onsdag, januari 18, 2006
Hamndirektivet tillfälligt sänkt
EU-parlamentet avvisade kommissionens hamndirektiv igen. Protesterna har naturligtvis spelat en stor roll. Det mesta brukar slinka igenom i EU-systemet, eftersom det är ogenomträngligt och uppfattas som långt bort från människors vardag och därmed mobiliseringsmöjligheter. Det är själva poängen med överstatligheten i EU - att urholka den demokratiska arenan. Och fler liknande förslag lär som sagt komma. Det är också inneboende i EU-systemet och i kommissionens roll. Men det var en viktig seger. Motståndet mot den civilisationseroderande nyliberalismen behöver sådana.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
"Det är själva poängen med överstatligheten i EU - att urholka den demokratiska arenan. Och fler liknande förslag lär som sagt komma."
Det känns som en ganska felaktig beskrivning. EU brukar i litteraturen beskrivas som en skapelse sui generis med både inslag av mellanstatlighet och överstatlighet. Den demokratiska legetimiteten som Vänsterpartiet tjatar om saknas är enligt mig helt osaklig. Jag bevistade ett seminarium där Jonas Sjöstedt medverkade och denne beklagade att parlamentets inflytande är kraftigt beskuret. Jag frågade då om han inte tycker att det var en aning paradoxalt att V talar om elitstyre och överstatlighet i valrörelser samtidigt som han själv, i egenskap av euparlamentariker, vill stärka parlamentets makt. Detta menar jag skulle innebära ökad överstatlighet jämfört med dagens system där de olika EU-institutionerna har olika intressen som ska balanseras. Jag ställer samma fråga till dig!
Mer makt till EU-parlamentet, på bekostnad av medlemstaternas makt - i första hand de nationella parlamenten, i andra hand regeringarna - innebär mer överstatlighet, ja. Jag vill generellt sett inte alls ge mer makt till EU-parlamentet. Det torde dock vara oomtvistat att kommissionen är ett överstatligt organ till sin karaktär.
Jag tror inte heller att Jonas Sjöstedt rent allmänt vill öka EU-parlamentets makt. Men det är en fråga som du förstås får diskutera vidare med honom.
Att kommisionen är ett överstatligt organ håller jag med om. Men ifrågasättandet av EUs demokratiska legetimitet har jag inte alls förstått. EU har inte någon sk kompetens-kompetens.
Sverige har sedan vi anslutit oss till EU frivilligt lämnat över en del kompetens till EU. På vilket sätt menar du att vårt medlemskap i EU, tagit med stöd av en majoritet av befolkningen i en folkomröstning, eroderar demokratin?
Personligen så tycker jag att det är beklämmande att intresset för EU-frågor är så svagt och att den inrikespolitiska debatten helt skymmer sikten för vad som sker inom ramen för unionen. Men som sagt. I någon reell mening saknas däremot alls inte någon demokratisk legetimitet för "projektet". Man kan beklaga tystnaden och ointresset. Men det är framförallt en fråga om att bristande medborgerligt engagemang. Det är i sin tur är en betydligt större fråga.
Du (ett förnamn kanske vi kan kosta på oss?) resonerar väldigt märkligt. Demokratisk legitimitet handlar naturligtvis inte om huruvida det är en juridisk korrekt beslutsgång eller inte. Det maktöverlåtande som skett till EU har, förutom just vid själva inträdet, hela tiden skett mot en väldigt tydlig folkopinion och de partier som tagit dessa beslut har aldrig kampanjat för dem i en valrörelse.
Det är inte "beklämmande" att intresset för EU-politik är så lågt, det är det som är meningen! Syftet med EU är att lyfta politiska områden till en nivå där det med Margaret Tatchers ord "is no such thing as a society". Alltså en nivå där det inte finns folkliga motkrafter mot det internationella kapitalet. Visst kan det på sikt gå att skapa sådana motkrafter, men det kräver en kulturell integration som säkerligen tar åtminstone 100 år.
Poängen med EU är att låsa upp en politisk inriktning där den i realiteten är omöjlig att ändra. Hela svenska folket kan rösta för att behålla apoteksmonopolet men eftersom privatiserings-politiken är låst i EU:s fördrag spelar det ingen roll. Just detta är kärnan, att lyfta politikområden till en nivå där de av olika anledningar är mycket svåra att ändra på och igenom detta permanent förskjuta balansen till de multinationella företagens fördel.
Man skulle ju kunna tänka sig att även ni på högerkanten skulle tycka det var ett problem att väljare inte kan byta ekonomisk politik om de vill, men det är kanske att vänta sig för mycket?
