Särskild

För några år sedan var jag i Palestina med en liten delegation från vänsterpartiet. Vi hade anmält vår ankomst i förväg; vilka och varför. Så fort vi landat på Ben Gurion-flygplatsen blev vi ändå utskiljda från andra resenärer och fick svara på frågor i flera omgångar. Jag fick omedelbart frågor om min födelseort. Varför kom du till Sverige? Vad gör dina föräldrar i Sverige? Har du släktingar i Iran? Vilka? Varför är de inte i Sverige? Så fick vi komma till passkontrollen. Där fick de andra tre i delegationen passera, men jag blev utplockad och fick inleda en alldeles egen liten process bland olika sorters säkerhetspersonal. Förutom upprepade frågor om ungefär samma saker scannades mina skor samt min tandkrämstub i särskilda anordningar. Efter denna koll åtföljdes jag av en kostymklädd och diskret beväpnad säkerhetsagent till tullgenomgången. ”Welcome to Israel”, sade den proffsige och trevlige mannen. Sedan fick jag vänta i drygt två timmar, utan att veta varför jag var tvungen att vänta, eller få information om de andra i delegationen. Ett minnesvärt svar på frågan ”varför måste jag vänta”, var: ”because it takes time”, varpå tjänstemännen återgick till att sköta sitt.

Det här är naturligtvis en västanvind mot vad palestinierna ständigt får genomgå, men behandlingen och alldeles särskilt särbehandlingen – en svensk delegation, men en ser ut som en arab; maskineriet går igång – var ändå en logisk introduktion till vistelsen. Saker som kallas ”säkerhetsåtgärder” men som naturligtvis huvudsakligen är till för att förnedra och förminska. Rasistiskt vardagslir.

En ganska talande detalj är för övrigt att de sätter röda klistermärken på en. Jo, det är sant. Inte bara på väskor och sådant, utan på dig själv. Lite här och var på kläderna. Medan du blir omkringskyfflad. Jag ser i ett inlägg av Anna Wester att hon också nämner dem.

Palestinagrupperna har en delegation i Palestina nu. Man kan följa dem via deras blogg. I ett inlägg om inresan skriver Sahar Nejat om en likadan upplevelse som min:

Av de sju personerna i vår grupp valdes jag ut för förhör. Jag fördes till ett väntrum medan mitt pass fördes bort. […] Efter ett tag kallas jag in till en israelisk soldat som förklarar att hon ska stalla ett antal frågor ”for security”. Är du saker på att Saltsjö-Boo, där du ar född ligger i Sverige och Inte i Iran? Är det säkert att du ar född i Sverige, vad heter din far? Vad heter din farfar? Varför är du har? Varför vill du se PGS projekt? Vad är PGS? Sedan åter till vänrummet, ännu en timmes väntan i total ovisshet, varpå jag åter kallas på intervju. Nu är det en ny soldat som ställer samma fragor, ?Boo, ligger inte det i Iran - är du säker?, de registrerar min e-post och telefonnummer. Hänvisas åter ut till oviss väntan.

Läs också inlägget om Hebron. Här bor som bekant några av de allra mest fanatiska kolonisatörerna (”bosättare”), som dock opererar med militärens goda minne. Jag har tidigare bland annat skrivit om misshandeln av en Ung Vänster-medlem, och om ett videoklipp där man ser en bosättarkvinna håna och förnedra en arabisk kvinna, vars hem på grund av upprepade tidigare angrepp mer liknar en bur.