Fett med omfördelning – Sveriges bästa skola ska finnas i Danderyd

Kanske har ni sett folkpartiets affischer med texten "Framtiden börjar i klassrummet". Här vet högeralliansen vad den pratar om. Kolla in Marika Lindgren Åsbrinks intressanta inlägg som visar hur resurser omfördelats från skolor i fattigare stadsdelar till rikare. Det påverkar skolresultaten och stärker tendensen att väldigt olika framtider börjar i olika klassrum. Classy.

Bara massa lästips

• Tidningen Riksdag och Departement har en väldigt intressant artikel om svensk skolpolitik och vad den resulterat i:

En stor forskningsrapport som Skolverket redovisade hösten 2009 med rubriken ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” talade sitt tydliga språk: För lite lärarledd undervisning, för mycket decentralisering i och med kommunaliseringen och för mycket differentiering är faktorer som var och en för sig bidragit till sämre resultat. Men den stora skillnaden mellan 1990-talets skola och 2010-talets skola stavas segregering.

När det gäller segregeringen är det en faktor som spelat en självklar roll: ”Friskolereformen skulle minska segregationen i det svenska samhället. I praktiken blev det tvärtom.”. Inte direkt oväntat – men givetvis bedrövligt att till och med socialdemokraterna och miljöpartiet är ointresserade av att ta tag i problemet.

Samtidigt är det också viktigt att vi på vänsterkanten också rannsakar vår egen politik, tar in kunskapen från utvärderingar och är beredda att göra tydliga, prioriterade insatser. Det måste till exempel erkännas att problemen med minskad lärarledd undervisning och överdriven decentralisering knappast bara kan skyllas på högern. Jag passar på att länka till en kritisk krönika jag skrev i Flamman för några år sedan.

* Ann-Charlotte Marteus skriver bra i Expressen om etnifieringen av sociala problem med utgångspunkt i Nyamko Sabunis nya integrationsoro för somaliers khat-missbruk.

* Martin Ezpeleta har en mycket läsvärd krönika om hushållsarbete och maktrelationer: Mitt hembiträde kallar mig señor Martin.

• Flera bra texter om utnämnandet av Lars Vilks till yttrandefrihetens och den västerländska civilisationens riddare. ”Är den förvirrade Jihad Jane och hennes meningsfränder verkligen ett globalt hot mot yttrandefriheten?”, frågar Ulrika Knutson. Thaher Pelaseyed skriver om hur Jihad Jane får allt att snurra. Peter Kadhammar gör ett fantastisk stycke journalistik som för oss närmare en förståelse av vem Vilks är. Och så Magnus Betnér som är alldeles lysande:

Jan Björklund skrev i sitt nyhetsbrev i går "I tidningen Expressen säger Lars Vilks själv att han numera är illa sedd i konstvärlden, därför att hans Muhammed-teckning var politiskt inkorrekt. Om det är sant är det bedrövligt."

Vad exakt är det som är bedrövligt med det? Han är i sin fulla rätt att rita teckningar, men då är i rimlighetens namn alla andra i sin fulla rätt att inte vilja ha med honom att göra.

Läs hela!

Passar i sammanhanget också på att påminna om en egen text från 2007: Fatwa om yttrandefrihet.

S-kongressen och skattepengars omvandling till privata vinster

Den socialdemokratiska partikongressens beslut idag om att säga häpp häpp och hä hä om privata vinster i skolan är en förlängning av en tragisk och förvirrad kapitulationsprocess. Modellen med skattefinansierade privatskolor som kan plocka ut vinstmedel åt aktieägare, urholkar möjligheten att bedriva en sammanhållen skolpolitik med mål att minska sociala klyftor. Systemet är oerhört långtgående i marknadsliberal riktning - det vill säga statsunderstödd omvandling av offentliga medel till privat profit. Högerjeppar åker runt i Europa och propagerar för modellen som ett föredöme. Den har nu socialdemokraterna sagt att de gärna behåller. Det är, milt sagt, synd. Här kommer de stora resurskonflikterna att stå - och då ställer sig Socialdemokraterna tills vidare lite vid sidan.

Läs förresten Kent Wernes text om frågan:

Men i själva knäckfrågan vågar eller vill man inte sätta ner foten. S lägger sig inte i vem som driver skolan, eller efter vilka principer den styrs. När förslag som vill värna eleverna mot vinstintresset konsekvent röstas ned specificeras den annars luddiga formuleringen att ”vinster inte ska kunna tas ut genom att ge avkall på kvaliteten i skolan eller genom att välja bort elever med störst behov”: S tycks mena att det i princip är okej att göra vinst på skolor. Att spekulera i elever. Att se skolan som en "tillväxtmarknad".

Läs hela!

