjligheter att bli världsledande när det gäller att klimatanpassa olika samhällssystem, genom visionära offentliga investeringar och samarbete mellan staten, universiteten och det privata näringslivet.

En moderniserad ekonomi kräver också ett modernt arbetsliv. Sverige har tidigare varit ett internationellt föredöme genom sin starka, flexibla arbetsrätt, vars funktionalitet förutsätter mycket hög facklig organisationsgrad. Idag är läget ett annat. Även om anslutningsgraden fortfarande är mycket hög i internationell jämförelse, har facken tappat rekordmånga medlemmar på kort tid – högerpolitiken har varit framgångsrik på det området. Samtidigt har arbetsköparsidan drivit på utvecklingen och skapat «fakta på marken» som rivit upp stora hål i det skydd och den trygghet som arbetsrätten är tänkt att ge de arbetande. Särskilt har många yngre drabbats. Det är hög tid att ta upp en diskussion om modernisering och verklighetsanpassning av arbetsrätten på arbetstagarnas villkor. Viktiga frågor är stärkt rätt till heltid, åtgärder för att tillsvidareanställning ska vara normen och regler som gör det betydligt svårare än idag för företagen att utnyttja bemanningsföretag för systematisk underminering av löner och arbetsvillkor. I huvudsak regleras förhållanden på arbetsmarknaden bäst i kollektivavtal. Men den arbetsrättsliga lagstiftningen sätter en del ramar, och måste kunna diskuteras när verkligheten på arbetsmarknaden så dramatiskt har ändrats. Det svenska socialförsäkringssystemet – en av grundbultarna i välfärden – bygger på att de allra flesta, för det mesta, har välordnade förhållanden på arbetsmarknaden. Utan en dynamisk trygghet i arbetsförhållandena kommer människors koppling till och stöd för den gemensamma välfärden att erodera. En rödgrön exceptionalism skulle handla om att Sverige de närmaste 5-10 åren istället ska vända trenden med fler osäkra anställningar och göra en rejäl uppryckning i förverkligandet av parollen «Heltid en rättighet – deltid en möjlighet». Fler kommer kanske att följa efter – men det finns ingen anledning att Sverige inte ska vara först.
Men läs för all del gärna hela artikeln.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Maria Eriksson ledare är uppenbart ett lågvattenmärkte man kan ju undra ifall det inte krävs några kvalifikationer för att få signera ledare i SVD. "Sverige lämnat Kuba och Nordkorea i klubben ”Världens enda länder med apoteksmonopol" Just precis så: Privatiseringsivrarna och avregleringsfanatikerna har inte längre några argument eftersom det alltid leder till sämre kvalite och högre priser, precis den argumentationen socialminister Göran Hägglund använde vid avregerlingen av apoteket.

"med exceptionellt höga skatter, stor offentlig sektor och statliga monopol på flera centrala områden". Tydligt hur man försöker spela på myten om eftersläpningen (som är påhittad av svenskt näringsliv)och den ofantliga sektorn faktum är att samtliga länder som utvecklats gjort det med en stark statlig sektor som agerat motor. När IMF och Världsbanken fått inflytande har det slutat i en katastrof ofta med en lånekarusell och spekulationsbubbla som tagit som intäkt för ytterligare "strukturreformer" allstå sänkta löner, ökad fattigdom, privatiseringar minskad offentlig sektor mm.

"Vi ska inte ingripa om ett baltiskt land blir angripet, meddelade Lars Ohly i en intervju igår" Lars Ohly har också tidigare sagt att vi inte ska stå passiva ifall något baltiskt land blir anfallet, men det innebär inte per definition militärt angrepp utan kan vara förhandlingar och förnödenheter. Alliansfriheten är viktig av många anledningar, kanske främst för att neutralitet är en förutsättning för att vara trovärdig när man ska bidra med konstruktiva åtgärder för att lösa konfliker.


Vi har haft massarbetslöshet sedan kreditavregleringen, århundradets skattreform, EU anpassad normpolitik som inneburit 250 tusen jobb bort från den gemensamma offentliga sektorn ledaren missar helt poängen, vänsterpartister förnekar i allmänhet inte att arbetslösheten (iof en mäktig tillväxt och jobb i rekordfart just 2006)2006 var alldeles för hög, vilket beror till stor del på att Sossarna accepterat den politik som SVD ledarskribenter vill ha med en riksbank (utan demokratiskt inflytande) som har inflationsmål istället för full sysselsättning som mål, och ett överskottsmål som år 2006 innebar (siffror Johan Ehrenberg) att vi hade ett överskott på 650 miljarder som istället för produktiva investeringar gått till internationella spekulationsmarknader.

Men kanske är det som Ali skrivit i ett tidigare inlägg, problemet är inte argumentationen som förs den kan hackas i bitar utan just att man får sätta dagordningen och i princip raljera med sin okunskap helt utan att bli bemött.

// Christian

Gustav Lundblad sa...

HD är inte borgerlig.

Simsalablunder sa...

"HD är inte borgerlig."

Kallar sig oberoende men det är bara nys.

Simsalablunder sa...

Va fan Ali, "Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras" är på 363 sidor och inga bilder.

Anonym sa...

Flamman hit och flamman dit, nu verkar valet avgjort enligt Sifos sista mätning och den intressanta frågan blir om SD kommer in i riksdagen eller inte. Vi får se, iofs räcker det med de sossar vi redan har och behöver inte en rasistisk kopia av SAP.
Det som avgör valet är Alliansen med kommunisterna VP. En stor del av SAPs väljare är mycket tveksamma till samarbete med kommunisten Ohly. Kommunister har alltid hållits kort inom kärnan av rörelsen. Det kommer att straffa sig i slutändan som det nu ser ut.

Både Ohly och Sahlin åker efter valet, det är mitt stalltips plus att de rödgröna e körda som allians. SAP kommer att omstöpas och reformeras för att söka återfå sin forna politiska roll med plus 40 procent av väljarkåren.
Det blir en tuff uppgift som innebär att VP och MP blir nedtrampade av aggressiva sossar.

Hugo