Handelsnostalgi

Noterar med förtjusning att posten tagit med sig senaste numret av Handelshögskolans kårtidning Minimax. Det är en tidning man alltid ser fram emot att öppna, inte minst för de svårslagna festbilderna, som i princip genomgående ser ut ungefär så här (eller så här, så här, så här, eller, för all del, så här).

I detta nummer återfinns en porträttintervju med före detta Handelsstudenten, numera MUF-ordföranden Johan Forssell. Kul. Jag förärades faktiskt en sådan själv när jag var nyval Ung Vänsterordförande (Fast då fick jag vara med på omslaget. Ha! Det ni; vänsterdominansen i media är total). Skjutjärnsintervjun är gjord av Daniel Somos, som händelsevis också är vice ordförande och informationsansvarig i MUF Storstockholm. Bäddat för succé.

Till exempel diggar man ju den helt naturliga frågeställningen: ”Hur kommer det sig att du inte jobbar på en investmentbank i London utan är ordförande i Moderata Ungdomsförbundet?”
Eller varför inte detta:

När andra gjorde internships på banker i London, vad gjorde du då?
- Delvis gjorde jag liknande saker genom jobb på konsult- och PR-byråer…

Plötsligt noterar jag att jag själv dyker upp i intervjun, på följande något märkliga sätt:

Är det inte lite konstigt att Ali Esbati som också gått Handels blev ordförande i Ung Vänster?
- Ja… Kanske det, men ibland när jag läst vad han sagt om skolan undrar jag om han verkligen gått här. Hörde honom på något radioprogram för en tid sedan förklara att handelsstudenter ofta går omkring i frack och att han som fracklös därför kände sig utfryst. Hur många känner igen sig i det?

Eh, well. Ibland när jag läser det Johan Forssell skriver (vilket inte händer jätteofta, ska erkännas) undrar jag om han verkligen finns, eller i detta fall åtminstone om han verkligen har koll på hörsel och/eller minne. Det ska sägas att det onekligen vore ganska speciellt om Handelsstudenter ofta gick omkring i frack. Kanske skulle man inte känna sig utfryst då, utan mer, tja, förvånad. Men nu har jag varken hävdat att jag kände mig utfryst på Handels, eller för den delen att folk ofta går omkring i frack. Mysterium. Efter en stunds fundering inser jag att Forssell bör ha lyssnat på en Pippirull-intervju (!) med mig för tre år sedan. Till min stora förvåning finns faktiskt intervjun – som var både svettig och rolig att medverka i – kvar här. Där hittar man även frackdiskussionen, som, trots att det är en Pippirull-intervju, inte rör allmänt omkringgående på dagarna, utan ett konstaterande att jag inte gick på någon sittning under min tid på Handels. Någon känsla av utfrysthet i samband med detta livsval infann sig dock – av lätt insedda skäl – aldrig. Johan kan vara lugn. (Eventuellt har Johan istället hört ett inslag i programmet Flipper, med samma innehåll)

Intervjuns crazy-karaktär kanske också kan illustreras av denna fråga och efterföljande svar:

Tycker du det borde finnas ett större utbud av ideologi och politik på Handels? Borde Ayn Rand och Hayek bli kurslitteratur?
Varför inte? Jämfört med i många andra länder är ju studielitteraturen i Sverige tämligen homogen. Lite liberalism kan aldrig skada!

O…kej. Litteraturen är homogen och behöver alltså breddas med Hayek. Det påminner lite om ett skolbesök på Danderyds Gymnasium när jag stod och diskuterade med en person i närheten av Muf:s bord och en förbipasserande kille frågade om vi var från Muf. ”Nej, jag är vänster”, svarade jag artigt. ”Aha, du är från Luf!”, var den fullt seriösa reaktionen. Referensramarna är ganska underhållande.

Intervjun fick mig i alla fall att bli ganska Handels-nostalgisk. I datorn hittade jag min insändare i tidningen kårbladet Hermes första terminen på Handels:

”Jag har aldrig ifrågasatt Jan Carlzons visdomsord om att det personliga nätverk som han skapde sig på Handels var minst lika viktigt som studierna. Det som jag, efter snart en termin här förundras över, är att ingen tar steget vidare och reflekterar över vad detta egentligen innebär. En vanlig föreställning på Handels är att kompetens är något viktigt inom näringslivet. Därför ska Handels bidra med kompetenta näringslivare. Den nyttomaximerande eleven accepterar ett inkomstbortfall, börjar på Handels, blir kompetent och tjänar, som en funktion av sin kompetens, en massa pengar senare. Detta är förstås en fundamental missuppfattning. Och det är här nätverksskapandet kommer in. Handels är, som arena för nätverksbyggande, ett centrum för reproduktion av samhällelig makt. Givetvis är också utbildningen viktig. Det är t.o.m. troligt att utbildningen på Handels är bättre än på andra ekonomutbildningar. Men de informella nätverk som skapas här spelar stor roll för diverse karriärer, diverse beslut inom näringslivet och därmed för samhällsutvecklingen i stort. Vanligen ser man i demokratiska samhällen detta som ett problem. Hänvisningen till kompetens är alltså blott ett sätt att utåt legitimera bevarandet av en social hierarki. Det börjar redan med den sociala snedrekryteringen till själva utbildningen, fortsätter med att en mycket begränsat antal elever fostras in i begränsade och begränsande nätverk och slutar med en konserverande kollegialitet i det som kallas för näringslivet. Behovet av förändring har ju uppstått ur mindre.

Jag noterar en viss skillnad i Johan Forssells uppfattning:

Slutligen, vilken var den bästa kursen på Handels?
- Hmm… svår fråga. Den bästa kursen tror jag egentligen inte att man läser i lektionssalarna utan det är den som lär en som att ha kul och dela både med- och motgångar med pluggkompisarna. Åren på Handels är de bästa i hela ens liv så se till att tillbringa dem minst lika mycket nere i kårlokalerna som i biblioteket.

”Rättvisa är […] att man får vad man förtjänar”, säger Forssell lite längre upp i intervjun.

Jorå.