Kanske är det någon som minns den bisarra uppståndelsen i somras, när vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus i helt normal ordning meddelade att hon efter sex år som partisekreterare ämnade avböja omval när hennes förordnande gick ut. Detta presenterades konsekvent som ”avhopp”. Politiska journalister tävlade i att förvränga verkligheten till total oigenkännlighet. Jag skrev om saken när det begav sig. Lotta Gröning satt till exempel i TV och pratade om att ”kvinnorna följer Schyman”, trots att detta helt saknade förankring i verkligheten, och Aftonbladet publicerade en riktigt helgalen artikel där man radade upp Pernilla Zethraeus, som alltså inte avgått från sitt avdrag och verkligen inte lämnat vänsterpartiet, jämsides med Karin Svensson-Smith, som lämnat vänsterpartiet och blivit miljöpartist (notera särskilt den direkt felaktiga texten under bilden på Lars Ohly). Det mest fantastiska i detta var att Pernilla Zethraeus på olika sätt försökte påtala att hon ju inte alls hoppat av och inte heller ämnade hoppa av. Det var en ovidkommande detalj för medierna.
I helgen fastställde ombud för partiföreningarna i vänsterpartiet Storstockholm kandidatlistorna inför valet. Pernilla Zethraeus föreslogs av valberedningen som andra namn på riksdagslistan, efter Lars Ohly. Hon valdes med acklamation.
Nog är det en anmärkningsvärd sak att göra för en person som rapporterats ha hoppat av vänsterpartiet under uppseendeväckande former. Jag har missat rapporterna om denna ovanliga tilldragelse, tycks det som.
PS. Vänsterpartiets riksdagslista i Stockholm är väldigt stark. Partiet har idag sex ledamöter i Stockholms stad och län (och var på vippen att få sju). Efter Ohly och Zethraeus följer den bloggande borgarirritanten och flyktingaktivisten Kalle Larsson. På fjärde plats återfinns Josefin Brink, välkänd feministisk profil och tidigare redaktör på tidningen Bang. Mats Einarsson, som sitter i riksdagen idag, och bland annat representerar partiet i KU, står på femte plats. På sjätte plats står Amineh Kakabaveh, socialarbetare och feministisk aktivist. Själv har jag fått förtroendet att stå på sjunde plats på listan, och på åttonde plats står Marianne Eriksson, tidigare EU-parlamentariker. Hela listan här.
måndag, februari 06, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jo de är snabba att kommentera avhopp, då folk inte kandiderar till omval.
Det måste vara det mest använda ordet i den borgerliga pressen, när vänstern har figurerat på ett eller annat sätt.
Tidningarna gör knappast en pudel, när vänsterpartister är kvar och kiandiderar till andra poster.
Har någon funderat över då när det är ett verkligt avhopp, så använder sig pressen medvetet av taktiken att presentera samma avhopp (ej omval) i flera omgångar i pressen. Så att det ska verka som om det är massavhopp på gång.
Vi har även nyligen läst i pressen att 16 - Moderater inte kandiderar till omval i riksdagen, medan vänsterpartiet har strömavhopp då vi bara byter ut 12 kamrater. Dels genom "pensioneringar", att folk vill jobba hemma lokalt och för att de bara vill sitta i tre mandatperioder.
Det ska väl vara bra att vi byter kandidater, det är ju inget jobb att vara politiker utan ett förtroendeuppdrag.
Apropå avhopp och påhopp, läs gärna min blogg om vänsterdemokraternas odemokratiska strukturer samt tvivelaktiga politik.
Det här ska bli gott att sätta tänderna i till undertecknads första val någonsin.
Gott!
Ser fram emot en Kalle Anka-liknande personvalskampanj. ;o)
Vänstern kommer rocka fett detta val. Jag känner det på mig. Vi har värsta smashläget mot en fördummad borgerlighet.
Nu jävlar kör (v)i!
Så ofantligt dynamisk debatten blivit sedan en tid....
Hmm, hoppa av efter tre mandatperioder...är det inte då en av sveriges mest förmånliga pensionslösningar slår till, dvs den "pensionerade" riksdagsledamoten kan dra sig tillbaka o bli försörjd av staten..det passar väl vänsterpartister som handen i handsken o sen ger man plats för några nya kamrater som ska få sin del av kakan..sen är väl 12 vänsterpartister en större andel än 16 moderater om man nu ska jämföra...
