Svenska pensionspengar fortsätter finansiera apartheidverksamhet

Till skillnad från Norge har de svenska pensionsfondernas "etikråd" inga synpunkter på att man investeringar i företaget Elbit som bland annat levererar övervakningsutrustning till den i strid mot internationella domstolsbeslut byggda apartheidmuren.

Apartheidmuren kräver väpnat försvar - också mot journalister

Al Jazeera följer upp den fortsatta etniska rensningen i Östra Jerusalem

Apartheid och kolonialism, en genomgång

Likheterna mellan Apartheid i Sydafrika och dagens raspolitik i Israel är många och ganska uppenbara. Likafullt bidrar fortsatt vetenskaplig analys av dessa likheter – och skillnaderna – till att fördjupa vår förståelse. Ett stort arbete på detta tema har gjorts av ett internationellt forskningsteam, på uppdrag av Human Sciences Research Council of South Africa. Det är 15 månader av intensiv forskning som resulterat i en 300-sidig rapport. Rapporten bär titeln Occupation, Colonialism, Apartheid?: A re-assessment of Israel's practices in the occupied Palestinian territories under international law, och har en juridisk, folkrättslig fokus.

Efter en genomgång av Israels politik på de ockuperade områdena, slår rapporten fast att staten Israel gör sig konkret skyldig till såväl kolonialism som Apartheid, såsom det är definierat i internationella konventioner.

När det gäller likheterna med Apartheidpolitiken i Sydafrika görs följande sammanfattning:

The Executive Summary of the report says that the three pillars of apartheid in South Africa are all practiced by Israel in the OPT [Ockuperade palestinska områden]. In South Africa, the first pillar was to demarcate the population of South Africa into racial groups, and to accord superior rights, privileges and services to the white racial group. The second pillar was to segregate the population into different geographic areas, which were allocated by law to different racial groups, and restrict passage by members of any group into the area allocated to other groups. And the third pillar was "a matrix of draconian ‘security' laws and policies that were employed to suppress any opposition to the regime and to reinforce the system of racial domination, by providing for administrative detention, torture, censorship, banning, and assassination."

The Report finds that Israeli practices in the OPT exhibit the same three 'pillars' of apartheid:

The first pillar "derives from Israeli laws and policies that establish Jewish identity for purposes of law and afford a preferential legal status and material benefits to Jews over non-Jews".

The second pillar is reflected in "Israel's 'grand' policy to fragment the OPT [and] ensure that Palestinians remain confined to the reserves designated for them while Israeli Jews are prohibited from entering those reserves but enjoy freedom of movement throughout the rest of the Palestinian territory. This policy is evidenced by Israel's extensive appropriation of Palestinian land, which continues to shrink the territorial space available to Palestinians; the hermetic closure and isolation of the Gaza Strip from the rest of the OPT; the deliberate severing of East Jerusalem from the rest of the West Bank; and the appropriation and construction policies serving to carve up the West Bank into an intricate and well-serviced network of connected settlements for Jewish-Israelis and an archipelago of besieged and non-contiguous enclaves for Palestinians".

The third pillar is "Israel's invocation of 'security' to validate sweeping restrictions on Palestinian freedom of opinion, expression, assembly, association and movement [to] mask a true underlying intent to suppress dissent to its system of domination and thereby maintain control over Palestinians as a group."

Rapporten kan laddas ned här.

Folkpartistiska kommentarer kan inte laddas ned någonstans.

Fler Palestinavänner behövs i Bryssel och Strasbourg

En israelisk bosättarmobb gick igår till oprovocerat angrepp mot palestinier utanför Nablus. De förstörde palestiniernas jordbruksfält, högg sönder olivträd och sköt mot folk. Fyra personer blev skadade. Tre armépatruller fanns i närheten men lät det rasistiska våldet pågå en god stund.

En förtvivlad Shaher Tawil säger:

“It took us six months to plant everything, this is our whole life”.

Moderaternas förstanamn i valet till EU-parlamentet heter Gunnar Hökmark. Han är ordförande i ”Samfundet Sverige-Israel”, en organisation som arbetar med att sprida desinformation om konflikten i Mellanöstern och försvara den israeliska raspolitiken i vått och torrt. Rösta in kandidater som tar ställning mot Israels våld och apartheid och arbetar för en rättvis fred.