Utbildning med förhinder

Ett viktigt element i den israeliska ockupationsmaktens arbete med att förgöra palestinsk utveckling och samhällsorganisering, är att angripa utbildningssystemen. Deltagande i skolundervisning försvåras genom de dagliga hinder som reses mot människors rörlighet, studenter vet att det är svårare att passera genom vägspärrar om de har med sig läroböcker, och i Gaza så bombades 36 skolor drivna av FN. Palestiniernas kontinuerliga arbete med att möta detta koloniala sabotage, är både rörande och imponerande. I det här inslaget från Al Jazeera får vi först höra chefen för FN-organet UNRWA Karen AbuZayd berätta om situationen, och sedan se de konkreta problem familj Awaja i Gaza möter när de vill att barnen ska kunna få sin utbildning. Ta tio minuter och titta!

Gramsci och pedagogiken

Inte som facit, men kanske som... inpass till ett rådslag: intressant inlägg hos Röda Raketer.

Högern rasat ut bland våra bloggar, tankens blommor smälta ned och dö

Tre representanter för Stockholms universitets studentkår sågar idag Lars Leijonborgs förslag om ”flitpremie” till studenter som blir klara snabbt med sina studier. Förslaget skulle kunna ses som ett märkligt hugskott i sommarvärmen, men ingår i ett sammanhang av förslag som skändligen skenmanövrerar kring uppenbara fakta om studenters ekonomiska och sociala verklighet. Som författarna till debattartikeln påpekar:

Studenter har i dag ett studiemedel som ger dem en inkomst ungefär 1.000 kronor under den av myndigheter fastslagna gränsen för fattigdom. Resultatet kan man se i till exempel. SIF:s rapport "Studenter och trygghetssystemet". En fjärdedel av studenterna funderar på att avbryta sina studier på grund av ekonomiska svårigheter och mer än hälften har tvingats söka ekonomisk hjälp av föräldrar eller närmaste omgivningen för att klara sina studier.

För de studenter som inte har välbärgade föräldrar leder detta till att man tvingas välja mellan heltidsstudier eller nedprioriterade studier och extrajobb. Valet mellan att gå på föreläsningen eller att jobba extra någon timme blir inte ens ett val, det blir en förutsättning för att alls kunna studera.

Läget är ganska speciellt. Vi har i Sverige för första gången i modern tid en regering som aktivt och målmedvetet arbetar för att sänka ambitionsnivån i den högre utbildningen och se till att färre studerar på högskolan. Det är snudd på definitionsmässigt bakåtsträvande. Denna väg kantas av förslag som systematiskt missgynnar elever från hem med låga inkomster och svaga akademiska traditioner. Klassamhället skall befästas och koncentrationen av måttligt begåvade men med en i fadershemmet uppblåst självuppfattning utrustade ungdomar höjas på högskolorna. Klassisk högerpolitik i aggressivare tappning med andra ord. Till uppenbart men för svenska folket, på bredden och djupet.

Som bonus kan vi notera blogguppstötningar från såväl den mer glatt förvirrade folkpartisten Tommy Rydfeldt som de mer belevat demokratiföraktande unga herrarna på konjakhögerns organ Neo. Författarna till den nämnda debattartikeln – ordförande, vice ordförande samt politisk sekreterare på Stockholm universitets studentkår – anses inte kunna representera den organisation de ju är demokratiskt valda att representera, med ståndpunkter som de fått uttryckligt mandat att driva, eftersom de inte tycker som det uppstötliga herrskapet. Högerns demokratisyn i ett ruttet nötskal. Att Lars Leijonborg säger sig representera den svenska regeringen, trots att han på övertid leder ett sketet plojparti med högerpopulistisk hetsretorik och ordensliknande inflytande i svensk press, det är inga problem. Karln tycker ju bra grejer.


[Läs Petter också]

Tankepaus i Bologna-processen

Dekonstruktion

Enligt uppgift till mig har nedanstående notis förekommit i GP på midsommarafton. Jag har inte kunnat verifiera uppgiften. Men oavsett tillkomsthistoria, och oavsett vad man tycker om Littorin-affären i sak, vill jag inte undanhålla den dem som likt mig själv inte kunde avnjuta texten i tryck:

Surrealisten Littorin
Nu har Sven Otto Littorin fått en ny titel att ståta med. Och den är alldeles gratis. Presidiet av Vestrogotiska Patafysiska Institutet har nämligen beslutat att utnämna honom till magister i patafysik med motiveringen 'för hans förkroppsligande av de inbillade lösningarnas praktik i liv och arbete i Far Ubus anda'. Patafysik är just vetenskapen om de imaginära lösningarna och undantagen. Kung Ubu skrevs av patafysikens grundare Alfred Jarry 1896 och förebådar surrealisterna och den absurda teatern. För säkerhets skull kallar Institutet arbetsmarknadsministern för 'Sven Åke Littorin'.

Det här var också lite tihi.

Lär dig ditt ABC

Läs gärna min krönika i Flamman idag.

Högern bygger sin utbildningspolitik på en statisk människosyn och ett illa dolt klassförakt. Länge har alternativet – vänster kallat – byggt på den olyckliga kombinationen av missriktad nivelleringsvilja och småborgerlig allmänliberalism.

(Ser att Röda Raketer kommenterat)