Fortsatt ordväxling med Miljöpartiet om flyktingpolitiken

Jag lade tidigare upp Kalle Larssons öppna brev till Miljöpartiet, om den migrationspolitiska uppgörelsen mellan partiet och regeringen. Brev fick ett svar av Maria Ferm (Mp). Nedan följer Kalle Larssons replik (jag lägger upp det här, eftersom det nu bara ligger på Facebook. Sprid gärna).

- - - - -

Hej Maria,

Tack för ditt brev. Jag har valt att vänta ett par veckor med att ge dig svar, eftersom jag ville fundera på vad det egentligen är du skriver. Jag har nu läst flera gånger och funderat. Det känns inte bättre.



Låt mig börja med det du inte nämner alls. Du säger inget om det ni ofta talat om tidigare – att alla andra partier borde göra upp om flyktingpolitiken för att stänga SD ute från inflytande. Gott så, kanske har du slutligen förstått att det vore förödande om SD fick vara ensam opposition i de här frågorna? Men varför inte i så fall erkänna att en förutsättning för att ni skall kunna göra upp med regeringen är att vi kritiserar er och välkomna det?



Jag kanske borde vara glad över att du nu istället byter argumentation beträffande hur detta är tänkt att stoppa SD från att få inflytande. Tidigare var det ju för att regeringen inte skulle göra upp med rasisterna i flyktingfrågor i riksdagen. Men när vi avslöjat detta argument som grundfalskt och kunnat konstatera att det istället är ni som låter SD få inflytande genom att nu ställa er bakom en politik ni kritiserade skarpt till dagen före valet heter det nu istället att den politiska debatten nu fokuserar på ”det väsentliga – att lagstiftningen är alldeles för restriktiv och borde förändras”. Men vad har det med överenskommelsen att göra? Och är inte risken stor att just kritiken mot den alltför restriktiva politiken kommer i skymundan när ni nu ställer er bakom den i alla dess bärande delar?


Du avstår också från att kommentera det faktum att ni numera står bakom regeringens restriktiva linje i EU och därmed i stort sett varenda byggsten i fästningsmurarna runt Europa också är graverade med ert namn. Ni har genom överenskommelsen ställt er bakom Dublinförordningen som gör att människor skickas tillbaka till bland annat Grekland trots att man där inte får sin sak prövad och kanske blir misshandlad i fängelse. Ni står bakom EUs gränsövervakningsbyrå Frontex, vars uttalade syfte är att med polis och militär hålla flyktingar borta från möjligheten att söka skydd i EU. Ni ställer er helt okritiskt i överenskommelsen bakom det så kallade Stockholmsprogrammet – som handlar just om att öka kontrollen av flyktingar och som riskerar att kränka den personliga integriteten för alla i EU. Men detta förbigår du utan ett ord, utan en stavelse av förklaring. Tänkte du att ingen skulle se eller förstå det?



Så till det som faktiskt står. På sex ställen. Att ni vill förändra medan vi inget vill göra. Att ni handlar medan vi står vid sidan av och säger ”behjärtansvärda saker som sedan aldrig blir verklighet”. Du formulerar det lite olika, men det är strängt taget det enda som står i hela ditt brev.



Detta är tveklöst det allra mest tragiska med ditt svar. För det du säger är att förändring sker i uppgörelser med högerregeringen i slutna sammanträdesrum. Hade inte du och Tobias Billström druckit kaffe och pratat ihop er lite så hade förändring aldrig kunnat äga rum. Men inget kunde ju vara mer felaktigt. Det är ju precis tvärtom. Förändring har alltid börjat och kommer alltid att börja utanför parlamenten.



Har ni inte lärt detta av hur vi – tidigare gemensamt – agerat för att försöka vrida flyktingpolitiken åt rätt håll tidigare? Utan stöd och rörelse utanför parlamenten hade inget hänt som dragit politiken åt rätt håll. Utlämningsnämnden hade inte lagts ner. Den tillfälliga asyllagen som gav många tusen flyktingar rätt att stanna hade aldrig genomförts. Hade ni och vi bara satt oss i ett slutet rum med Socialdemokraterna och inte haft stöd av en bred rörelse utanför det rummet som krävde att de apatiska barnen inte skulle avvisas hade vi inte räddat ett enda barn från avvisning.



Nej, jag är inte maximalist och inte mitt parti heller. Vi skulle aldrig hävda att det bara är om man får igenom allt man vill som man skall samarbeta med andra för konkret förändring. Det gör vi inte nu heller. Men ni har valt att göra en helhetsöverenskommelse med regeringen och de små stegen åt rätt håll som sker måste då vägas mot den samlade utvisningspolitik ni ställer er bakom. Jag tror du skall vara försiktigt med att ta eventuella samtal från somaliska föräldrar som drivits till sammanbrottets gräns av den politik ni ställer er bakom eller enstaka positiva ord från en på framgångar svältfödd asylrörelse som intäkt för att ni är på rätt väg.



Du skall nog också vara lite mer noga med hur du formulerar vad ni fått igenom. Du skriver att ni är överens ”om att personer från Somalia nu skall kunna återförenas med sina familjer” men verkligheten är ju att de kommer att få vänta minst nio månader till. Du skriver att ”papperslösa barn ska få rätt till skolgång”, men det har vi inte sett några konkreta förslag till ännu. Och du skriver att ”papperslösa skall få rätt till hälso- och sjukvård”, men i överenskommelsen står: ”Regeringen och Miljöpartiet noterar att: /…/ Ambitionen är att rätten till subventionerad hälso- och sjukvård ska utvidgas för vissa grupper som idag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård.” Just det. Noterar. Ambitionen. Utvidgas. Vissa grupper. Så kan grundläggande mänskliga rättigheter tydligen förvanskas. Med ert aktiva stöd.



En sak har du helt rätt i. Du skriver att vi valt olika strategi. Jag är böjd att hålla med. Så länge ni står bakom massavvisningar och bidrar till byggandet av Fästning Europa kommer vi inte att ge er eller några av regeringspartierna en lugn stund. Vi vägrar acceptera att människor utvisas till krig, förföljelse och tortyr. Vi tar strid mot utvisningspolitiken och alla dess försvarare.



Kalle Larsson, flyktingpolitisk talesman för Vänsterpartiet 1998-2010