Bra (S)ignaler, ännu svaga

Helle Klein på Aftonbladets ledarsida och Nisha Besara på Dagens Arena skriver båda om att det är hög tid att reagera på det som händer i Israel – en våldsam ockupantmakt som nu leds av hämningslösa högerextremister och som är i färd med att formalisera nya delar av sin apartheidpolitik. Klein skriver bland annat:

EU skulle kunna bli en betydligt starkare påtryckare men till skillnad från hållningen gentemot den av palestinierna valda Hamas-regeringen behandlas den israeliska högerextrema regeringen med silkesvantar. Det stärker intrycket i arabvärlden att västvärlden använder sig av dubbla måttstockar.

Inom kort blir Sverige EU-ordförande. Utrikesminister Carl Bildt kan då göra skillnad. Avbryt allt militärt samarbete och ompröva handelsavtalet med Israel.

Samtidigt ser jag att S-kandidaten Ardalan Shekarabi blir påhoppad på SvD:s ledarsida för att han uttryckt kritik mot Israels massmord i Gaza och Gunnar Hökmarks stöd till det.

Det är positiva signaler från (S)-folk i kampen för fred och mot rasism. Men det återstår att se om de når fram också till Urban Ahlin & co. när de utformar den socialdemokratiska utrikespolitiken.

- - - - -

Och apropå bra grejer från kritiska socialdemokrater, så rekommenderas varmt Carl Thams lysande inlägg på DN Debatt.

De ledande partierna, Moderaterna med svanspartier, och Socialdemokraterna, utan svans i just denna fråga, har i åratal gjort sitt yttersta för att förhindra att EU-frågor politiseras och diskuteras i de allmänna valen. Det gäller särskilt de verkligt skarpa EU-frågorna, det vill säga hur stor makt EU skall ha och vilken balans som skall gälla mellan marknad, juridik och politik. Om sådana frågor kommer upp på bordet kan väljarna reagera på ett olämpligt sätt, befarar man.

Närmast genom en olyckshändelse lyckades man inte förhindra en folkomröstning i EMU-frågan. Men efter den läxan har EU-partierna med betydande och skickligt fotarbete hållit väljarna på avstånd från de centrala besluten.

Läs hela!

(Hanna Löfqvist kommenterar också)

Ännu skönare brisar i den demokratiska oasen

Den nya högerextrema israeliska regeringen är snabbt ute med några lagförslag som kodifierar den reellt rasistiska apartheid-politiken.

Dels ska man kunna dömas till tre års fängelse om man påpekar och beklagar att den etniska rensningen av palestinier 1948, ägde rum. Dels ska de palestinier som bor inom Israels 1967-gränser kunna berövas sitt medborgarskap om de inte svär en trohetsed, där de hyllar den stat och den sionism som dömer dem till andra klassens medborgare.

Frågan är nu vad som på lite sikt ligger närmast till hands för, säg, svenska ”liberaler” – att börja omtala staten Israel som rasistisk, eller att inspireras av förslagen och föreslå varianter av dem i Sverige.

Vår tids apartheid

En delegation från norska vänsterpartiet SV, med vice ordföranden Audun Lysbakken och tre av partiets parlamentariker, besöker nu Israel och Palestina. Delegationen blev tidigare förhindrad av Israel från att komma in i Gaza, något som också hände veckan innan med ordföranden i kommunstyrelsen i norska Tromsø, vänort med Gaza City. De besluten ledde till att norska UD kallade upp Israels ambassadör – norsk utrikespolitik är trots allt mindre servil än till exempel svensk.

Hur som helst befinner sig delegationen på Västbanken, och får uppleva den palestinska vardagen under ockupation. Audun Lysbakkens inledande kommentar är uttryckte på pricken det jag själv kände när jag var där – här är ett inlägg skrivet om det, senare – och det jag vet att så gott som alla upplever på plats, att trots det man redan visste, blir det en chock att se ockupationens kalkylerade kvävning av palestiniernas vardagsliv:

Jeg visste jo at okkupasjonen er brutal og urettferdig. Men å reise på Vestbredden gir likevel en helt ny forståelse for hvor omfattende undertrykkingen av palestinerne er, og hvor sofistikert okkupasjonsmaktens strategi er. Det er ikke mulig, i hvert fall ikke for meg, å ta det helt inn over seg uten å se det. Derfor er det jeg har sett i dag en rystende opplevelse for meg.

Läs hela!

Akhtar Chaudhry, en av parlamentsledamöterna som är med på resan, rapporterar dagligen på Facebook.

Idag har delegationen träffat den palestinske ”statsministern” Salam Fayyad.


