tisdag, mars 25, 2008

Samad Behrangi

För några kvällar sedan tog jag telefonen lite tankspritt mitt i tvättupphängningen och möttes av en röst från Aftonbladets sportredaktion. Jag hann tänka ut ett antal olika mer eller mindre orimliga anledningar, innan det visade sig att det var Robert Laul som hade en kuriös Iran-relaterad fråga i samband med en intervju med MFF:s Behrang Safari. Ser att Laul bloggat om saken.

Samad Behrangi (1939-1968), författaren vars namn Laul var ute efter, väcker starka barndomsminnen för mig. Behrangi var lärare och författare, från iranska Azerbaijan. Han skrev ofta på azeri och översatte därefter till persiska. Han noveller för barn och ungdomar har en säregen ton av trots och sorg. De bär ett underliggande solidaritets- och frihetsbudskap; Behrangi är en folklig socialistisk författare utan att teoretisera. Något som också gjorde hans berättelser nydanande vid den tiden, var att han skrev om barn i fattiga miljöer; kontroversiellt i det starkt repressiva iranska klassamhället, med en isolerad och förljugen överhet formerad kring hovet.

När jag var ordförande i Ung Vänster Storstockholm (1994-1998) skrev jag återkommande krönikor i distriktets interntidning. En tog avstamp i en av Behrangis historier, som jag minns att jag läste snyftande med min moster. När jag skrev texten, 1998, hade jag inte tillgång Behrangis berättelse. Men jag kunde konstatera efteråt, när jag återinförskaffat en samling, att historien hade satt sig hårt och riktigt. På Wikipedia finns det länkar till ett flertal översättningar av Behrangis berättelser. Den jag tänkte på här är ”24 restless hours” (bist-o-chahar sa’at khaab va bidari). Det är en fattig pojke som i sin fantasi reser omkring med en leksakskamel bakom ett skyltfönster, innan ojämlikhetens verklighet rycker den ifrån honom.

Behrangis mest kända berättelse är Den lilla svarta fisken, Mahi-e Siyah-e koochooloo. Den utgör en av den persiska litteraturens klassiker och är ett bidrag till barnlitteraturens världsarv. Bokens illustrationer, gjorda av Farshid Mesghali fick H. C. Andersen-utmärkelsen 1969. De lever ett eget liv i det kollektiva medvetandet hos generationer av iranier. Berättelsen om Den lilla svarta fisken finns att läsa på engelska här.



PS. En intressant, längre essä av Niloofar Mahdian, som bland andra tar upp Samad Behrangi, kan läsas här: Children's Literature in a Revolutionary Era

8 kommentarer:

Anonym sa...

I wished the machine gun behind the window was in my hands.

Yotan sa...

"Behrangi var lärare och författare, från iranska Azerbaijan"

Iransk-ockuperade Azerbaijan hade varit en mer lämplig beskrivning.

shirazi sa...

Jag växte också upp med dessa berättelser, och har fortfarande en samling hemma. Samad Behrangi är en hjälte..

den lila svarta fisken finns översatt till svenska. Har för mig att ordfront har publicerat det i någon form.

Anonym sa...

en hjälte... ja kanske. om man är barn och snyftar över suggestiva berättelser.

För er som inte är iranier: de flesta av Samads berättelser kan liknas vid HC Anderssons saga om den tändsticksförsäljande flickan. Skillnaden är att hans sätt att beskriva barnen, miljön och polariseringen i samhället är så närvarande och verklig att historierna blir mer än tycka-synd-om huvudpersonens öde.

Hans sagor, lästa i 60-70 talets iran, blev gnistor som tände lågor hos läsaren. Sagorna slutade aldrig som Oliver Twist eller ngn annan pre-hollywood Charles Dickens story.

På så sätt har hans fina med tragiska berättelser varit ingångsportern för många unga in i förvirrade revolutionära så kallade vänsterrörelser ( typexempel nr ett är Ali :-)) där moraliserande dominerat de första staplande politiska stegen/analyserna.