"Poängen med EU är att låsa upp en politisk inriktning där den i realiteten är omöjlig att ändra. Hela svenska folket kan rösta för att behålla apoteksmonopolet men eftersom privatiserings-politiken är låst i EU:s fördrag spelar det ingen roll. Just detta är kärnan, att lyfta politikområden till en nivå där de av olika anledningar är mycket svåra att ändra på och igenom detta permanent förskjuta balansen till de multinationella företagens fördel."
Om denna debatt ska föras vidare vill jag åtminstone påtala några saker som du, med listiga retoriska grepp, undanhåller läsaren av denna blogg. Det mest uppenbara är att EU inte alls är de multinationella företagens våta dröm. I Sverige så har vi just nu mig veterligen en vänsterregering och vårt största parti, som minsann gör anspråk på att vara ett arbetarparti, är kanske den varmaste anhängaren av EU-projektet som sådant. Lägg därtill att de borgerliga oppositionspartierna är för EU, MP vacklar i frågan och V är uttalat kritiskt. Då ser vi hur mycket ditt påstående, att ett massivt folkligt motstånd existerar, har som talar för sig.
Jag kan inte låta bli att misstänka att vad det hela egentligen kokar ner till är att Vänsterpartiet känner sig kränkta av att när frågor lyfts upp på en högre nivå och utrymme för fler blocköverskridande samarbeten i detta sammanhang möjliggörs så minskar V:s inflytande här i Sverige. Jag tror inte att det är nödvändigt för mig att göra någon hemlighet av vad jag tycker om detta när jag vet vad alternativet är. Alternativet är att två stycken perifera vänsterpartier pressar sin store och mer förnuftige bundsförvant i förhandlingar och att vi på så sätt får en extremistisk politik här som saknar något som helst stöd i de breda folklagren. Det är riktigt att jag då föredrar "kapitalets Europa" eller vad du nu väljer att kalla det. Demokratifrågor är ingalunda enkla. Men om du nu vill kalla EU för en nyliberals våta dröm så måste jag väl, om du tillåter mig att ta ut lika stora svängar, säga att jag föredrar det framför att två stycken pyttesmå vänsterpartier kidnappat Sverige på nationell nivå.
Ja, jag har vänt på dygnet fullständigt och är less på att tentaplugga... ;)
"Visst är det så att en klar majoritet av partierna i riksdagen är väldigt positiva till EU.
Men det är också så att de aldrig vill ta EU-debatten inför ett riksdagsval. Varför? Jo, därför att majoriteten av befolkningen är väldigt kritisk till EU."
Jo, det är jag väl medveten om och jag tycker att det är synd att det är på det viset. Med risk för att utsättas för mer kritik på samma tema som den du nu presenterar så vill jag dock föra en sak till protokollet. Vi lever inte i en direktdemokrati utan en parlamentarisk dito.
Det innebär ibland att partierna och väljarna inte går helt i takt. En viktig frågeställning när man diskuterar utifrån dessa givna förutsättningar är vilken roll partierna ska ha. Ska de politiska partierna bara vara en lista med representanter som företräder vad opinioner för tillfälligt tycker eller ska partier vara idébärande och opinionsbildande och våra politiker föra en politik som skänker dem samvetsfrid?
För att ta ett exempel. Rätten att aga barn hade länge ett utbrett stöd i Sverige. Folkopinionen var inte alls i takt med vad politikerna tyckte. Det fördes livliga debatter när barnaga förbjöds.
Idag så ifrågasätter ingen (nåja, nån gör det säkert) denna lagstiftning. Sedan lagen implementeras påbörjade en process som under loppet av några decennier förändrat opinionen i grunden. Våra värderingar och attityder har förskjutits.
Nu kan jag inte erinra mig var jag läst detta, men tro mig när jag säger det, att det finns statsvetenskaplig forskning som visar att länder som präglas av många folkinitierade omröstningar visat sig vara betydligt mindre förändringsbenägna än länder som är sparsamma med folkomröstningar.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo att om man tillmäter folkopinionen allt för stort inflytande på den förda politiken och låter partierna förtvina som idébärande rörelser befodrar man en konservativ politik.
Inom juridiken så talar man ibland om ett vagt begrepp - och paralellerna är tydliga - som det allmänna rättsmedvetandet. Här finns det också studier som påvisar att gällande rätt och allmänt rättsmedvetande väldigt ofta inte går i takt med varandra. Den faktor som spelar in är många gånger den i skillnaden mellan relativt oreflekterade och "intuitiva" uppfattningar om vad som är rätt och riktigt ställt i kontrast till vetenskapliga rön och expertisens förmåga att överblicka alla konsekvenser av en viss lags utformning. Här brukar det vara tydligt att exempelvis folkopinionen vill ha tuffare tag medan rättsvetenskapen och dess stödvetenskaper vet att berätta att hårda tag är ineffektiva och direkt kontraproduktiva.
