onsdag, augusti 25, 2010

Marika Lindgren Åsbrink guidar i sifferjungeln

Läs inlägget «Användbara siffror i valrörelsen», som belyser regeringens misslyckande med jobbpolitiken. Diagrammet nedan är därifrån.

7 kommentarer:

/lasse sa...

Under de senaste 18 åren hade vi den lägsta arbetslösheten 2001 och 2001, årsmedel 4% resp. år. Detta när det var lågkonjunktur. Sen kom en kraftig internationell högkonjunktur från 2003 till och med 2007, på toppen av denna hade vi betydligt högre arbetslöshet.

Arbetslösheten sjönk ner mot de 4% från 1998 när S/Persson gjort katastrofval (V rekordval), den finansiella åtstramningen lättade en del och 2002 och 2003 var där t.o.m. ett underskott på drygt 1%, från 2004 startar ny åtstramning med stora överskott och arbetslösheten ökar mitt i en högkonjunktur.

Nu går Sahlin ut på Newsmill och propagerar för överskott, när vi har närmare 10% arbetslöshet. Att skattebördan är snedfördelad i landet är en sak men att strama åt med överskott i dessa tider?

uppemot 95% av alla offentliga intäkter från medborgarna kommer från kommunalskatt, arbetsgivaravgifter (proportionella skatter (typ platt)) och konsumtionskatter i huvudsak moms (regressiv skatt).

Vi har bland värdens högsta konsumtionsskatter. Regressiva skatter som slår hårdast mot de med minst inkomster som konsumerar hela eller det mesta av inkomsten.

Det är i princip efter IMF konceptet som de tvingar på länder som kommit i deras grepp, vi har sen detta infördes haft konstant skyhög arbetslöshet här i landet.

Anonym sa...

Ändå väldigt väldigt skönt att det var de borgliga som ledde landet genom den globala finanskrisen. Med de "rödgröna" hade vi legat sämre till än Lettland....
/In the know

Simsalablunder sa...

Vad Anonym 11:47 menar är att historia är ett skitämne som man gör bäst i att fullständigt strunta i.

/lasse sa...

Det hade nog inte varit någon större skillnad om det varit de rödgröna eller M när det gäller den finansiella krisen som läget ser ut idag, de rödgröna hade nog också klarat av att stå med armarna i kors när arbetslösheten rullat upp sig. Som det ser ut med Sahlin och Östros vid rodret för de rödgrönas ekonomiska fundament hade man nog också prioriterat en meningslös offentlig budgetbalans och låtit arbetslöshetsunderskottet rulla upp sig.

Som nämndes i det tidigare inlägget hade vi den lägsta arbetslösheten de senaste 18 åren under de två sista åren av mandatperioden 98-02, en mandatperiod som grundade sig på att S gjort ett katastrofval och V ett rekordval på 12% (orsak Schymaneffekten och en huvudlös åtstramningspolitik av S under brinnande högkonjunktur som höll arbetslösheten på rekordnivåer) . Valet 2002 återhämtar sig Per(s)son och V faller kraftigt, det resulterar i att arbetslösheten börjar stiga igen trots begynnande högkonjunktur, Persson "sparar" och stramar åt för att åstadkomma överskott i det offentliga på bekostnad av ökad arbetslöshet.

Så ett dåligt val för S och V på +12 % nivån ser ut att vara ett gott recept för att få ner arbetslösheten till anständiga nivåer, i vart fall för lågkonjunktur. Mp ska förstås hållas på nivån under 5% som det var då, de har ju knappast större ekonomisk kunskap än Sahlin/Östros.

Sahlin är närmast bisarr i sitt envetna mantra om "överskott" i de offentliga affärerna. Kan ingen upplysa henne och Östros om fakta vad det gäller folkhushållets bokföring, Borg också förstås men han är nog ett förlorat fall.


Navigating the Financial Balances Map
"For the economy as a whole, in any accounting period, total income must equal total expenditures. There are, after all, two sides to every transaction: a spender of money and a receiver of money income. Similarly, total saving out of income flows must equal total investment in tangible capital during any accounting period.

For individual sectors of the economy, these equalities need not hold. The financial balance of any one sector can be in surplus, in balance, or in deficit. The only requirement is, regardless of how many sectors we choose to divide the whole economy into, the sum of the sectoral financial balances must equal zero.

For example, if we divide the economy into three sectors – the domestic private (households and firms), government, and foreign sectors, the following identity must hold true:

Domestic Private Sector Financial Balance + Fiscal Balance + Foreign Financial Balance = 0

Note that it is impossible for all three sectors to net save – that is, to run a financial surplus – at the same time. ..."