Bra att Tasso kom upp på listan. Vet iallafall vem jag ska kryssa.
Men vänsterpartiets lokala valberednig i Stockholm borde få utmärkelsen "årets politkruker med noll PR-koll" (cathcy) för sitt försök att plocka bort en av partiets mest kända homo-kämpar ur offentligheten.
Staffan W
Det kan måhända ha att göra med att Tasso i de aldra flästa frågor i övrigt agerar helt vansinnigt. Ett bra exempel är fildelningen. Han är igentligen en ganska kass företrädare
Hm, få se nu, han var emot fildelning om jag minns rätt, men det var väl resten av vänsterpartiets riksdagsgrupp också eller? Det är naturligtvis en helt vansinnig ståndpunkt. Man gjorde med en knapptryckning var 9:e svensk till kriminell och slog ett slag för skivindustrins rätt att ta till hutlösa överpriser. Är det vänster?
Vilka andra politiska frågor menar du att Tasso agerat vansinnigt i?
Jag har all förståelse i världen för att herr Stafilidis inte nominerades av valberedningen av ett antal skäl.
Delvis handlar det nog om en om jag inte helt missminner mig om en traditionell misstro mellan en del partikamrater i Skåne och Stockholm.
Denna misstro har förmodligen ytterligare förstärkts av Stafilidis medlemskap i VVV. Att han sedan i ett känsligt läge gick ut offentligt och hotade att avgå om Ohly inte slutade kalla sig kommunist förbättrade inte saker och ting.
Sedan har Tasso som sagt blivit lite av en symbol för partiets vägval i upphovsrättsfrågor men det är ärligt talat inte helt schysst då faktiskt partiets politik inte beslutas av honom själv.
Jag förstår om valberedningen ville undvika en situation liknande den när Karin Svensson-Smith drev en egen personvalskampanj med sin egen privata kampanjorganisation. Jag anser att ett parti skall driva valkampanj i konkurens med andra kampanjer, inte i konkurens med sig självt.
Som bekant är det ju dock inte valberedningen som bestämmer vem som blir nominerad till riksdagen. Valkonferensen valde nu nyligen in honom till 13:e plats på listan. Det ska bli spännande och se om han är kapabel att driva en valkampanj för partiet och inte bara för sin riksdagsplats.
Eeh, vad hände med mitt inlägg?
Jag tycker att det är helt OK att folk på listorna kampanjar för sig själva om de har tid och ork. Så länge de ställer upp på sitt partis politik och inte driver en negativ kampanj mot någon annan på listan så gynnar det bara respektive parti att en företrädare kampanjar. Mer exponering.
Att Tasso är medlem i VVV är väl inte i sig ett skäl att stryka bort honom. Med tanke på att vänsterpartiets väljare är av en mer allmänn vänster-karaktär än dess förtroendevalda så är det snarare en styrka att ha en politisk bredd på listorna.
Den första valrörelsen jag var engagerad i (-91) hade (v) som målsättning "vänsterenhet" och satte upp kandidater från både SP och KPML(r) på sina listor. Om det funkade då är det svårt att se att vi inte skulle kunna ha partimedlemmar på riksdagslistan nu för att de är medlemmar i en partipolitiskt obunden diskussionsklubb.
Vad det här handlar om är nog dels:
1. Att valberedningen inte gillar Tassos politiska profil i allmänhet. Det har de förstås all rätt att inte göra, men deras uppdrag är att lägga ett förslag som speglar (v)s politiska bredd, inte deras egna preferenser.
2. Att man var oroliga för att en känd politiker som Tasso skulle kunna peta ner deras egna favoriter från valbar plats genom att bli kryssad.
Med punkt 2 i tanken är får man nog säg att valberedningen genom sin totala noll-koll på politisk strategi sköt sig själva i foten. Den uppmärksamhet som Tasso fått sedan det blev känt att han inte fanns med på förslaget har nog garanterat honom många kryss som han inte skulle fått om valberedningen skött saken snyggare.
Skicka en kommentar