måndag, oktober 31, 2005

Filtrerad s-kongress

I onsdags var jag i Falun. Deltog i ett samtal som ABF ordnat, med temat Arbetarrörelsens utmaningar, ungefär. Det var ett sånt där möte man blir glad och hoppfull av, i all enkelhet. Deltagarna var i huvudsak socialdemokrater, fackligt aktiva de flesta. Om somligt gick åsikter isär, förstås, men det fanns en insikt om de verkliga hoten mot den gemensamt uppbyggda och uppburna välfärden, om behovet av att bredda förståelsen av politisk makt och maktlöshet bortom regeringskansliet, och en vilja att sätta igång att arbeta. Ett litet hörn av det stora, skrovliga och fina som är svensk arbetarrörelse, helt enkelt.

På väg till mötet var vi några som funderade högt över den socialdemokratiska partikongressen – den rör ju flera än sossarna. Vi funderade på om rapporteringen skulle bli så skev, ja närmast hatisk, som den varit den senaste tiden när det gällt precis allt som rört arbetarrörelsen. Nej, riktigt så illa kunde det väl inte bli.

Men visst kunde det det.

Det mest intressanta är att se hur dramaturgin fastställdes innan kongressen satte igång, till exempel med den ”analys” av Henrik Brors som jag skrev om tidigare. Man kan också läsa Lena Mellins lika oförblommerat antipatiska ”analys”. Svenska dagbladet tar en organisatorisk fråga som torde kännas igen från varenda förening – hur man ska hantera balansen mellan förtroende och öppenhet i ledningen – och gör om till en jätterubrik som ska bekräfta dramaturgin, med Göran Persson tilldelad huvudrollen som översittande buffel på övertid. Expressen gör hela den verkliga och intressanta debatten om individualisering av föräldraförsäkringen till ”Perssons strid mot kvinnorna”. ”Rapporteringen” har ingenting alls att göra med ett intresse för att föra ut verkliga händelser och diskussioner, men allt att göra med viljan att bekräfta en framstampad bild, helt oavsett om och i så fall på vilket sätt den är sann. Tove Nandorf (DN) och Göran Eriksson (SvD) skriver lite annorlunda, men med samma sorts blinkning åt det som vi redan förväntas känna inför Göran Persson och socialdemokratin – förakt. Vi ska varken uppröras eller upplysas. Vi ska fnysa.

Här finns ett illa dolt underliggande förakt för arbetarrörelsen och inte minst för arbetarrörelsens demokratiska processer. De politiska journalisternas utgångspunkter är så oerhört samstämmiga – ett flockbeteende i en bestämd social riktning. De som skriver har ungefär samma inkomster och umgänge, uppskattar samma saker, ser samma saker som viktiga och svarar inte för sina ställningstaganden mot någon, utom förstås i grunden dem som äger och leder verksamheten.

Att detta är ett demokratiskt problem är självklart. Att vi inte kommer att läsa om det i samma medier är ännu mer självklart.

Socialdemokraternas partiaktiva i allmänhet och mediefolk i synnerhet borde förstå detta mer och mer nu och agera utifrån det. Det är inte möjligt att ducka för debatten om debatten. Eller att tro, att samhällsförändring i motsättning till kapitalets önskemål, hur beskedlig den än skulle vara, är möjlig med mindre än att man tar allvarligt på uppgiften att bygga fungerande kanaler för kommunikation.

För övrigt anser jag att beslutet om att stödja könsneutral äktenskapslagstiftning är viktigt och på tiden. Och signalerna om ett eventuellt kompromissande steg framåt för individuell föräldraförsäkring är glädjande. Att partiledningens agerande i utrikes- och flyktingpolitik får slinka igenom utan större kritik är dock trist, faktiskt skamligt. Det ska bli intressant att se om de dramaturgiska intentionerna kan ge åtminstone lite vika för en faktisk politisk rapportering kring de här frågorna så småningom. Men jag skulle inte satsa några slantar på det.

20 kommentarer:

Anonym sa...

Det hade varit bättre om det var lag på att tycka samma sak som dig.

Producers - not looters

Anonym sa...

Whites - not blacks.

Anonym sa...

Right - not right.

Anonym sa...

Hehe, snabbhetsrekord på att helt omotiverat dra upp rasism i kommentarerna?

Godvin

Anonym sa...

Möjligen kommer trovärdigheten att svikta i medias nyhetsrapportering om den fortsätter i samma stil. Det blir liksom lite väl mycket skit om sossar/vänster för att det ska verka seriöst.

