«Den svenske lære»

På en del sätt är Sverige fortfarane bättre än de flesta europeiska länder. Det gäller inte minst tonläget i debatten om flyktingar, invandrade, särskilt förstås folk som är eller antas vara muslimer. (Även om det finns starka krafter som drar mot en "normalisering" av Sverige). Kontrasten mot vårt grannland Danmark, där islamofobi och främlingshets fundamentalt transformerat det politiska fältet, är särskilt tydlig.

I Danmark har högern haft synpunkter på TV4:s beslut att stoppa första versionen av Sverigedemokraternas rasistiska hatreklam. Och så har man kört högljudd "debatt" om "yttrandefriheten" som "värde" en stund till.

I tidningen Information har Georg Metz skrivit bra om en urspårad dansk "debatt". En intolerant debattkultur är inte nödvändigtvis ett tecken på yttrandefrihet utan fungerar i det här sammanhanget snarare som en konkret inskränkning av yttrandefriheten. Detta är egentligen självklarheter som nu är tabubelagda och marginaliserade i dansk offentlighet:

Det har altid været muligt i dansk sammenhæng at opføre sig åndssvagt og udtrykke sig tilsvarende. Men engang for snart længe siden blev man ikke nødvendigvis hyldet for at opføre sig urimeligt, men måtte tværtimod se sig distanceret af kvalificerede udsagn.

Det var ikke en begrænsning af ytringsfriheden. Tværtimod. Grovhederne, forenklingerne, vreden og hadet i denne hyldest til den såkaldte åbenhed er derimod ytringsfrihedens mest uforsonlige fjende. Kun den, der har nerver til at stå op i en sådan debat, kommer til orde. Kun den, der har adgang til og rutine i offentligt skænderi, kan gøre sig håb om at imødegå grovhederne og få mæle i opgøret.

Vi har ett ansvar för att motverka en sådan utveckling också i Sverige.