Visar inlägg med etikett Överklassen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Överklassen. Visa alla inlägg

tisdag, juli 20, 2010

Pigor åt proletariatet – uppföljaren

Dagens Nyheters artikel idag om ett svårt utsatt, avdragsberoende överklasspar på Östermalm, vars tillvaro skulle kunna slås i spillor om de inte tack vare sin hjälpsamma regering inte kunde få låg- och medelinkomsttagare att översubventionera exempelvis deras biobesök, påminde mig om en annan DN-artikel om en annan familj med påfallande likartade svårigheter, som jag kommenterade 2005.

torsdag, mars 04, 2010

Illa RUTet. Några rader om dumghandism och den eländiga mellanskiktsjournalistiken

Enligt en flockjagande journalistkår är det skandal och riksnyhet att några av de höginkomsttagare som får avdrag för «hushållsnära tjänster», är socialdemokrater.

I Aftonbladet ställer Lena Mellin den tröttsamma frågan: «Man ska leva som man lär, eller hur?»

Jag vill gärna passa på att som bekymrad medborgare ge ett tydligt svar på Lena Mellins fråga: Nej, det ska man inte.

Varför det? Jo, för att skattepolitik inte är en «lära» och socialdemokratiska politiker vare sig är eller bör vara vare sig gurun eller profeter.

Det talas alltså om hyckleri. Detta ord är ett av de mest missförstådda och inflaterade i politiska sammanhang. Hyckleri är till exempel om man säger att ingen ska ha sex före eller utanför äktenskapet och sedan ägnar sig åt detsamma. Detta – alltså inte sex, utan hyckleri – bör man huvudsakligen avhålla sig från.

Nu handlar dock inte diskussionen om avdraget för «hushållsnära tjänster» om något som kan liknas vid ovanstående. Om socialdemokratiska politiker hade stått vid skattekontoren och med ena handen på partiprogrammet varnat dem som gör skatteavdrag för helvetets personliga kval, då hade vi kunnat snacka hyckleri. Det har de nu – tack och lov – inte gjort.

Problemet med avdraget är att det finns i skattesystemet, inte att det används av dem som köper sådana tjänster. Det politiska förslaget från motståndare till avdraget är att avskaffa avdraget – inte att söka upp dem som använder avdraget för att ge dem dåligt samvete.

De vid varje tid gällande skatteregler gäller också socialdemokrater. Alternativet är naturligtvis fullständigt bisarrt. Ska den som yrkar på högre skatter åsiktsregistreras och tvingas betala högre skatt även om något sådant beslut inte fattats? Ska förresten högersympatisörer och privatiseringsivrare förvägras tillgång till offentlig sjukvård eller studiemedel?

Mer allmänt: ska varje person som främjar ett politiskt förslag om samhällsförändring leva som om den förändringen redan förverkligats?

Detta är en viktig fråga, som gör skandaljournalistiken runt RUT-avdraget ännu mer problematisk än att den för in diskussionen om högerns ekonomisk-politiska fiasko på ett stickspår.

Leva-som-man-lär-diskursen blir ett hinder för varje seriös diskussion om genomgripande social transformation. De förändringar som man kan genomföra genom att själv «föregå med gott exempel» är alltid mycket begränsade till sin karaktär. Själva poängen med samhällsförändring är ju att det handlar om organiseringen av samhället, om villkoren för våra sociala relationer i bred bemärkelse.

Det ger ingen mening att försöka ändra inkomstfördelningen i samhället, bygga ut kollektivtrafiken eller förbättra den offentliga servicen genom att «föregå med gott exempel». Detsamma gäller för all del också skattesystemet.

En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt.

En mer intressant diskussion hade kunnat vara hur ledande journalisters och politikers inkomster och klassrelaterade självuppfattning påverkar deras uppenbart stora intresse för ett samhällsekonomiskt ineffektivt och orättvist skattepåhitt. Men man kan ju inte diskutera allt i medierna – man får prioritera att skriva om sådant som alla andra skriver om.


[AB][DN][SvD][GP][SR][Exp]

onsdag, november 11, 2009

Rök ut överklassen!

I en intervju jag gjorde med tidningen Flamman våren 2001, strax innan den Ung Vänster-kongress då jag valdes till förbundsordförande, diskuterade jag vikten av en social bostadspolitik och vikten av att man även skulle våga aktivt utmana de mest segregerade områdena: överklassgetton som Danderyd, Askim, Vellinge. Jag nämnde till exempel att om man slår upp en flygtingmottagning i närheten, så kan det säkert hända att några oroar sig för sina villapriser, men att man måste köra på ändå. Metaforen var att röka ut överklassen.