Anonym sa...

vad tycker du att de har missat att rapportera, Ali? tycker du själv att sossarna har så mycket uppseendeväckande att presentera? tycker du inte att de förtjänar kritik för sina affärer och sitt konstanta fiffel? tycker du inte att deras trovärdighet på alla plan påverkas av detta bedrägeri och de många påkomna ekonomiska brottslingarna inom organisationen, som dessutom tas i försvar? tror du på allvar att det är mediernas fel att sossarna ljuger, bryter löften och stjäler? jag menar, ni i v brukar väl vara rätt snabba att klandra 'de nyliberala sossarna', och inte medierna..?

Anonym sa...

Ali, du menar att Henrik Brors analys visar att det har varit en sosse-fientlig "dramaturgi" som har fastställts i förväg, innan kongressen började.

Kan inte den negativa analysen i hans artikel före kongressen ha något att göra med att han citerar en opinionsundersökning som visar att sossarna förlorar väljare åt tre håll och i stora mängder?

Är det en negativ "dramaturgi" att beskriva vad väljarna tycker?

Anonym sa...

Och som om detta inte räckte verkar samtliga sveriges "politiska kommentatorer" träffats över lunch och kommit överens om hur de ska vinkla nyheten om att Lars Ohly, tydligt inspirerad av den klarsynta ledaren i Flamman för ett tag edan, nu väljer att dumpa det löjliga symbolordet kommunist. Att en partiledare kan ta intryck av sina kritiker och resonera som en vuxen människa kring begrepp och debattklimat är uppenbart helt omöjligt i t.ex. den Lena Mellinska tankevärlden...

Anonym sa...

Mycket bra inlägg, Ali! Det är oerhört frustrerande att som fackligt intresserad se (och veta) hur den andra sidan av intressekonflikten ÄGER i stort sett all svensk press och därmed opinionsbildningen. Vi är ju fler än dom, men det är dom som hörs.

Men du skriver inte vad du tycker borde göras åt saken?
Det räcker inte att konstatera att det är odemokratiskt med medial enfald och ägarkoncentration. Bonniers och co kommer knappast avsäga sig sin makt av respekt för demokratin.

Vad arbetarrörelsen behöver är egen möjlighet till opinionsbildning och egna dagstidningar (att LO äger 50% av den sämsta av kvällsblaskorna räknas inte). Det är lite samma grej för centerpartiet som nu sålt sina tidningar, som för arbetarrörelsen när Arbetet lades ner. Den nyliberala enfaldsmegafonen blir starkare (vilket för centerpartiets del iofs stämmer överens med "deras" nya ideologi), men det är för att det inte finns någon motvikt.

Erik Hultgren sa...

De politiska journalisternas utgångspunkter är så oerhört samstämmiga – ett flockbeteende i en bestämd social riktning. De som skriver har ungefär samma inkomster och umgänge, uppskattar samma saker

Intressant Ali.
Särskilt med tanke på att journalister i allmänhet inte är särskilt välavlönade, har en tuff arbetsmarknad och är en av de allra mest vänstervridna yrkesgrupperna som finns.

Skulle vara intressant med en vidare analys med det som utgångspunkt.

Anonym sa...

Ali: Här finns ett illa dolt underliggande förakt för arbetarrörelsen och inte minst för arbetarrörelsens demokratiska processer.

Demokratiska? Tillåt mig skratta. Arbetarrörelsens politiker lär sig om mygel, fiffel och svågerpolitik redan i ungdomsförbunden.

I drygt 50 års tid nu har institutioner, organisationer, myndigheter och offentliga företag korrumperats och infiltrerats av tjänsteman vars enda kompetens är partilojalitet.

Den socialdemokratiska apparaten har i demokratins namn undanryckt de gamla eliternas maktbaser. Det finns idag inga generaldirektörer som inte är s-apparatens tjänare. De höga jurister som inte gått vägen via ett socialdemokratiskt regeringskansli blir allt färre. Apotekarna har förstatligats. Läkarna är i den offentliga vårdbyråkratins garn. Alla dessa eliter liksom professorer, präster, lärare och militärer har löner och skatter som inte medger ett rejält självständigt kulturliv eller storartat politiskt egensinne. Om våra eliter krossats som på Karl XI’s tid genom drastiska indragningar av förläningar och halshuggning av några motsträviga, hade vi förstått vad som hänt. Nu har omvandlingen varit drönig och folket vet ännu inte vad som skett, knappt eliterna själva.

