Björklund batongar till det

I morse debatterade folkpartiets Jan Björklund, ännu en folkpartist som bygger sin politiska karriär på att göra livet surt för människor som har svårt att värja sig (skolbarn, invandrare, brottsmisstänkta m.fl.) med förre ordföranden för s-studenterna, Eric Sundström. Han var som väntat allmänt obehaglig och målade bland annat upp ett bisarrt scenario med att svenska soldater i Afghanistan skulle råka fånga Usama bin Ladin imorgon och att Sverige därmed skulle bli föremål för olika terrorangrepp. Detta användes som argument för att ge polisen större möjligheter att avlyssna människor, särskilt muslimer som åkt till Pakistan.

Mitt i allt detta, talade Björklund också om att man behöver föra integrationspolitik, vilket skulle ha varit en sympatisk tanke, om det inte kom från företrädaren för ett parti som på senare tid med önskvärd tydlighet visat vad man menar med integrationspolitik: att spela på rasistiska strömningar för att vinna poänger på invandrares utsatthet. Björklund exemplifierade bland annat sin politik för att undvika att folk blir terrorister med att vi ska ha ”en skolpolitik som ser till att alla invandrarbarn lär sig svenska i skolan”. Det antyder att invandrarbarn idag inte lär sig svenska i skolan, och att det är det som skapar utanförskap och diskriminering, vilket naturligtvis är falskt.

De problem som ändå finns i skolor i invandrartäta områden beror på bostads- och social segregation, och på minskade kommunala resurser. De problemen skulle alldeles uppenbart förvärras rejält med folkpartistisk politik. Men det är förstås inte vad Björklund är ute efter att problematisera. Som i förra valrörelsen målar han upp en bild av mystiska förorter där allsköns osvenska värderingar dväljs.

Det ringer en gäll varningsklocka: att folkpartiet ska köra en till valrörelse med rasistiska flörtar, men denna gång än värre, med ”terrorism” som krydda i sin allt brunare retorik.