tisdag, januari 09, 2007

Terrorn. Kampen mot den, förstås

Efter att Etiopien på signal från USA invaderat Somalia och drivit de besegrade trupperna från de islamiska domstolarna mot Kenyas stängda gräns, samtidigt som amerikanska krigsfartyg därefter positionerade sig utanför Somalias kuster, var en av mina första tankar att det nu fanns en risk för en sorts blekare upprepning av massakern på Dödens motorväg, vägen mellan Kuwait City och Basra.

Vet du vad jag pratar om? Kanske, men det är långt ifrån säkert. För detta vidriga massmord på retirerande, flyende irakiska soldater i mars 1991 är på en och samma gång ett av de mest omfattande krigsförbrytelserna i modern tid och ett av de för allmänheten minst kända. Med berått mod stängde amerikanskt bombflyg in kilometer efter kilometer av irakiska fordon – däribland civila bilar, lastbilar, kärror – för att sedan i lugn och ro, i strid med krigslagarna, metodisk bränna ihjäl de soldater som var i färd med att dra sig tillbaka. Det är ännu oklart hur många som dödades. Troliga över tio tusen människor. Inte förrän långt senare tilläts nyheterna om detta komma ut – och då försvann de i förnekelser, desinformation och axelryckningar. Den som vill ha en påminnelse kan läsa här, eller titta på bilder (obs: mycket starka) här.

Nåväl. Det var en parentes. Jag tänkte att så kunde det bli, eftersom också de somaliska soldaterna så uppenbart berövats sitt människovärde i krigspropagandan. Riktigt så kanske det ändå inte blir, eftersom det nog är något lättare för de här trupperna att upplösas över ett större område, och eftersom de inte fullskaligen möter USA som motpart. Istället fick vi dock i morse ett annat märkligt angrepp, där världspolisen skrupelfritt flygmördade en grupp bedömt misshagliga individer och deras husdjur. Det är följdriktigt att denna terrorverksamhet kallas ”kamp mot terrorism” – grova brott kan generera grov humor.

Men det frånstötande är inte bara stormaktens totala arrogans. Det är också hur ”våra” medier så servilt agerar taltrattar åt de mäktiga. Förruttnelsen i vår civilisation stinker i språket. I morse kunde svensk statstelevision meddela att de av USA flygbombade var ”misstänkta al-Qaidamedlemmar”. Jaha, men då så – ska vi tänka. Är det ok att flygbomba människor i främmande länder för att de är ”al-Qaidamedlemmar”? Eller, förlåt, misstänkta ”al-Qaidamedlemmar”. Möjligen kunde man väl bara skymta delar av medlemskorten från satelliterna, men det är ju bara att köra hårt. SvD har hittat en i vanlig ordning upphetsad svensk militäranalytiker som bara upprepar den amerikanska militärens version: ”Det är en attack riktad direkt mot misstänkta terrorister som säkerligen varit planerad sedan länge. Målen verkar ju ha varit personer som misstänks ligga bakom bland annat bombningarna av USA:s ambassader i Kenya och Tanzania 1998”. Och Ekot understryker att ”Anfallet hade fullt stöd av Somalias övergångsregering”. Vi talar här alltså om en regering vars president satte sin fot i landets huvudstad för första gången på tre år, tack vare en etiopisk-amerikansk invasion. Fat chance, att en marionett skulle göra annat än ge ”fullt stöd” till den som drar i trådarna.

Definitionen på en av västerlandetss ädelsten – de fria medierna – tycks allt mer vara att dessa gjort sig fria från sanningssökande och källkritik vid vissa sorters rapportering. De mest bisarra pressmeddelanden från en aktiv krigsmakt körs okritiskt som självklara nyheter. ”Al-Qaida” räcker som viskad besvärjelse – utan krav på materiell substans – för att vad som helst ska passera.

Tricket skulle inte räcka för att lura ett normalbegåvat barn mer än i några månader. Men med en enstämmig orkester av papegojmedier kan stora delar av den västerländska publiken hållas i diffus oro år efter år.

För övrigt skriver Kurt Nimmo bra om spektaklet:
Thus the attack against “al-Qaeda” may be considered yet another in a series of attacks against “Islamofascists” in Africa, as effete and bilious chicken hawks, hiding out in their comfy academic and think-tank lairs, are keen to chase Muslims hither and thither—or have National Guard kids from Nebraska chase them—as the neocon “clash of civilizations” plan dictates. Oh, coincidentally, the American oil giants Conoco, Amoco, Chevron and Phillips hold concession rights in Somalia. According to the Los Angeles Times, “corporate and scientific documents disclosed that the American companies are well positioned to pursue Somalia’s most promising potential oil reserves the moment the nation is pacified,” that is to say after a suitable number of Muslims are killed and a requisite dictatorship takes hold, as the rule of Mohammed Siad Barre didn’t exactly work out as planned back in the 90s.
Läs hela inlägget. Och klicka in den lilla kommentaren på Banal.

10 kommentarer:

olydig sa...

Jag får en liten Afghanistan deja vu av Nimmos artikel. I februari 1998 vittnade John J. Maresca, en företrädare för Unocal, inför kongressen om centralasiens olje- och gastillgångar, och hur de kan forma amerikansk utrikespolitik. Man diskuterade främst en hur en pipeline skulle dras för att "ofantliga tillgångar" skulle nå marknaden. Vad var det stora problemet för UNOCAL och den amerikanska regeringen? Maresca sade:

"As with the proposed Central Asia Oil Pipeline, CentGas cannot begin construction until an internationally recognized Afghanistan government is in place."

