Initiativ - inte alternativ

Tora Breitholtz har varit på en debatt som jag själv tyvärr missade – mellan Kalle Larsson (v) och Birger Östberg (Fi), om ”Männen och feminismen”. Hon skriver ett väldigt intressant referat.

Det är inte bara så att en röst på Fi i rådande opinionsläge är en röst på en borgerlig regering. Det är en röst på ett öppet antifeministiskt regeringsalternativ. Och Fi:s ovilja och oförmåga att ens ange en preferens mellan höger- och vänsteralternativen – med hänvisning till en feministisk dimension – blir lika klargörande som orimligt. Just ur feministisk synvinkel är alternativen ohyggligt olika.

(Läs förresten DN-chatten med folkpartiets Birgitta Ohlsson. Det är tydligt att de öar av feministisk medvetenhet som funnits i det borgerliga lägret blir översvämmade av längtan efter regeringsmakten. Av politiken återstår enskildas varumärkesbyggande).

Tora berör också den nedvärderande inställning till det faktiska feministiska arbete som genomförs i Sverige, som blivit Fi:s kännetecken och livsluft. I relation till vänsterpartiet – och vänsterpartiets många och erfarna feministiska aktivister – blir det både fånigt och ganska upprörande.

Problemet med Fi består inte bara i partiets försök till icke-förhållande till höger-vänsterskalan; det är att partiet gjort sig ganska irrelevant som feministiskt alternativ. Tyvärr.

Jag skrev en längre text om Fi i april förra året. Läs gärna, med lite av facit i hand.