Det blev en del uppmärksamhet kring det. Så sent som i förra veckan refererade Muf:s mångförslagne ordförande Niklas Wykman – utan att ange det explicit eller för den delen förstå vad han pratade om – till detta uttryck.

Idag rapporteras det om att det tungt moderatdominerade Vellinge kommun vill stoppa en flyktingmottagning, som ska inrymma ensamkommande flyktingbarn – eller som kommunalrådet kallar det, ”denna strida ström av tonårspojkar från oroshärdar i Asien och Afrika”. Han önskar ”stoppa denna cirkus”. Det handlar alltså inte om en förläggning som Vellinge kommun ska ha ansvar för. Det handlar om att flyktingbarnen ska vistas inom kommunens gränser. Man ordnade igår ett möte där ortsborna luftade sin ultimata oro: att förekomsten av unga utlänningar i närheten av villorna på indirekta vägar skulle kunna leda till högre skatter.

En av de boende är också orolig för att ”någon” skulle få för sig att bränna ner flyktingbarnens bostäder. Men, han tillägger generöst att han inte önskar detta kukluxklanska händelseförlopp, ty det skulle kunna påverka områdets rykte (och därmed taxeringsvärdet, måste vi tillägga).

Den sistnämnda metoden att röka ut överklassen – som uppenbarligen figurerar i en del Vellingebors fantasier – är förstås direkt olämplig. Och över huvudtaget är det för jävligt att flyktingbarn som redan fått utstå flyktens vedermödor ska behöva vara i närheten av folk vars reaktionära hat har jäst i en social monokultur bakom villamurar.

Men det är likafullt viktigt för hela samhället, att också den vita överklassen utmanas – och integreras. Om det leder till sjunkande villapriser och till viss boenderotation i områden som Vellinge är det förstås positivt ur såväl integrations- som samhällsekonomiskt perspektiv. Det jag menade i intervjun 2001 är mer aktuell än på länge. I den meningen alltså: Rök ut överklassen! Det hjälper även mot rasism.


[Sydsvenskan][SkD][SvD][AB]

fredag, augusti 14, 2009

Party like it's 1929

Inkomstspridningen i ett samhälle är en central indikator på maktfördelningen – och på hur det samhället klarar sig längs en rad axlar. En skev inkomstfördelning är starkt associerad med sådant som dålig folkhälsa, låg arbetsproduktivitet och stor förekomst av våld.

De senaste decennierna har inkomstklyftorna i stora delar av Västvärlden – och alldeles särskilt i USA – vuxit kraftigt, efter att demokratins bredare genombrott och välfärdssatsningarna efter andra världskriget tryckte ned dem något. Det är en följd av ändrade maktförhållanden i klasskampen, samtidigt som den har grundlagt den globala ekonomiska kollaps som vi just nu bevittnar.

Jag noterar att Paul Krugman idag presenterar de senast uppdaterade siffrorna från Piketty & Saez’ banbrytande uppföljning av de allra rikaste andel av de totala inkomsterna i USA. Siffrorna för 2007 för den rikaste tiotusendelen, är de allra högsta uppmätta. Sifferserien början 1913.

Politiskt signifikant är att se hur de senaste årens nivåer hade sin motsvarighet det ödesdigra året 1929. Det som kom efteråt då, var inte bara en börskrasch som ”klarerade marknaden”. Det var depression, fascism och världskrig.

- - - - -
Några tidigare blogginlägg på temat:

Maj 2006: Reaktionens dagar – och motståndets
Jan 2007: ”I spel”
Mars 2007: En bild av framtiden

måndag, juli 20, 2009

"Stekare gillar snabba bilar, Båstad, Sturecompagniet, dunvästar och, märkligt nog, Ulf Lundell"

Artikel i DN om "Stockholmsveckan" på Gotland:
Hur tror ni lågkonjunkturen påverkat festandet här?
– Förr var det mer champagne, nu är det mycket rosé, säger Märta Wåhlstedt.
– Men det är bara för att rosé är mer trendigt, påpekar kompisen Fanny Söderlund.

