Om detta skriver Marte Michelet en personligt hållen text i Dagbladet, med ingressen «Hei, jeg heter Marte Michelet, og jeg er svanger med velferdsstatens undergang», och där slutsatsen är denna:
Det er ikke «innvandrerne» som truer den norske modellen, men økonomer og politikere som bruker «innvandrerne» som syndebukker for å plukke den fra hverandre. De maner fram dine verste fordommer om trygdesnyltende, khattyggende somaliere, for at du skal la deg lure tilå gå med på å ribbe velferdsordningene til alle uføre, allearbeidsledige, alle som for øyeblikket ikke presterer på topp.Läs texten. Den har i skrivande stund delats närmare 10.000 gånger på Facebook och är hett omdiskuterad lite överallt. Och för läsare av denna blogg innehåller den också en särskild personlig twist.
10 kommentarer:
Trots allt: grattis och lycka till. Vi får hoppas på en bättre värld framöver.
Grattis till "nettotappet"! Gissar att det är din första! Nettotapp är fantastiska.
Dette er også Norge: http://www.liberaleren.no/2011/05/31/michelets-flammende-rose/#more-13289
Gratulerer med den lille, måte hun bli seg selv og sine foreldre til stolthet og glede.
Helt rätt, invandrare från Norges östra grannland måste ju klart gå under benämningen "icke-västlig".
Och även jag får väl gratulera!
Så om irakier, somalier och romer innebär en kostnad för samhället så ska vi ändra vår invandringspolitik?
Åh fy jävlar vilken bra text! Och grattis. Välkommen till livets Level 2!
Vackert skrivet av Marte Michelet.
Jag är själv ansvarig för en liten flicka, ett nettotap. Vi har ett sådant till på väg i september.
Min familj önskar er allt väl.
Jag hatar borgarklassen.
Järven
Men rimligtvis måste det väl betraktas som en utmaning för välfärdssamhället att invandringen i stort och speciellt den från vissa delar av världen är en förlustaffär för de statliga finanserna?
De flesta läsare av denna blogg har säkerligen inga svårigheter att solidariskt fortsätta att betala in skatt men det är ju inte bara ni som röstar i valen.
/Mac
Jag hatar Järven
När väger religiösa skrupler tyngre än t ex barns rättigheter? När väger de tyngre än djurskyddet? Ingen tycks vara intresserad av att diskutera principen om likhet inför lagen. Vad innebär den? Och vad får den för konsekvenser? Kan man behandla medborgare olika med hänvisning till religiösa skrupler? Skapar inte det prejudikat på andra områden? T ex när det gäller könsneutral lagstiftning, som inte finns, men som borde eftersträvas? När skall en princip hävdas? När har man rätt att kräva logisk konsekvens i fråga om tillämpning av en princip? Är det något godtyckligt? Är det ett debattknep? Ingen regel utan undantag brukar det heta. Men hur många undantag från en regel kan vi tillåta innan den upphör att existera? Måste vi falla tillbaka på ord som "rimligt" och "sunt förnuft", när vi skall försvara undantag från likabehandlingsprincipen? Dessa frågor är centrala för hur samhället bör organiseras. Bör vi ha samma regler för alla myndiga medborgare eller inte? Borde de ha samma rättigheter och samma skyldigheter oavsett genus, hudfärg, etnicitet och religion eller inte? När säger "det sunda förnuftet", eller som Berman argumenterar, "respekten" att vi måste tänja på våra principer? Det är som en specificerad räkning som inte stämmer med slutsumman hur ofta man än räknar samman posterna i den. Blir inte även hans sätt att argumentera dels för rätten att bära burka, om syftet enbart är religiösa känslor, dels för ett förbud mot att göra det, om det sker som ett uttryck för fientlighet, ett exempel på godtycke? Vem kan bevisa vad som är vad och varför skall man behöva göra sig besväret att göra det? Är det inte enklare med enhetliga regler som gäller för alla, precis som i sällskapsspelet Trivial Pursuit? Och är det inte ännu enklare att undvika att hamna i en situation där man måste debattera en sådan fråga eller frågan om islamismen? Är inte den frågan ett resultat av en havererad asylpolitik? Om vi haft en finsk tillämpning av våra asylregler, hade vi haft ett islamistproblem? Hedersvåld? Judar som tvingas fly från Malmö?
Grattis till er båda!
Skicka en kommentar