Summa sumarum så måste det sägas att det finns anledning att faktiskt sätta en viss tilltro till maskineriet. De politiska partierna, menar jag, ska vara idébärande och opinionsbildande. Det befodrar en förändringsbenägenhet och snabbare anpassning till nya rön inom vetenskapen än om dessa ideér ska sjunka in i folkdjupet. Sanningen att säga så var väl ändå allt snack om att bananer skulle ha en viss böjning och det ena med det tredje en stor anledning, och fortfarande en anledning, för många att visa en skepsis mot EU. Jag vet att jag nu inbjudet till kritik som går ut på att jag skulle vara elitistisk. Men jag anser i vart fall att den svenska modellen, i vilken partierna har en mer framträndane idébärande och framåtsyftande roll än i många andra länder, faktiskt är något vi ska slå vakt om. Det är inte en slump att Sverige i så många frågor varit en föregångare. Detta har till stor del att göra med vilken roll partierna har spelat här. Nu brukar jag inte hylla den svenska modellen i alla delar men just på den här punkten så har vi någonting att slå vakt om.
Måste också tacka för att tonen så här långt varit så pass trevlig. Hoppas att det är något som håller i sig inte bara när detta diskuteras utan att förolämpningar och glåpord och annat trams som präglar många av de andra trådarna även de kan mildras. Det skulle vara ett stort kliv framåt...
Jag tycker du blandar bort korten ännu mera. Mig veterligen har ingen här argumenterat för en direktdemokrati á la Schweiz eller liknande. Och jag tycker ärligt talat du är löjlig när du tar upp en fråga som barnaga, vilket uppenbart är en av de få frågor där social konservatism dröjt sig kvar en smula längre bland befolkningen i stort än bland den ganska homogena grupp som riksdagsledamöer är. Det är samma sak med homoäktenskap, vissa grupper nås helt enkelt före andra av argumentation i frågan och ändrar sig därför snabbare.
Det är en oerhörd skillnad mellan något sådant och EU som de facto är en institution som beskär människors möjligheter att i demokratiska val förändra politiken samt dessutom låser fast en högerpolitik som är dålig för de allra flesta svenskar. Att många ogillar EU har inget att göra med (och ja, ditt resonemang här var obehagligt elitistiskt) böjningen på gurkor osv utan handlar om att människor faktiskt är medvetna om att deras möjlighet att påverka politiken i en riktning som gynnar deras intressen kraftigt minskar ju mer makt som överförs till EU. Vad var frågan som de flesta angav för att rösta nej till EMU? Att de gillade kungen på mynten? Knappast, det handlade om demokratin, makten att demokratiskt påverka den ekonomiska politiken.
Sedan vill jag bara reagera kort på att partier skulle vara "idébärande". Pyttsan. Partier är uttryck för ekonomiska intressen hos olika grupper i befolkningen. Ett praktexempel på detta är den tynande tillvaro som "idépartierna" centern och kd för inom borgerligheten. Centerns underlag, bönderna, har helt enkelt blivit mycket färre, och överklassens ekonomiska intressen tillgodoses mycket bättre av moderaternas nyliberalism än kd:s socialkonservatism.
Återigen, kan vi vara överens om att oavsett vilken ekonomisk politik vi förespråkar så ska väljarna ha möjlighet att ändra på denna i demokratiska val?
Bulle...
Vänstern och alla olika schatteringar av socialdemokrati är i färd med att köra hela Romfördraget i botten. Substidaritetsprincipen var en av de vägledande för att skapa en fungerande union/federation enligt USA´s modell. D v s alla beslut skall flyttas så nära medborgarna som möjligt. Så blir det nu inte, istället bygger man ett nytt USSR. Bedrövligt. De nationella parlamenten försvarar sin politiska makt med tänderna.
Vad skulle alla kadrer av politiker ta vägen förresten. De skulle bli arbetslösa över en natt, dessutom medborgarna fatta att de politiska skråen inte behövs, utan snarare är en belastning.
Riktig demokrati är svår, speciellt för dem som självutnämnda skall bestämma och tala om hur vi andra medborgare skall leva.
Folk har alltid protesterat när makt flyttas bort från dem. Typ lika tjurigt om en kommun röstar för en ändring av något men tvingas avstå pga statliga regler.
Själv tycker jag att EU normaliserat en hel del i Sverige men fortfarande är vi lite av sista sovjetstaten tyvärr.
Skicka en kommentar