Källa: Borgerlighetens framtid – Kan krisen leda till utveckling?

Anonym sa...

Oops.. Länken blev fel ovan.

Skall vara: Borgerlighetens framtid – Kan krisen leda till utveckling?

Anonym sa...

Vi är ju fler än dom,
Nej

Anonym sa...

ingen normalt funtad människa kan väl missa den extreeeema skillnaden mellan rapporteringen från moderaternas stämma och sossekongressen. journalisterna stod ju o dreglade av lycka när de rapporterade om reinfelts tal och om hur bra det skulle gå för moderaterna och hur smarta deras partiledning var. med sossekongressen kan man känna lukten av sossehat genom rutan/pappret. jag är *verkligen* ingen vän av svensk socialdemokrati. men det här är ju patetiskt.

/j

Anonym sa...

1. Alla undersökningar visar på en stark övervikt för vänstersympatier inom journalistkåren.
2. Sveriges största tidning är inte DN utan Aftonbladet. DN är bara en lokaltidning i Stockholm som få läser utanför Mälardalen. Aftonbladet läses däremot överallt – och är en vänstersocialistisk tidning.
3. Den viktigaste källan för analys och nyhetsförmedling är inte pressens ledarsidor, utan SVT och Sveriges Radio, vilka båda utger sig för att vara opartiska men driver en socialistisk agenda.
4. Socialdemokratin använder varje år drygt 2 000 000 000 kronor för propaganda via olika myndigheter. Skatteverkets kampanj för högt skattetryck föddes ju inte i ett ideologiskt vakuum.
5. Socialdemokratin har genom LO i praktiken monopol på propaganda riktat till arbetstagare i Sverige. Inget annan parti har råd att låta avlöna tiotusentals människor för valarbete.

Att i detta läge gråta över den stackars eliten som blir granskad av några kritiska journalister är äckligt. Bara den helt verklighetförryckte konspirationsteoretikern kan tro något annat än att journalisterna granskar Göran Persson och socialdemokratin med något motiv bortom uppgiften att granska makten.

Jag är övertygad om att Ali Esbati kommer att jubla över närgången granskning av en eventuell borgerlig regering. Det som nu är så hemskt, hemskt, hemskt, kommer då att blir så bra, bra, bra.

Anonym sa...

Frågan är hur länge de kan hålla på så här innan det sätter sig i det allmänna medvetandet att vad man läser i t.ex. DN faktiskt är propaganda. Med de senaste dagarnas artiklar om Ohly och vad han kallar sig har den tidningen nått närmast surrealistiska nivåer.

Borgare som Peter ovan har förstås rätt i att den offentliga sektorn är ett hierarkiskt och repressivt maktsystem. Problemet är att borgarna vill ersätta den med något ännu värre i form av företagens likaledes hierarkiska och nepotistiska apparat som helt saknar insyn, drivna av profit till varje pris, och med ännu större klyftor.

Att sträva efter att reformera den offentliga sektorn med verklig demokrati på arbetsplatserna vore däremot en progressiv väg att gå, och om man får drömma lite så vore det en offensiv politik att driva för vänsterpartiet.

Anonym sa...

schysst dröm!

Anonym sa...

Blä för marknaden. Det är mycket bättre att makten över människor lämnas till politiskt tillsattas godtycke.

Walle sa...

1) Journalister är vänster sägs det. Visst de är ofta vänster, men relativt ofta en sorts vänsterliberalism om "den lilla människan". Dessutom är det vesäntliga vad ledarskribenter och politiska analytiker tycker. Kulturskribenterna är som inte lika viktiga. Inte heller sportjournalisterna, även om det är skillnad och viktigt att sportjournalister har ett jämställt perspektiv.

2) Aftonbladets påstådda dominans. Ja, aftonbladet är jätteviktig tidning. Inte minst i mälardalen med den bisarra mediasituationen ni har där. På söndagar är den viktigt för oss andra eftersom våra s-märkta lokaltidningar inte kommer ut då... MEN hur bra är Aftonbladet? LENA *PIIP* MELIN- vad i helvete gör hon på en LO-ägd tidning? Hon är en av landets största sosse-hatare. Fine att man inte kan sparka folk hur som helst, men hon behöver väl inte vara typ förste-reporter och analytiker?

Tycker att hon är mer anti sossarna än vad t.o.m. Britt-Marie Mattsson på liberala GP är!

Förvirrade och arga hälsningar...

Anonym sa...

Underhållande att Ali använder ordet 'filtrerad' i rubriken. Esbatis filtrerade kommentarer....