Step by step

Högerpakten i Stockholms läns landsting presenterar ett chockpaket med uppsägningar av 560 anställda inom vården. Johan Sjölander skriver om hur nedskärningarna har mörkats för oppositionen och facket.

Högern talar om att ”minska på byråkratin”. Det är häpnadsväckande. Svensk sjukvård befinner sig, trots alltför svag resurstilldelning de senaste 15 åren, i absolut världsklass när det gäller kliniska resultat. Det finns samtidigt brister när det gäller tillgänglighet. Det går alltid att se över en så pass stor organisation och de prioriteringar som görs där. Men det är ganska självklart att stora nedskärningar i administrationen i en redan hårt pressad organisation inte kommer att leda till mer tid med läkare och sjuksköterskor. Genom att sparka många av de duktiga men ofta mycket stressade medarbetare – ofta kvinnor – som ser till att verksamheten flyter på, kommer den rent medicinska personalen att behöva göra mer av det arbetet.

Men det är förstås inte meningen att det ska bli bra. Det här är klassisk högerstrategi, väl beprövad under de borgerliga regeringsåren 1991-1994. Först använder man brister i verksamheten som intäkt skär man ned på resurserna till den offentliga sektorn. När dessa nedskärningar sedan leder till ytterligare problem – sämre service för brukarna, sämre arbetsvillkor för dem som arbetar i offentliga sektorn – då kommer man att hävdar att lösningen är privatiseringar. Så kan de resursstarka ta ut sina stålar till att sköta sig själva. Kvar blir ett sjaskigare, sämre organiserat samhällsliv, där klyftorna växer och majoriteten står som förlorare.


PS. Ett bonus med de privatiseringar som pressas fram är sådant här. Läs mer hos Lisa Rasmussen på Bloggaden.