Veckans nödvändiga läsning: Om Iran och antisemitism

Oxford-forskaren Arshin Adib-Moghaddam skriver i Monthly Review på nätet, under rubriken ”On the Jewish Presence in Iranian History”. Läs den! [Hittat via Paolo Pissoffi]

Man behöver inte hålla med om varenda rad för att ändå kunna konstatera att det är en mycket intressant text, som placerar den hetsdebatt som nu pågår om Iran och dess regerings förhållningssätt till Israel i ett sammanhang.

Adib-Moghaddam konstaterar, att det uppskruvade tonläget mot Israel från Ahmadinejads sida och de grumliga vatten han fiskar i på hemmaplan, är en del av ett välbekant politiskt förhållningssätt:

[...] a mixture of individual ignorance about the factual circumstances of the holocaust and, more importantly, Machiavellian expediency during a period when the Iranian state was targeted by a relentless public relations campaign in the international media. As such, his comments are quite comparable to Bush's declaration that, after 11 September 2001, the United States was on a “crusade” or Silvio Berlusconi's statement about the inherent superiority of “Western” values during the same period. Indeed, I do not think it an exaggeration to place Ahmadinejad in the same category as Bush and Berlusconi. All three represent that type of politician that adhere to a dichotomous worldview: things are either black or white, good or bad, you are either with them or against them.

Men artikelns kanske viktigaste förtjänst är att den belyser antisemitismen, den vidriga rasistiska ideologi som projicerar samhällsproblem på ”juden”, som särskiljer och nedvärderar judar som grupp, och som varit en förutsättning för några av de största massmords- och förföljelsebrotten i mänsklighetens historia. Antisemitismen är, som Adib-Moghaddam påpekar

a distinctively European invention, and projecting its ideological tenets and political agenda to the Muslim world is intellectually unrewarding and analytically flawed.

Det är i Europa – och i de politiska formationer som varit utlöpare av europeiska förhållanden – som inhemska judiska grupper i särskilda historiska skeden haft en strukturellt underordnad position och av mäktiga reaktionärer gjorts till sociala syndabockar. I Mellanöstern finns en annan historia, och en annan situation idag. Den orkestrerade hets som nu pågår mot Iran mystifierar dessa förhållanden – av lätt insedda skäl, som inte inbegriper viljan att analysera och bekämpa antisemitismen:

There is a particular interest linked to the representation of Iran as an irrational, “anti-Semitic” polity. At the least, it legitimates the demonization of the Iranian state, at most it mobilizes public opinion in support of military action.

Det är en ganska god beskrivning av vad, säg, Fredrik Malm, sysslar med.

För övrigt är det intressant att den incident som beskrivs i artikeln, om den direkta lögn som spreds om införandet av särskilda kläder för judar i Iran, och som blev en världsnyhet innan falsifikationen uppdagades, i Sverige hann leda till ett krigshetsutspel av – Fredrik Malm. (SvD gjorde en väldigt rolig intervju med Malm efter det att det framkommit att hela grejen var båg. Jag hittar inte den nu).

I sammanhanget kan det kanske också vara intressant att påminna om att Ahmadinjead aldrig sagt att Israel ska ”utplånas”.

Alltså: läs artikeln.