Gustaf Engström håller inte med om att det skulle drickas mindre champagne än normalt.
– I går kväll blev det i och för sig någon miss, vi beställde bara 20 flaskor champagne men fick in 40.
Föranleder återpostning av en gammal klassiker:

onsdag, februari 25, 2009

Rojalistiska fraktionsstrider

Dag Elfström, ordförande i kristdemokraternas ungdomsförbund i Östergötland, tillika redaktör på den ”konservativa debattsidan” Tradition & Fason är inte glad i dag:
Detta är historien om hur vi först nu kan se hur den samhällsomstörtande grundlagsändringen 1980 tar verkan. Tidigare var monarkin grundlagsskyddad från att bli förfolkligad genom att den som stod i successionsordningen inte hade rätt att gifta sig med "enskild svensk mans dotter". Detta fick bland annat Konung Carl XVI Gustafs farbröder känna av när de gifte sig. Idag är en kulturradikal och republikansk högtidsdag. Det är ett monarkistiskt nederlag.
Hans vapenbroder Patrik Magnusson slår däremot an en annan ton på nämnda sajt:
Jag tycker således att Konungen i det läge han befinner sig har fattat ett klokt och riktigt beslut när han godkände förlovningen. Även om jag inte hade ansett detta hade jag dock självfallet accepterat hans beslut utan knot, för vem är jag egentligen att ifrågasätta min Konung.

Jag har all respekt för de rojalister som inte delar min uppfattning. För monarkins skull vill jag ändå vädja till er – sitt still i båten. De enda som tjänar på att monarkins vänner träter om detta är republikanerna.

Länge leve Konungen!
Tradition & Fason är överhuvudtaget väl värt att besök. Männen bakom hemsidan ”är av den bestämda uppfattningen att utveckling behövs, och att utveckling förutsätter kontinuitet för att inte leda i fördärvet”. De bidrar med aktuella inpass i debatten, som ”Bravo Billström!” och ”Ta i med storsläggan mot kriminaliteten”, men även mer tidlösa kommentarer som ”Konservatismen, folkstyret och kampen mot demokratismen” , vari Marie Söderqvists förslag förra året om att inskränka den allmänna rösträtten lyfts fram och hyllas.


[AB][DN][SvD]

torsdag, november 06, 2008

Andra om Halal-Hamilton

Jag har inte fysiskt kunnat förmå mig själv till att skriva om Carl Hamiltons nu-måste-du-låta-mig-ta-på-dig-annars-tar-jag-mig-rätten-att-behandla-dig-som-det-tjänstefolk-min-släkt-hade-förr-i-tiden-och-sen-så-får-du-åka-till-ett-land-som-passar-mina-fördomar-om-dig-utbrott. Det är ett beteende som ljuder så äckligt harmoniskt med grundtonen i den europeiska samhällsutvecklingen, att jag får andnöd. Men lite lättare blir det av att läsa Kvalitetsbloggen. Rubriken är precis: Sanslöst.
Desperationen vet inga gränser! Om det är så fruktansvärt provocerande att vissa lägger handen på bröstet i respekt - hur kan man då förvänta sig att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen? Vad är det för fel på Sverigedemokraterna? De vill bara vad Carl Hamilton vill, att alla ska skaka hand och se glada ut - alla ska vara som i Hitlers propagandafilmer och ingen ska gå att skilja från den andre som i Orwells grisfarm - alla ska vara lika sviniga.

Dilsa fortsätter skriva skit här. De ska vara glada att de inte bor i ett äckligt muslimskt land (underförstått: det borde de egentligen göra, det är där de hör hemma) utan i det fina Sverige, de ska vara ödmjuka och tacksamma, niggern ska putsa skor och niggern ska få en lektion i demokrati.
Läs hela.

Och efterföljande inlägg på samma blogg, här, här, här och här.
Också Helena Duroj skriver. (Och nej, jag tänker inte titta på Debatt – har ingen religiös tro på självinducerat mentalt lidande som något renande).

fredag, januari 18, 2008

Debilt, var ordet

Ny undersökning: Pengar på banken ändrar attityderna
Detta är en autentisk rubrik hos Timbro idag.

Ja, vad fan ska man säga? Josefin Brink gör vad hon kan, i alla fall.

tisdag, november 13, 2007

Basarbete

Regeringens klassbas har uttalat sig.

PS. En förbisedd detalj.


Repris, på samma tema:

onsdag, november 07, 2007

Yes sir I can boogie -- and it might be tax-deductible

Magnus Ljungkvist påminner om en i debatten negligerad detalj i regeringens skatteavdrag för överklassnära tjänster – nämligen att den behändigt nog är utformad för att skattebetalarna även ska vara med och bekosta tjänstefolk vid sommarhus i utlandet; en utgift som hittills säkerligen tyngt många låg- och medelinkomsttagare, vilka nu äntligen får möjlighet att kompensera det eventuella obehag som dyrare kollektivtrafik, nedskärningar i den offentliga sjukvården och försämrad trygghet på arbetet kan innebära, med att erhålla billigare skoputs i samband med besök på det egna sommarresidenset i till exempel Spanien.