I flertal av Samads gripande skildringar är bybor, fattiga, gatpojkar, etc. per definition de "goda" just på grund av deras materiella vara medan arbetsgivare, godsägare och storstadsbor av medelklass är känslolösa, inhumana och ibland även onda mer eller mindre just på grund av deras materiella vara.

Samad, i likhet med många andra duktiga iranska opionsbildare under 60, 70 och början av 80-talet, inspirerade många rättvisetörstande ungdomar rakt in i exekutionspatrullernas famn. (Ali var, lyckligtvis, för ugn för att drabbas av detta öde. Men hade annars varit en given kandidat) Varför? I brist på nyktra och konsensusskapande politiker, ledare och statsmän. Om det detta må ni berätta. Samtliga 2 miljoner exiliranier.

Sara sa...

Läste Den lilla svarta fisken, blev riktigt tagen av den.

shirazi sa...

Anonym:

Skickade Samad Behrangs barnsagor över 2 miljoner in i döden? Det var den sämsta analysen på länge..

Anonym sa...

shirazi:

tack för att Du läser med omsorg och kommenterar med omtanke.

Anonym sa...

Hej på Er;
Jag bekantat mig med hans böcker när jag var 15år.Jag blev intresserad av lärarjobbet och ter gymnasiet kom jag in på lärarutbildning. Jag skaffade minpraktikplats där område som Behrangi jobbade i Tabriz"Norra Azerbaiijan i Iran" och under praktiken fick jag en mentor som Samad Behragi var hans lärare.
Jag blev jätte glad att ha en sådan mentor och han berättade om Behrangi och sade fina saker när det gäller hans beteende i klassen och hans böcker ,etc.
Jag blev lärare och började tolka hans böcker,speciell "den lille svarta fisken" i klassen o eleverna blev jätte intresserad av honom.Men den nya islamiska regimen orkade inte ha mig kvar som lärare och blev sparken efter 1 års lärarjobbet i Norra Iran(Mazandaran).Men Utbildningsnämnden kallade mig igen för ett mötet och jag forts.. igen som lärare men de skickade mig i en skolan som var lång från staden. den tid hade jag ingen bil men jag var tungen att ta en 5-6timmars promenader till hem.
under den långa promenaden hade jag väldigt tänkt om mig själv, så varför ville de inte att tolka Behrangis böcker.
Jag blev sparken igen och efter ett tag fick jag ett samtal från skolchefen och han skickade mig nära till kaspiska havet som var lång borta från staden och tog jätte tid att ta mig varje dag till skolan.
De var en dag när jag tog prom jag enad till Centrum blev aresterad av Islamiska gardistana(spec.islamiska poliser) och hamnade till förhör men jag lyckades flyr därifrån med en hjälp av mina gamla klasskamrater som jobbade där. Nu kom till Sverige o utbildat mig på olika utbildningar och fått 3-4 olika Master examen och Masteroch Education och jobbade på olika ställe i Sverige(Universitetet,högskolan, Gymnasier) o nu är jag fortfarande lärare och alla mina elever glada och alla skolpersonaler uppskattar mina insatser och alla elever och föräldrar uppskattar mitt arbete. Jag är glad över detta och Livet går vidare. Samad Behrangi har dött men hans ideology finns hos mig och hos andra kära o nära.
Samad -Liv och Död:
Han sade i den lille fisken: Döden kan när som helst hinna upp mig nu. Men så länge jag lever får jag inte själv störta rakt i armarna på honom. Om jag en dag skulle möta honom, och det gör jag säkert,är det inte så viktigt. Det enda som är viktigt är vilken betydelse mitt liv eller min död har för andras liv...
Jag älskar den iranska folket som kämpar mot den iranska och islamiska tortyr regim. Jag älskar Er alla. I LOVE U My Country Iran. 1000 hugs och kiss/Petros