USA visar vägen

Bild: Andelen av de fattiga som har inkomster under 50 procent av den inkomstnivå som utgör fattigdomsgränsen.

En analys av de senaste folkräkningssiffrorna från USA visar att 16 miljoner amerikaner nu lever i djup eller svår fattigdom. Den andel av de fattiga som räknas som svårt fattiga är den högsta på 32 år, miljoner arbetande amerikaner närmar sig fattigdomsgränsen och klyftan mellan rika och fattiga vidgas. Det är den svåra fattigdomen som vuxit mycket snabbt de senaste åren.

I ett projekt där fattigdomsutvecklingen i 31 industriländer, och strategier för att möta dem, har jämförts i 23 år, uppvisar USA sammantaget de sämsta resultaten under samtliga år.

Over the last two decades, America has had the highest or near-highest poverty rates for children, individual adults and families among 31 developed countries, according to the Luxembourg Income Study, a 23-year project that compares poverty and income data from 31 industrial nations.

“It's shameful,” said Timothy Smeeding, the former director of the study and the current head of the Center for Policy Research at Syracuse University. "We've been the worst performer every year since we've been doing this study."

With the exception of Mexico and Russia, the U.S. devotes the smallest portion of its gross domestic product to federal anti-poverty programs, and those programs are among the least effective at reducing poverty, the study found. Again, only Russia and Mexico do worse jobs.

USA har under dessa år upplevt ekonomisk tillväxt och produktivitetsutvecklingen har de senaste åren varit god. Så vad händer?

At the same time, the share of national income going to corporate profits has dwarfed the amount going to wages and salaries. That helps explain why the median household income of working-age families, adjusted for inflation, has fallen for five straight years.

Alltså: vinsterna har skjutit i höjden. Medianhushållets realinkomster har sjunkit fem år i rad. Vem säger att ”kriget mot terrorismen” inte skulle ha några vinnare?

Decennierna efter andra världskriget flyttade folkliga krafter i hela Västvärlden fram sina positioner. Klyftorna minskade och välfärden byggdes ut. Med start i slutet av 1970-talet började överklassen rulla tillbaka dessa framsteg och roffa åt sig mer. Särskilt markant var detta i USA. (Bilden nedan visar inkomstandelen för den rikaste tusendelen av befolkningen)



Via Nyliberal utopi hittar jag en intervju med Thorn Hartmann, som skrivit boken Screwed: The Undeclared War Against the Middle Class – And What We Can Do About It:

Free market ideology; a variety of practices to drive down the cost of labor -- from destruction of the union movement to encouragement of immigration, both legal and illegal; and the promotion of the idea that democratic institutions are an aberration, that vast wealth is the natural order of things in the human and animal kingdoms. [...] G.W. Bush is the most toxic president we've had against working people in the U.S. since [William] McKinley. Bush absolutely believes in a ruling elite -- into which he was born, by the way -- and serfdom. It wasn't a slip at that Town Hall meeting a few months ago, when he asked a woman what she did and she said she worked three jobs, and he patted her on the head and said, “Isn't that great? That's an all-American story.” Her working three jobs means she won't be out in the street demanding economic, reproductive or social rights -- which is exactly the way he would like it.

Det här är centralt också för europeisk politik. Högern har en politik för de allra rikaste – för de smala, mäktiga, ekonomiskt parasitära skikten. Nyckeln till politisk framgång blir att finns vägar att splittra arbetarklassen i bred bemärkelse: att vinna mellanskikten för tron att den också kan bli rik – samtidigt som de flesta i realiteten utarmas relativt de rika, och att samtidigt få fram grupper som döms till att vara en mer eller mindre permanent ”underklass”, förvisad till en särskild arbetsmarknad, utan möjlighet till goda inkomster och personlig utveckling, och benägen att antingen passiviseras politiskt eller i vissa situationer dras till högerpopulism och nyfascism.

Thomas Jansson på TCO skrev nyligen på Europaportalen om hur arbetsmarknadspolitiken i EU i detta avseende amerikaniserats:

De jobb som skapats är ofta osäkra jobb. Det handlar om visstidsanställningar, falska egenföretagare eller anställning där lönerna är mycket låga. I hela EU ökar andelen visstidsanställningarna stadigt och cirka 15 procent av jobben är nu visstidsanställningar.

I denna riktning arbetar vår egen högerregering och detta är därmed också vad som väntar i Sverige om den politiken tillåts få fullt genomslag.