I samband med jänkarnas bomber mot Afghanistan skickade Unocal ut ett pressmeddelande där man menade att pipelinen och samarbetet med talibanerna har lagts på is:

"The major problem was that with no internationally recognised government in power in Afghanistan, no external financing could be forthcoming."

Vips så var regimskifte på agendan, och en ny regering ledd av fd. UNOCAL (ni vet, det där företaget som hade vittnat till kongressen ett par år tidigare om hur Afghanistan var av enorm strategisk betydelse?) konsulten Hamid Karzai tillsattes av ockupationsmakten. En annan fd. UNOCAL konsult, Zalmay Khalilzad utsågs till Bushs speciella sändebud till Afghanistan.Vad var ett av Karzais första beslut? Att inleda byggandet av den pipeline som hans gamla arbetsgivare UNOCAL, i samarbete med andra oljebolag, så hett eftertraktade.

Vilken lycklig slump.

Anonym sa...

Jag håller med om att krigslagarna och internationell rätt måste följas. Oavsett om de berörda soldaterna bär uniform eller inte (vilket är USA:s ursäkt för många av sina senaste krigsförbrytelser). Jag håller också med om att USA inte borde lägga sig i konflikten i Afrika.

Däremot håller jag inte med om att det var fel att med våld driva ut den olagliga ockupationsmilisen från Mogadishu. Islamistisk eller inte. Så länge det finns en legitim, erkänd somalisk regering är det rätt att verka för att den återfår makten.

Anonym sa...

Ali, jag håller aldrig med dig... och med aldrig menar jag verkligen aldrig... men just detta du skriver nu har jag också funderat över. Det skulle verkligen vara jättekul och stor humor om det nu inte var så att folk dog i verkligheten.

Det är helt klart fascinerande att se media gå ut och prata om Al qaeda hela tiden... men, min fråga: När var senaste gången någon attackerade en terrororganisation som INTE var Al Qaeda? Helt plötsligt ska vi tro på att det i världen endast finns en enda terrororganisation, och att denna är Al - qaeda. Jag köper det helt enkelt inte längre.

En annan intressant parantes är att de islamistiska milismän som hade makt i delar av somalia, och som var de som drevs bort från Mogadishu, troligtvis är samma som attackerades nu. Denna milis stack ifrån Mogadishu när de Etiopiska trupperna kom och rörde sig ner till södra mogadishu, till gränsen till Kenya. Och, mycket riktigt, nu är det just i södra Somalia, vid gränsen till Kenya, som USA utför attacker mot Al qaeda män. Coincidence? I think not.

Dessutom skulle attacken skett som en hämnd på två attacker mot "USA", samt en attack på israeliska turister... men varför är det USA grej att åka världen runt och hämnas på folk som attackera Israeler? Köper inte scenariot alls, utan det verkar som om media bara rapar upp memot dom fått från Pentagon.

/J

Anonym sa...

Enligt Text-Tv och Ekot dödar USA islamister.

http://blogg.passagen.se/exodus_400/20070110#usa_d%C3%B6dar_islamister

Vad ska man säga om det?

Anonym sa...

Tack Ali för ännu ett välskrivet inlägg! Ja, vad ska man säga om att USA nu går in i Somalia, och att våra medier fortsätter att pliktskyldigast vinkla nyheterna i överensstämmelse med snedvriden nordamerikansk retorik. Inte direkt hoppingivande.
F.ö. innehöll dagens Obs i P1 ett intressant avsnitt om Al-Qaida, där Björn Kumm läste Faisal Devjis ”Landscapes of the Jihad”.

The Harbinger sa...

Once again, Ali Esbati shows that he likes the extremism of Islamo-fascist movements. He has no problem with the terror that they unleash on the Somali people, just as they did in Afghanistan under the Taliban. He has no problem with Arabs invading Somalia, building well funded and organized terror groups and trying to overthrow a legitimate government.

No. That's perfectly OK.

But once that legitimate government asks for foreign help to restore even a modicum of peace in Somalia, then Ali and his cronies are all up in arms and screaming bloody murder.

This sympathy for Islamo-fascists is sickening.

Anonym sa...

Ali är inte kommunist. Han är islamistisk fascist.

Vill ni veta varför?

Anonym sa...

gabriel, nää... (borgerlig retorik är repetitiv, tröttsam, simpel och brölig - hur fungerar dom?)

Anonym sa...

Ali din fegis. Varför har du kommentarer överhuvudtaget om du inte vågar publicera dem? Jag hoppas du inser att den stora majoriteten i detta land ser dig som ett stort skämt. Lär dig tänka självständigt för fan.

Hej då, extremistjävel.

Anonym sa...

Skojigt att vi har en del iqbefriade nollor som sväljer alla världsmediarnas bull**** och genast är Ali extremist för att han vågar kritisera den hetska jakten på Islam rent generellt och såkallade "extremister" i synnerhet. Det positiva är att de som skriver inlägg med liknande inlägg "Hej då, extremistjävel." sannolikt är 1.Arbetslösa 2.Har ett lågstatus jobb och är bittra 3. Är bittra på grund av någon annan anledning.