PS. Apropå apartheid. Ethan Heiter har i serieform illustrerat några rader från en klassisk artikel av Desmond Tutu och Ian Urbina, ”Against Israeli Apartheid”.

Tre saker man kan läsa

1. Erik Berg isnpireras av Keynes och ger en konkret beskrivning av möjliga stimulansåtgärder, vilket sätter frågan "Hur ska ni ha råd med det här?" i ett rimligare ljus.

2. Gaza; Peace n' Freedom om "rättvisa" under isrealisk apartheid.

3. Per Wirtén i Dagens Arena om moderaternas förortshat.

Lite småplock

* Erik Berg slår till med en god metafor:

Men för att hushålla med resurser och spara på krafter på rätt sätt så måste vi förstå vilken sorts lopp vi deltar i. Den som tävlar i en regatta (alltså, ett segelbåtsrace) kan inte ”spara vind” till senare i loppet genom att hissa färre segel i loppats första halva. Och det är snarare en segeltävling än ett maratonlopp vi befinner oss i. Att i nuvarande läge låta bli att öka upplåningen för att därigenom kunna absorbera friställda som strömmar över från privata sektorn i offentlig verksamhet, innebär inte att vi sparar resurser till senare, inte ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Begränsar man sig till att enbart titta på statskassan så kan det se ut som om man hushållar genom att låta folk gå arbetslösa, men det är ett otillräckligt synsätt, ingen ansvarsfull regering får se enbart till statskassan utan måste betrakta utvecklingen i samhällsekonomin som helhet, det är deras uppdrag.

Läs hela.

* Martin Grüner Larsen (Pen to Paper) och Lennart Frantzell (Progressiva USA) skriver och länkar om Bushadministrationens systematiska användning och pseudo-juridiska legitimering av tortyr, och Obamas beslut att inte lägga alla korten på bordet och inte väcka åtal mot de torterarna. Hos ACLU kan man alltså läsa de hemliga tortyr-PM som Bushadministrationen använde sig av. Det är chockerande läsning.

* Och så har Israel dödat ännu en anti-apartheidaktivist. Himla tur, att Sverige inte deltar på regeringsnivå på FN:s konferens mot rasism. Det är ju lätt hänt att en del mötesdeltagare skulle ha envisats med att tala om rasism och apartheid och därmed skapat det Carl Bildt kallar ”ett anti-israeliskt jippo”.

* KABABfest om Hugo Chavez Book Club.

Vktigt att hålla på traditionerna

Glad påsk.

Måste-läsning om Israel och Apartheid

Hazem Jamjoum har en mycket välskriven och klargörande artikel i Electronic Intifada. Not an analogy: Israel and the crime of apartheid.

The analysis of Israel as an apartheid state has proven to be very important in several respects. First, it correctly highlights racial discrimination as a root cause of Israel's oppression of Palestinians. Second, one of the main effects of Israeli apartheid is that it has separated Palestinians -- conceptually, legally and physically -- into different groupings (refugees, West Bank, Gaza, within the "green line" and a host of other divisions within each), resulting in the fragmentation of the Palestinian liberation movement, including the solidarity movement. The apartheid analysis enables us to provide a legal and conceptual framework under which we can understand, convey and take action in support of the Palestinian people and their struggle as a unified whole. Third, and of particular significance to the solidarity movement, this legal and conceptual framework takes on the prescriptive role underpinning the growing global movement for boycott, divestment and sanctions against Israel until it complies with international law.

Läs hela!

Palestinaplock

• Anna Wester skriver om den sydafrikanska fackföreningsrörelsen COSATU som i ett pressmeddelande berättar att hamnarbetare vägrar lasta ett israeliskt fartyg som ankom till Durban häromdagen. I pressmeddelandet nämns hur svenska och danska hamnarbetare på samma sätt vägrade lossa sydafrikanska skepp 1963 i kampen mot dåtidens Apartheid. Det är samma antirasistiska solidaritet som visas av de sydafrikanska hamnarbetarna idag.