Anonym sa...

Ej fakta kära Teckentydaren. Förvisso finns det gott om seriösa forskare som stödjer din tes om att man ska spendera sig ur lågkonjunkturer, men det rör sig knappast om något konsensus.

Några andra, relaterade tankar:

Vad gäller sista citatet är det bara en fråga om definitioner huruvida innehållet blir trivialt sant. Ett mer intressant perspektiv handlar om rollen av värdeskapande aktiviteter i ekonomin, där balansen - per definition - *inte* är noll. Jag pratar alltså om situationer där investeringar i början av bokföringsperioden leder till mer värde i slutet av bokföringsperioden än vad som fanns - allt inräknat - i slutet av perioden.

Utan sådana kommer vi inte att kunna hantera framtida miljöproblem och demografiska förändringar. För utan sådana är vi inte i en bättre situation än idag - och vi klarar det ju uppenbarligen inte idag, iaf inte utan att göra uppoffringar som få av oss vill göra.

För övrigt är det värt att notera att även något som verkar självklart, t.ex. "total income must equal total expenditures. There are, after all, two sides to every transaction: a spender of money and a receiver of money income." kan vara missvisande i sin förenklade bild av tillvaron. Om vi istället för pengar fokuserar på subjektivt värde (vilket trots allt är allt som verkligen betyder något för verkliga individer där ute i verkligheten), så kan vi konstatera att de flesta transaktioner inte skulle hända - iaf inte frivilliga sådana - om inte värdet för både köpare och säljare är större vid transaktionens slut än vid transaktionens början.

Därmed inte sagt att alla transaktioner är frivilliga. Men poängen kvarstår.

Anonym sa...

Dec 2009 var mitt i krisen och Sverige valde att inte "stimulera sig ur lågkonjunkturen". Givetvis blir resultatet dåligt jämfört med länder som stimulerade allt vad de orkade - om man mäter mitt i krisen.

Men om man istället mäter några efter krisen så kommer Sverige förmodligen ha klarat sig bättre. Kanske att man till och med skulle kunna börja ana en sådan förbättringstrend om man gör om samma graf men avslutar den idag, snarare än för ett drygt halvår sedan.

/lasse sa...

Konsensus är irrelevant när det gäller fakta det räcker att ha rätt. Den triviala sanningen är även den en sanning.

Det finns mycket som är intressant, det jag tog upp var den triviala sanningen om bokföringen och hur relationerna är mellan de olika aggregerade sektionerna.

Vi har nu under ett antal kriser kunnat surfa på att andra har spenderat, vanligen primärt USA som dragit igång ekonomin. Det ser i dagsläget inte ut som det blir så denna gången. De som enskilt dragit mest i denna kris så den inte halkat in i en än värre nedgång är Kina som enligt OECD har stått för en tredjedela av den återhämtning som varit. Om vi återigen ska få merkantilistisk återhämtning kräver det att någon annan år villig att sätta sig i skuld. Vi har uppemot 2/3 av vår handel inom EU och där lär väl i dags läget inte vara så många som är villiga, får eller kan sätta sig i mer skuld.

Om vi vill ha tillväxt s är det förstås inte så klokt att strama åt ekonomin med offentliga överskott som Sahlin vill göra, det finns bara en anledning för att ha överskott det är för att strama åt ekonomin när det finns risk för överhettning och inflation. De senaste 18 åren har vi över hela perioden förutom de två nämnda åren haft skyhög arbetslöshet, ett värre slöseri med våra gemensamma resurser är svårt att tänka sig, detta har gjort att tillväxten blivit mindre än den kunnat vara och vi får sämre förutsättningarna att klara pensionärer, miljö eller annat i framtiden. Det som främst har haft tillväxt är exporten och dito överskott, utan det säger os den triviala sanningen i fakta om sektorsbalanserna att S sparpolitik hade varit en katastrof för medborgarna.

Frivilliga transaktioner sker därför att folk tror att de kommer att tjäna på och ha nytta av den, om det faktiskt blir så för alla parter är en helt annan sak.

Fem procent BNP tapp är för alltid förlorat och kommer inte tillbaks.


OECD bossen Angel Gurria 23 mars 2010:
China’s economy has outperformed all expectations, both over the long haul and, more recently, during the global Great Recession. China bounced back promptly thanks to the effective monetary and fiscal stimulus. Chinese demand is helping to support the global recovery. Actually, one third of the world’s growth this year will be attributable to China’s double-digit expansion, which will ease slightly next year, as the gradual withdrawal of monetary and fiscal stimulus outweighs the impact of stronger external demand.