För några kvällar sedan tog jag telefonen lite tankspritt mitt i tvättupphängningen och möttes av en röst från Aftonbladets sportredaktion. Jag hann tänka ut ett antal olika mer eller mindre orimliga anledningar, innan det visade sig att det var Robert Laul som hade en kuriös Iran-relaterad fråga i samband med en intervju med MFF:s Behrang Safari. Ser att Laul bloggat om saken.Samad Behrangi (1939-1968), författaren vars namn Laul var ute efter, väcker starka barndomsminnen för mig. Behrangi var lärare och författare, från iranska Azerbaijan. Han skrev ofta på azeri och översatte därefter till persiska. Han noveller för barn och ungdomar har en säregen ton av trots och sorg. De bär ett underliggande solidaritets- och frihetsbudskap; Behrangi är en folklig socialistisk författare utan att teoretisera. Något som också gjorde hans berättelser nydanande vid den tiden, var att han skrev om barn i fattiga miljöer; kontroversiellt i det starkt repressiva iranska klassamhället, med en isolerad och förljugen överhet formerad kring hovet.
När jag var ordförande i Ung Vänster Storstockholm (1994-1998) skrev jag återkommande krönikor i distriktets interntidning. En tog avstamp i en av Behrangis historier, som jag minns att jag läste snyftande med min moster. När jag skrev texten, 1998, hade jag inte tillgång Behrangis berättelse. Men jag kunde konstatera efteråt, när jag återinförskaffat en samling, att historien hade satt sig hårt och riktigt. På Wikipedia finns det länkar till ett flertal översättningar av Behrangis berättelser. Den jag tänkte på här är ”24 restless hours” (bist-o-chahar sa’at khaab va bidari). Det är en fattig pojke som i sin fantasi reser omkring med en leksakskamel bakom ett skyltfönster, innan ojämlikhetens verklighet rycker den ifrån honom.
Behrangis mest kända berättelse är Den lilla svarta fisken, Mahi-e Siyah-e koochooloo. Den utgör en av den persiska litteraturens klassiker och är ett bidrag till barnlitteraturens världsarv. Bokens illustrationer, gjorda av Farshid Mesghali fick H. C. Andersen-utmärkelsen 1969. De lever ett eget liv i det kollektiva medvetandet hos generationer av iranier. Berättelsen om Den lilla svarta fisken finns att läsa på engelska här. PS. En intressant, längre essä av Niloofar Mahdian, som bland andra tar upp Samad Behrangi, kan läsas här: Children's Literature in a Revolutionary Era
