Irak i kolonialismens grepp

Brottet är så stort att det rinner bort från medvetandet. Irak är så fruktansvärt grundligt förstört av en vidrig, våldsam, rasistisk ockupationsmakt, att det är svårgreppbart. Idag berättar medierna om en rapport från brittiska Oxfam, som visar att var tredje irakier är i behov av nödhjälp. 70 procent av befolkningen saknar tillgång till vatten! Nästan vart tredje barn är undernärt. Sanitets- och eltillgången är katastrofal och liknar den i Afrika söder och Sahara. Läget för befolkningen är väsentligt värre än den var före invasionen – och då hade landet ändå lidit av åratals sanktioner, som gjorde att sjukvården och hälsoläget – i ett land som på många områden kunde sägas ha lämnat u-landskategorin – kollapsade och fattigdomen exploderade. Av Saddams tortyrkammartäta fängelse har ockupationsmakten gjort ett miserabelt fångläger, där nöden tävlar i kapp med mördandet.

Och mördandet sedan. Läs det här reportaget i Adbusters magazine. Läs det noga! Det handlar om vad kolonialismen gör med människor.

“A lot of guys really supported that whole concept that, you know, if they don’t speak English and they have darker skin, they’re not as human as us, so we can do what we want,” said Josh Middleton, who served in the 82nd Airborne in Iraq. “And you know, when 20 year old kids are yelled at back and forth at Bragg and we’re picking up cigarette butts and getting yelled at every day to find a dirty weapon. But over here, it’s like life and death. And 40-year-old Iraqi men look at us with fear and we can – do you know what I mean? – we have this power that you can’t have. That’s really liberating. Life is just knocked down to this primal level of, you know, you worry about where the next food’s going to come from, the next sleep or the next patrol and to stay alive.”

Den som tror att rasismen kan reduceras till näs- och skallmätningar har inte förstått vad rasism är; är blind för vår samtid.