De ideologiska hetskommentarerna är inte skrivna av den nu häktade Anders Behring Breivik. Och det faktum att många norrmän menade att det vore okej att trakassera vissa av sina landsmän, om nu gärningsmannen hade visat sig vara mörkhyad eller med bakgrund från ett muslimskt land – det är inte heller Anders Behring Breiviks verk. Det är något som hade fått samhällelig acceptens långt innan den 22 juli.Läs gärna hela texten.
tisdag, december 27, 2011
Hatet före och efter Breivik
Idag har jag en längre artikel i SVT Debatt, om den politiska miljö som Anders Behring Breivik tillhörde och som är en del av vår samtid, både före och efter den 22 juli 2011.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag läste precis "Hatet före och efter Breivik".
Först och främst vill jag säga att jag hyser största respekt för den vidriga verklighet du och alla de andra utsattes för på Utöya i somras. Det skedde i sammanhang med människors utövande av demokrati och drivkraft att vilja förändra samhället till allas gagn. Blodet frös även på mig. Jag har vänner i Norge som förlorade anhöriga.
Jag delar även din uppfattning om rasism, etnifiering och problemen med hathögerns inskränkta världsbild. Deras inlägg på nätet är, precis som du skriver, ofta ideologiska hetskommentarer. Där är vi helt överens.
Däremot kan jag inte förstå varför vi inte kan ärligt, uppriktigt och anständigt kan diskutera de problem som faktiskt uppkommer när kulturer möts. Vem äger nu den debatten?
Som "arbetare" har jag mött mycket frustration, både ibland infödda och invandrade svenskar. Vid otaliga tillfällen har jag hamnat i den smått absurda belägenheten att som icke troende tvingas försvara kristna, judar eller muslimer. Okunskapen är många gånger stor. Ofta blandar man ihop seder från helt skilda kulturer och religioner, såsom t.ex zoroastrismen och islam.
I grunden ligger dock vardagskonflikter i bostadsområden, skola och på arbetsplatser. Det gäller i synnerhet grupper med lägre utbildning som är starkt präglade av sitt hemlands kultur och religion. Konflikterna kan ofta vara än allvarligare emellan olika invandrargrupper. Inte sällan har man rakt motsatta uppfattningar vad gäller synen på män, kvinnor och etik i allmänhet.
Det är inte utan att man undrar hur många av er politiker som förstått eller upplevt den verklighet många människor i dessa områden lever i. En verklighet ljusår ifrån Danderyd eller Kullavik.
Den debatt som förs är ofta starkt politiserad och anklagelser om rasism och islamfobi omöjliggör all sansad diskussion. På ena sidan barrikaderna står en liten hatisk extremhöger och på den andra en förvirrad vänster. Mittemellan står en bortglömd majoritet som får betala notan via skattsedeln.
Det är självklart att vi med stort hjärta och tolerans skall möta dem som flyr från förtryck men vi hjälper dem inte att integreras genom att blunda för konflikter och istället bygga parallella samhällen. Där anser jag att du och delar av vänsterrörelsen sviker våra invandrare. Vi måste kunna ställa krav, vi måste enas om spelregler i vårt samhälle och vi måste framför allt tydligt kunna kritisera intolerans, orättvisor och förtryck inom invandrargrupper. Det, om något, är att visa människor respekt.
Vad är det för krav tuttarolf menar inte ställs?
Hur skall dessa krav (som påstås inte ställas) se ut/vara utformade?
Vad är det för spelregler (om det inte är likhet inför lagen) som åsyftas, och vad är det för orättvisor och förtryck inom invandrargrupper som inte kritiseras?
Varför är det så ytterst vanligt att de som påstår sig vilja "diskutera de problem som faktiskt uppkommer när kulturer möts", alltid tar sig rätten att kapa andras ämnesval och diskussioner och samtidigt efterlyser sansade diskussioner? Vad är det för sansat i att kapa ämnen för egna syften? Vad är det för sansat med att komma dragandes med "bortglömd majoritet som som får betala notan via skattsedeln" som om du vore talesman för en odefinierad majoritet i mitten?
bra skrivet!