• Arbeiderpartiet (socialdemokraterna) i Trondheim har tagit ställning för en bojkott av Israel. Man vill att den norska regeringen ska arbeta för bojkott internationell samt att den norska oljefonden ska avveckla sina investeringar i Israel. (Det finns idag etiska riktningslinjer som gör att fonden dragit sig ur enskilda företag, men inga som rör bojkott av länder)

• Gaza; Peace n’ Freedom skriver mer om nya uppgifter som kommit fram om den vedervärdiga attacken på en synagoga i Caracas, Venezuela, 30:e januari. President Chavez, som varit befriande skarp i sin kritik av det israeliska massmordet i Gaza, fördömde skändningen tydligt. Nu tyder mycket på dådet genomförts av Chavezfientliga polis- och vaktgrupper. Den latinamerikanska överklassen och ultrahögern har som liknande grupperingar runt om i världen visserligen en viss tradition av antisemitism – men om uppgifterna stämmer, är det mer troligt att attacken varit en ren provokation för att misskreditera Venezuelas regering. Den venezolanska högern har upparbetat en viss expertis på det området vid det här laget. Och notera hur DN lyckas hitta en twist på historien, som gör att den ändå vänds till misstänkliggörande av Chavez. [+ Dagbladet]

Antirasist skjuten

Den israeliska armén har skottskadat en svensk solidaritetskämpe, Ulrika Andersson från Göteborg. Hon hade tur i oturen – kulan träffade inga ben utan gick igenom vaden.

Beskjutningen skedde vid en demonstration i Ni'lin på Västbanken, där palestinierna gör civilt motstånd mot etnisk rensning. Israel bygger sin olagliga apartheidmur delvis på palestinsk, och i Ni'lin innebär det ytterligare isolering och förlust av jordbruksmark. Protesterna möts med våld, inklusive sporadisk beskjutning.

Palestiniernas situation är ohygglig – inte bara i Gaza där det just ägt rum ett veritabelt massmord, utan varje dag, också på Västbanken. Israel stänger in och klämmer åt palestinierna på varje fält av livet. Kalkylerat. Det palestinska motståndet mot detta kontinuerligt pågående rasistiska övergrepp behöver den internationella solidariteten – omvärlden måste få veta, Israel måste pressas.

De aktivister som på plats i Palestina försöker vara vittnen och genom sin närvaro ge ett litet skydd till palestinierna, gör ett hjältemodigt antirasistiskt solidaritetsarbete. När diplomater och humanitära hjälparbetare ses som fiender av den israeliska ockupationsmakten, är det klart att också dessa aktivister lever farligt. På samma sätt som Israel då och då angriper FN-byggnader eller Röda Korset för att ”markera” och avskräcka, kan trakasserierna mot solidaritetsarbetarna kryddas med starkare våld. Vi minns Rachel Corrie, som 23 år gammal mördades genom att en israelsk armébulldozer körde över henne, när hon protesterade mot husdemoleringar.

Detta väpnade angrepp mot en svensk medborgare har – som andra attacker mot svenskar i Palestina – så vitt jag kan se inte lett till några starka fördömanden eller andra åtgärder från officiellt svenskt håll. Jag kunde inte heller se något omnämnande om nyheterna hittills idag. Det är egentligen något oerhört. Skulle samma sak ske om en svensk blev skjuten någon annanstans i världen?

Genom att inte reagera, minskar de svenska makthavarna ”kostnaden” för Israel att angripa fler av dem som vill visa sin solidaritet – och naturligtvis också de palestinier som tar kampen för en drägligare tillvaro.

Men detta tydliggör också att avhumaniseringen av palestinierna inte sker isolerat. Politisk aktivism för rättvisa och mot rasism har under en längre tid varit föremål för misstänkliggörande och hets. Det bidrar till att förenkla övergrepp. I förlängningen mot oss alla.


Uppdatering: Ser att Ulrika Andersson även är en partikamrat.

[Rörliga bilder på nyheter24.se här och här]

[DN][SvD][GT][Sydsvenskan][AB]

Bil'in 22. februari. Inget särskilt.

Kolla på det här klippet från Bil’in. (Via Pelaseyed). Protester mot Israels apartheidpolitik. Det koloniala barbariet mot de protesterandes mänskliggörande trots. På ytan kan det se meningslöst och dödfött ut att möta en sådan övermakt med späda, oskyddade kroppar, med enkla, handgjorda slangbellor och med saxofonmusik som plockar upp toner från, bland annat, en rik judisk flyktingtradition och håller upp som en skrattspegel framför ockupationsmakten. Men det är inte meningslöst – det vi ser i tårgasdimman är folk som värjer sig mot avhumanisering: återuppfinner sig själva som människor.

Terror och pinsam tystnad

Lars Ohly skriver i Aftobladet efter en resa till Palestina och Israel.

