tisdag, februari 08, 2011

Rikt om fattigdom

Det har pågått en märklig debatt om fattigdom, hur det ska mätas, vem som är värdig att uttala sig om det, om man har rätt att gnälla om fattigdom när det finns någon annan någonstans som har det ännu sämre, och lite om hur det ska åtgärdas (till exempel genom att man med generella välfärdssystem ser till att folk inte blir fattiga, eller om man tror att det är bra att skapa ”incitament” med raserade välfärdssystem, men att man får se till att ge lite riktade bidrag till folk som redan har blivit fattiga).

Om dessa saker skriver en av mina favoritbloggare två arga inlägg som jag varmt rekommenderar.
Ni känner typen. Det är en hon eller han med borgerliga värderingar. H*n tycker att pratet om fattigdom är överdrivet. Så h*n säger

att h*n själv varit fattig
att vänstern inte vet vad fattigdom är (vänstern/”arbetarklassen” är bortskämd – de kämpar inte för rättvisa, frihet och bröd utan för, just det, bakelser)
1. «Kämpa för rättvisa, frihet och … bakelser»
2. «No Shit»


Andra läsvärda: Elin Grelsson, Lena Sommestad, Daniel Swedin, Eric Rosén.

1 kommentar:

Mangan sa...

Bra inlägg och suverän, skarp slutkläm. Uppenbarligen tycker många nutida liberaler att all slags bekämpning av fattigdomen, alla försök att sätta ljuskäglan på hur fattigdom, arbetslöshet och sjukdom - eller helt enkelt brist på en "årslön på banken" - snabbt utestänger människor och deras barn från verkliga möjligheter i livet, och därmed stängwer ute dem från "life, liberty and the pursuiit of happiness" - allt sådant som inte är upphängt på den enskildes en-mot-en-relation till en arbetsgivare innebär för dem att sälja ut till kravmaskinerna och gnällspikarna. Och det kan man ju inte ta.