Apartheid och kolonialism, en genomgång

Likheterna mellan Apartheid i Sydafrika och dagens raspolitik i Israel är många och ganska uppenbara. Likafullt bidrar fortsatt vetenskaplig analys av dessa likheter – och skillnaderna – till att fördjupa vår förståelse. Ett stort arbete på detta tema har gjorts av ett internationellt forskningsteam, på uppdrag av Human Sciences Research Council of South Africa. Det är 15 månader av intensiv forskning som resulterat i en 300-sidig rapport. Rapporten bär titeln Occupation, Colonialism, Apartheid?: A re-assessment of Israel's practices in the occupied Palestinian territories under international law, och har en juridisk, folkrättslig fokus.

Efter en genomgång av Israels politik på de ockuperade områdena, slår rapporten fast att staten Israel gör sig konkret skyldig till såväl kolonialism som Apartheid, såsom det är definierat i internationella konventioner.

När det gäller likheterna med Apartheidpolitiken i Sydafrika görs följande sammanfattning:

The Executive Summary of the report says that the three pillars of apartheid in South Africa are all practiced by Israel in the OPT [Ockuperade palestinska områden]. In South Africa, the first pillar was to demarcate the population of South Africa into racial groups, and to accord superior rights, privileges and services to the white racial group. The second pillar was to segregate the population into different geographic areas, which were allocated by law to different racial groups, and restrict passage by members of any group into the area allocated to other groups. And the third pillar was "a matrix of draconian ‘security' laws and policies that were employed to suppress any opposition to the regime and to reinforce the system of racial domination, by providing for administrative detention, torture, censorship, banning, and assassination."

The Report finds that Israeli practices in the OPT exhibit the same three 'pillars' of apartheid:

The first pillar "derives from Israeli laws and policies that establish Jewish identity for purposes of law and afford a preferential legal status and material benefits to Jews over non-Jews".

The second pillar is reflected in "Israel's 'grand' policy to fragment the OPT [and] ensure that Palestinians remain confined to the reserves designated for them while Israeli Jews are prohibited from entering those reserves but enjoy freedom of movement throughout the rest of the Palestinian territory. This policy is evidenced by Israel's extensive appropriation of Palestinian land, which continues to shrink the territorial space available to Palestinians; the hermetic closure and isolation of the Gaza Strip from the rest of the OPT; the deliberate severing of East Jerusalem from the rest of the West Bank; and the appropriation and construction policies serving to carve up the West Bank into an intricate and well-serviced network of connected settlements for Jewish-Israelis and an archipelago of besieged and non-contiguous enclaves for Palestinians".

The third pillar is "Israel's invocation of 'security' to validate sweeping restrictions on Palestinian freedom of opinion, expression, assembly, association and movement [to] mask a true underlying intent to suppress dissent to its system of domination and thereby maintain control over Palestinians as a group."

Rapporten kan laddas ned här.

Folkpartistiska kommentarer kan inte laddas ned någonstans.

Palestinaplock

• Anna Wester skriver om den sydafrikanska fackföreningsrörelsen COSATU som i ett pressmeddelande berättar att hamnarbetare vägrar lasta ett israeliskt fartyg som ankom till Durban häromdagen. I pressmeddelandet nämns hur svenska och danska hamnarbetare på samma sätt vägrade lossa sydafrikanska skepp 1963 i kampen mot dåtidens Apartheid. Det är samma antirasistiska solidaritet som visas av de sydafrikanska hamnarbetarna idag.

• Arbeiderpartiet (socialdemokraterna) i Trondheim har tagit ställning för en bojkott av Israel. Man vill att den norska regeringen ska arbeta för bojkott internationell samt att den norska oljefonden ska avveckla sina investeringar i Israel. (Det finns idag etiska riktningslinjer som gör att fonden dragit sig ur enskilda företag, men inga som rör bojkott av länder)

• Gaza; Peace n’ Freedom skriver mer om nya uppgifter som kommit fram om den vedervärdiga attacken på en synagoga i Caracas, Venezuela, 30:e januari. President Chavez, som varit befriande skarp i sin kritik av det israeliska massmordet i Gaza, fördömde skändningen tydligt. Nu tyder mycket på dådet genomförts av Chavezfientliga polis- och vaktgrupper. Den latinamerikanska överklassen och ultrahögern har som liknande grupperingar runt om i världen visserligen en viss tradition av antisemitism – men om uppgifterna stämmer, är det mer troligt att attacken varit en ren provokation för att misskreditera Venezuelas regering. Den venezolanska högern har upparbetat en viss expertis på det området vid det här laget. Och notera hur DN lyckas hitta en twist på historien, som gör att den ändå vänds till misstänkliggörande av Chavez. [+ Dagbladet]

En välkommen och naturlig inbjudan

Haaretz rapporterar att Sydafrikas regering bjuder in den palestinske premiärministern Ismael Haniyeh till ett officiellt besök. Det skulle i så fall bli Haniyehs första officiella besök i ett icke-muslimskt land. Det är naturligtvis ingen slump att denna inbjudan kommer från regeringen i Sydafrika, och att den minister som utsträcker den, är just Ronnie Kasrils.

De som kämpade mot apartheid i Sydafrika kan på ett djupare personligt plan begripa de umbäranden som palestinierna utsätts för, och behovet av internationell solidaritet för att orka strida vidare mot förtryckarna. Det är inte någon tillfällighet, att en av de absolut varmast mottagna utländska gästerna den där fantastiska dagen då Nelson Mandela svor presidenteden, var Yassir Arafat (näst efter Fidel Castro kanske). Den ideologiska samhörigheten mellan den sydafrikanska apartheidstatens ledare och Israels var inte bara principiell. Den födde ett mycket konkret politiskt och militärt samarbete. Israel agerade mot den internationella bojkotten av Sydafrika. Länderna samarbetade sig framåt till kärnvapen. Israel utbildade också många av de sydafrikanska säkerhetsstyrkor som utförde mord- och tortyroperationer såväl i ”randstaterna” som inne i Sydafrika. När den sydafrikanske premiärministern, ex-nazisten John Vorster besökte Israel 1976, hälsades han av Yitzak Rabin som en man representerande ”the ideals shared by Israel and South Africa: the hope for justice and peaceful coexistence”, medan sydafrikanerna å sin sida kunde sammanfatta läget så här: ”Israel and South Africa have one thing above all else in common: they are both situated in a predominantly hostile world inhabited by dark peoples.”

Ronnie Kasrils var en av många judar i Sydafrika, som satte liv på spel för att störta det rasistiska systemet där. Nu lämnar han ett litet men viktigt bidrag till den pågående kampen mot det i Israel.


[Läs gärna några tidigare inlägg]:
- Israel som apartheidstat
- Cosatu stödjer Israelbojkott
- Att se sig själv i andra