Sydafrika då – Israel nu

Om en vecka, torsdagen den 1 november
Café Edenborg, Stora Nygatan 35, Gamla Stan
kl. 19:30-22:00

Bertil Högberg, Afrikagrupperna (f.d. Isolera Sydafrika Kommittén, ISAK) och Ammar Makboul, aktiv i Palestinarörelsen, diskuterar hur erfarenheterna från såväl den svenska som internationella bojkottrörelsen mot apartheidregimen i Sydafrika kan bidra till fungerande strategier för dagens bojkottarbete mot Israel. (Moderator: Anna Wester)

Arrangörer: Palestinagrupperna Stockholm

Ett hus i Hebron

Anna Wester skriver om helvetet i Hebron, där sionistiska extremister i de illegala ”bosättningarna” regelmässigt trakasserar och våldför sig på den palestinska befolkningen, med endast sporadiska och halvhjärtade reaktioner från israelisk polis och militär (tidigare bloggade och länkade exempel här, här och här).

Det exempel Wester tar upp är typiskt för den fortgående koloniala processen i Israel. Här handlar det om att extremisterna, till och med i strid mot israeliska myndigheters order, för en tid sedan helt sonika tagit över ett stort hus, eller som Haaretz påpekade, snarare ett kvarter. Även om det finns en israelisk evakueringsorder så händer ingenting. Ockupanterna har renoverat stället och nu också kopplat in det till elnätet. På så sätt skapas dagligen ”facts on the ground”. Detta sker parallellt med ständiga husdemoleringar i palestinska områden – ofta motiverade med att trångboende palestinier saknat tillstånd för tillbyggnad; tillstånd som i verkligheten är omöjliga att utverka genom den utstuderat nedbrytande byråkratin.

Till saken hör att huset i Hebron befinner sig på en höjd. Den har strategisk betydelse. Den som åker genom det palestinska landskapet kan snabbt konstatera att Israel genom ”bosättningar” dominerar just höjderna överallt. Med bosättningarna följer strategiskt utlagda Apartheid’-vägar som skär sönder kommunikationerna mellan palestinska samhällen, och skyddande posteringar som utvidgar, understödjer, konsoliderar ockupationen. Genom ett myller av dagliga händelser kramas livet ur det palestinska folket.

Detta är ett brott som kräver vårt ställningstagande, påkallar vår solidaritet med de utsatta.


Läs hela Anna Westers inlägg!

Förbrytare

Från Genèvekonventionens tilläggsprotokoll:

Starvation of civilians as a method of combat is prohibited. It is therefore prohibited to attack, destroy, remove or render useless for that purpose, objects indispensable to the survival of the civilian population such as food-stuffs, agricultural areas for the production of food-stuffs, crops, livestock, drinking water installations and supplies and irrigation works.

Från artikel i Guardian om det som händer nu i Gaza:

The Israeli sanctions are affecting every level of Gazan society. Farmers have been particularly hard hit as they have been barred from exporting their products and denied pesticides and fertiliser by Israel, which makes it impossible to plant for next year.

Spare parts for water pumps and other equipment are also barred.

The army recently banned the import of hearing aid batteries for Gaza's school for the deaf on the grounds that they could be used to make bombs.

It is reducing the amount of food going into Gaza every week as it tries to exert more pressure on the population to bring about political change.

Läs hela artikeln.


En fängslad och plågad befolkning svälts ut, kvävs. Det är fångvaktarsadism upphöjd till statsdoktrin. Var finns de skribenter, politiker och posörer som är så måna om att högstämt idissla begrepp som frihet och mänskliga rättigheter, när det palestinska folket pinas? De är inte bara tysta om förbrytelserna, de applåderar, missionerar för förbrytarna.

Så outhärdligt är det att leva i de vita ”liberalernas” värld.

Ockupationens vardag

Shlomi Zecharia från den israeliska människorättsorganisationen Yesh Din skriver om en ett av otaliga, konkreta effekter av Israels ockupationspolitik. Den israeliska befolkningen hänger på trenden av miljömedvetenhet. Det är bra. Men det är uppenbart att de israeliska myndigheternas uppfattning om miljöfrågor är sådana som påverkar människors livsmiljö - vad som händer med araber är därmed ointressant.

However, during more than 40 years of Israeli control, the West Bank has become, either consciously or unconsciously, our garbage dump, and particularly that of the settlements and illegal outposts in the area.

Toxic sewage from plants and sewage systems pouring into Palestinian agricultural and pasture areas are a routine matter. Local authorities abandon and neglect the handling of their pollutants as long as the result surfaces a few kilometers away, outside their municipal area. On the other end, Palestinian residents are left to deal with the pollution and filth.

Läs hela artikeln.