onsdag, september 03, 2014

Frihet, jämlikhet, broderskap

Den 1 september ordnade Sydsvenskan en intressant ideologisk batalj på temat "Frihet, jämlikhet, broderskap". "Vänstern" och "Liberalerna" representerades av sex debattörer var:
Vänstern: Daniel Suhonen, Ali Esbati, Liv Strömquist, Petter Larsson, Nina Björk och Anna Hellgren.

Liberalerna: Dilsa Demirbag-Sten, Johan Norberg, Pernilla Ström, Per Svensson, Andreas Bergh och Karin Olsson.
Titta gärna. Det var bra tempo och stundtals hårda tag. Själv hade jag äran att delta i andra ronden (om jämlikhet) samt göra ett inhopp i den tredje.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Dilsas och Johans, historielöshet och endimensionella beskrivningar är typiska för högern. Den rådande hegomoniska apolegetiken och förvrängningar samt försvarande av en systematisk kongruent ideologi som vållar offer och lidande behöver inte underbyggas på annat sätt än just blind retorik. På En kritiker av rådande hegemoni ställs betydligt större krav.

Anonym sa...

Upptäcker till min fasa att Jonas Sjöstedt bor väldigt långt undan de han påstår villa "hjälpa". Fast egentligen är jag ju inte så förvånad. V har blivit som S, ett parti som ser ner på fattiga osv. S och V påminner här om överklassen som Sjöstedt bor tillsammans med, tanken att "tycka synd om" och "hjälpa" de som är längre ner på stegen. Nej, om man vill bli av med det elitistiska klassamhället får man hitta på något bättre än att rösta på något av riksdagspartierna.

Sjöstedt tjänar sina pengar, så enkelt är det: http://www.di.se/artiklar/2014/9/1/har-bor-jonas-sjostedt---egentligen/ (Dagens Industris läsare läser väl det där med ett leende på läppen, tror knappast dagens V ses som något annat än ett sätt att luras).

Jag hade nog kunnat tro lite grann på Sjöstedt och V som ett alternativ om man bara hade kunnat hålla avstånd till S (då pratar jag om äkta avstånd, inte val-taktiskt "nej men vars, vi är inte alls S-stödparti"). Men kortsiktigheten råder i V som i resten av samhället... Trösten är väl att V tar död på sig själv genom att vara S-stödparti. På så sätt finns det hopp om framtida förändring. Å andra sidan lär ju SD fortsätta växa så länge det inte finns något rejält alternativ. Hoppet finns just nu inte i Sverige, utan andra ställen.