Amerikanska bostadslån och en värld som hänger ihop

SvD hade idag ett intressant reportage om de enorma konstrasterna på bostadsmarknaden i USA. Läs det! Två olika världar på varsin sida om Hudsonfloden. Människor med låga inkomster som får slita hund för att få råd med en enkel bostad, samtidigt som de riktigt rika spekulerar i lägenheter för tio, tjugo, kanske ända upp till femtio miljoner kronor.

Det som nu sker är att den så kallade ”subprime”-marknaden i USA slår i taket och ”korrigeras”. Människor med låga inkomster, som tagit bostadslån får se villkoren försämras och saknar helt enkelt en buffert för att klara av detta. Betalningarna inställes, husen går på exekution och bolåneinstituten åker på kreditförluster. Något sådant drabbar dock inte för tillfället överklassen.

Den här utvecklingen återspeglar den amerikanska ekonomins situation mer allmänt. Inkomstklyftorna i USA har ökat mycket dramatiskt sedan slutet av 1970-talet. Samtidigt som de allra högst avlönades inkomster sköt i höjden så sjönk den genomsnittliga reallönen under åren med Reagan och Bush d.ä. Också under George Bush d.y. har stora grupper av amerikanska arbetare upplevt stillastående eller sänkta reallöner, samtidigt som de superrika dragit iväg med fantasiinkomster. De på andra sidan Hudsonfloden – och på de allra flesta andra ställen i USA – finansierar genom sina eftersläpande reallöner och nu också förhöjda ränteinbetalningar och tvångsförsålda bostäder överklassens excesser.

Detta handlar inte bara om siffror. Växande inkomstklyftor skapar förstås allvarliga samhällsproblem i sig. Och de påverkar – reportaget i SvD visar på ett konkret exempel – samhällsekonomins själva funktionssätt. När de allra rikaste blir ännu rikare, måste de ha något att göra av sina pengar. Lyxproduktmarknaderna sväljer en del av pengarna och blåses upp till groteska proportioner. Men inkomsterna måste också överlagras i förmögenheter av olika slag, och då inte minst bostäder. Denna ”prime”-marknad lever därigenom sitt eget liv. Bostäderna i sig drar iväg till sin konstruktion – en av deras allra främsta funktioner blir att vara så olika vanligt folks bostäder som möjligt. Och eftersom det finns ett antal människor med alldeles för mycket pengar som kan efterfråga mycket dyra bostäder kan priserna skjuta iväg. Marknaderna för olika typer av bostäder går isär, lever parallella liv. De som nu har eller tidigare haft råd att införskaffa sig den typen av bostad blir därigenom ännu rikare.

Och de blir politiskt mäktigare. För pengar köper givetvis politisk makt. I USA – där arbetarrörelsen försvagades tidigare och kraftigare än i Europa – mer än i något annat av de kapitalistiska kärnländerna. I USA:s fall får detta mycket konkreta, mycket dramatiska globala återverkningar. USA är världens mest skuldsatta land och har samtidigt enorma handelsunderskott. För att dess överklass ska kunna överkonsumera mera måste det globala ekonomiska system som ständigt suger in resurser till centrum – och USA:s hegemoniska roll däri – befästas med militär övermakt. Krigen blir oundvikliga.

USA har en särställning i den globala ekonomin. Men världen hänger ihop och överheten i de kapitalistiska kärnländerna har sammanfallande intressen. Utvecklingen i USA har sin motsvarighet i andra västländer, däribland Sverige. De vidgade inkomstklyftorna – och dessas påverkan på samhällslivets skilda delar, ser vi också här, om än i något mindre skala.

Världen hänger dock också ihop åt andra hållet. Krisen för amerikanska ”subprime”-lån kommer kanske inte att få en direkt påverkan på de amerikanska kapitalägarnas inkomster och förmögenheter. (Det beror till exempel på i vilken mån bolåneinstitutens kreditförluster påverkar börserna och vilka som i slutändan får bära kostnaderna för sådana fluktuationer - tänk vår egen finanskris 1992 där vinsterna kammades hem av de rikaste medan förlusterna togs ut på hela folket under ett decennium och mer). Men det motstånd som grusar imperieplanerna i Irak och Afghanistan, liksom folkens organiserade krav på självbestämmande och jämlikhet i Latinamerika, det bidrar. Frigörelsesträvandena i periferin lättar också trycket på den tillbakapressade arbetarklassen i de ockuperande och koloniserande länderna.


[Några tidigare, på olika sätt relaterade texter]:
- Bortom Fastighetsskatten
- ”I spel”
- Det är som det är för det blev som det blev