Simsalablunder,
På vilket sätt har jag "kapat" Esbatis ämne? Artikeln handlade om främlingsfientlighet och högerextremism; ett ämne som jag utgår ifrån bekymrar även dig?
Jag hade hoppats på en seriös debatt. Det är tydligt att du inte ens försökte förstå vad jag skrev.
Vem bär ansvaret för utanförskap? Ställ det på sin spets. Hur skall vi kunna lära oss att leva tillsammans? I viss mån kan vi säkert klandra oss själva. Fördomar och rasism kan vara en del av förklaringen men än viktigare är att vi tar mer ansvar för de som flyr till oss. Som nyanländ från t.ex. Somalia där klankulturen, patriarkatet och religionen är mycket stark framstår vårt samhälle som totalt främmande och rent av omoraliskt. Integrationsprocessen riskerar därför att bli utdragen och svår om vi inte tidigt sätter in stora resurser. Och ja; vi måste ställa krav på dem. Att inte göra det är att klappa dem på huvudet. Vi måste förklara hur vårt samhälle fungerar, om barns och kvinnors rättigheter och att religionsfriheten inte står över yttrandefriheten. Att man som medborgare även har skyldigheter. Att religiös tro är en privatsak och inget man tvinga andra att rätta sig efter.
Problemet är att frågan är så svår. Det handlar om att visa respekt för människor. När jag möter en kvinna som efter 20 år i en förort inte kan mer än ett fåtal ord svenska blir jag förtvivlad. Detsamma gäller tvångsäktenskap, balkongflickor eller religiösa friskolor som hjärntvättar våra barn. Det är mer än ett misslyckande. Det är ett magplask.
Invandringen har det senaste halvseklet, detta till trots, varit en framgångssaga. Vi vore inte bara ekonomiskt fattigare idag utan den men också kulturellt. Bara politiskt naiva såsom t.ex SD kan förneka det. Historiskt sett har invandringen betytt fantastiskt mycket för oss och vill vi fortsätta utvecklas i framtiden så är det klokt att ha det i åtanke.
Men mötet emellan människor, seder, kulturer och religioner kan också leda till mer eller mindre svåra konflikter. Detta är en balansgång och en utmaning för samhället, medborgarna och våra folkvalda. Gravt förenklat kan man hävda att vi står inför två alternativ: Antingen hävdar vi att "vi gillar olika" och uppmuntrar parallella kulturer eller så bestämmer vi oss för att vi måste sträva efter ett system som är neutralt och som gäller alla. Vad väljer du? Hur skall vi leva tillsammans?
En nära vän från kurdistan som varit här i drygt tio år tycker att Sverige är slappt och kravlöst. Att vi tassar runt på tå livrädda för att kränka någon. Han är dessvärre inte ensam om det. Nu utmanar jag dig Simsalablunder; Gå ut och prata med våra invandrare i vår industri, på närmsta pizzeria eller taxibil och lyssna till deras uppfattning. Du kommer att häpna över de svar du får.
Problemet med vänsterpartiet är att ni nästan slår knut på er själva i er strävan för tolerans. Ni kallar gärna hedersvåld för könsmaktsförtryck, ni är för slöjor i skolan och ni vägrar se att kulturell eller religiös bakgrund har något samband med de motsättningar, konflikter och utanförskap som blossat upp i t.ex. Malmö de senaste åren. Den vänster som historisk sett alltid ställt upp för jämlikhet och feminism väljer nu att vända bort blicken.
I min värd är människovärdet heligt oavsett hudfärg, kön, ålder, livsåskådning eller sexuella preferenser. Om vi väljer att försvara denna inställning så måste vi våga stå upp för kvinnors, barns och homosexuellas rättigheter även i en mångkultur. Annars riskerar vi att bygga en ny typ av klassamhälle.
Skicka en kommentar