söndag, augusti 19, 2007

Akademisk frihet

Jag har tidigare skrivit om (den till slut framgångsrika) kampanjen mot Norman Finkelstein (och i dess efterföljd också andra som stödde honom). Finkelstein utsattes för en exceptionell smutskastningskampanj, som till sist stoppade hans anställning (tenure) som professor, trots att han nominerats av den statsvetenskapliga fakulteten på DePaul-universitet och trots gediget akademiskt stöd. Finkelsteins kritik mot staten Israels politik var det som fick ockupationsförsvararna – med estradadvokaten och tortyrförespråkaren Alan Dershowitz i spetsen – att sätta igång kampanjen.

Nu rapporterar Muzzle Watch om hur en liknande kampanj har seglat upp, gällande Nadia Abu El-Haj på Barnard-universitetet. El-Haj har i sin forskning pekat på hur israeliska arkeologer tenderat att producera ”facts on the ground” genom en tendensiös tolkning av historiskt material – i syfte att stärka politiskt nyttiga historiska berättelser om judisk urhistoria på de nuvarande israeliska och palestinska områdena. Också El-Haj har rekommenderats och stötts av akademiska kollegor, men det är tryck från lobbygrupper som möjligen kommer att besegla hennes öde och på köpet skrämma ytterligare ett antal akademiker till tystnad i frågor som rör staten Israels ockupationspolitik.

Läs mer: Campaign to deny Nadia Abu El-Haj tenure at Barnard: Is tenure process no longer the domain of academic peers?


[Ett tidigare inlägg om Muzzle Watch]

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ali,
Jag har följt palestiniernas öde nu i snart 20 år och från och till även varit aktiv i diverse organisationer som stött palestiniernas sak (KU, UV, V PGS och you name it!). Jag måste säga att av allt man läser så skriver du alltid de mer intressanta artiklarna. Visst är det aningen tjatigt att ständigt behöva ta upp Israels förtryck, men exakt hur tjatigt deras ständiga förbrytelser egentligen är ska man tillfråga palestinierna själva... Vårt ansvar är ett annat. Fortsätt ditt skrivande, det behövs!
/ Urban

Ali Esbati sa...

Tack Urban. Det känns viktigt.