Jag påminner om några tidigare texter i ämnet, för den som vill förkovra sig. Av Josefin Brink: Låt dem städa de egna dassen; Men ojojoj vad konstigt; Satirens dödgrävare, eller – så blev VD:n dement. Av eder bloggare: Dagens pighysteri; Dagens ord: framtiden.

måndag, oktober 15, 2007

Arbetarklassen utrökt

Samtidigt, i en del av världen som jag promenerade igenom idag, ovetande om eldsvådan, kataklysmen. Ingressen är som Pentagon. Mystisk. Våldsam. Ointränglig från varje håll. Jag tittar länge. Låter allt sjunka in, oförlöst, ödesmättat.
Modeprofilen och mediemaktfaktorn Ebba von Sydow har portats från koncernen Stureplansgruppens samtliga krogar. ”Hon föregår inte med gott exempel!”, säger pressansvarig till SvD.se. Själv ser von Sydow det hela som ett missförstånd.
Läs mer.


[Re: titeln]

fredag, oktober 12, 2007

Systemet

En bra grej med det kapitalistiska marknadssystemet, är att resurserna i samhället allokeras, alltså fördelas och riktas, på ett effektivt och rationellt sätt, så att de kommer till användning där de skapar mest nytta. Det gör att vi till exempel slipper göra missriktade investeringar i fler studieplatser på universiteten, slösa bort pengar på att människor med låga inkomster kan gå till tandläkaren, eller bygga ut kollektivtrafiken så att kreti och pleti kan förflytta sig och dessutom slipper skita ned miljön. Istället kan man inrikta samhällets resurser till Cartier, som ger ut en klocka för två hundra tusen dollar, eller byggandet av en Porsche i 22 karats guld. Samtidigt har utvecklingen lett till att klassbegreppet numera saknar betydelse.

I USA tjänade den rikaste hundradelen av befolkningen förra året 21,1 procent av alla inkomster. Det beror enligt den amerikanske presidenten, själv erkänd som The Father Brain, på att det finns ”skills gaps”. Det är helt riktigt. Det var länge sedan som överklassen visade sådana skills i att säkra oljeintäkter genom ockupationer och massmord, montera ned vanligt folks trygghetssystem samt hetsa och söndra arbetskraften för att nå högre vinster på bekostnad av lönerna.

Det är inte bara rationellt med kapitalism - det är kul också!

onsdag, augusti 15, 2007

Två lysande

Obs. De här två texterna måste alla läsa idag:

1. Pierre Gilly skriver en superb krönika om en regering med orwellskt språkbruk och ett systematiskt förakt för fakta: Sniglar i regeringen.

2. Josefin Brink har läst en liten skrift från Almega (Hemmets hjältar - en vit bok om hemservicebranschen) och skriver så bra så bra om en debatt med bisarrt förvridna perspektiv: Satirens dödgrävare eller så blev vd:n dement
Men Maud visar en mer storslaget visionär sida också i boken, och drar en anekdot från en resa till USA, där hon bland annat diskuterade hemservice. "Då fick jag klart för mig att där kan man till och med få hjälp med att sätta in sina foton i album. En märklig företeelse i svenska ögon, men nog så lärorik om hur attityder kan förändras när möjligheter skapas."

Sug på den en stund. Låt det sjunka in. Det är här någonstans jag på allvar börjar frukta för satirens framtid.

[…]

Åsa Keller, vd, för framgångssagan Homemaid presenteras som en kvinna som "med sin livssituation är ett exempel på en av de viktigaste målgrupperna för hemservicebranschen". Hon berättar själv: "Det var först när jag blev vd för bolaget som jag verkligen förstod hur svårt det kan vara att få vardagen att gå ihop". Hon köper själv hemservice (nu alltså till rabatterat pris, min trista anmärkning), eftersom "Jag prioriterar att umgås med min familj när jag är ledig".

måndag, augusti 06, 2007

Amerikanska bostadslån och en värld som hänger ihop

SvD hade idag ett intressant reportage om de enorma konstrasterna på bostadsmarknaden i USA. Läs det! Två olika världar på varsin sida om Hudsonfloden. Människor med låga inkomster som får slita hund för att få råd med en enkel bostad, samtidigt som de riktigt rika spekulerar i lägenheter för tio, tjugo, kanske ända upp till femtio miljoner kronor.

Det som nu sker är att den så kallade ”subprime”-marknaden i USA slår i taket och ”korrigeras”. Människor med låga inkomster, som tagit bostadslån får se villkoren försämras och saknar helt enkelt en buffert för att klara av detta. Betalningarna inställes, husen går på exekution och bolåneinstituten åker på kreditförluster. Något sådant drabbar dock inte för tillfället överklassen.

Den här utvecklingen återspeglar den amerikanska ekonomins situation mer allmänt. Inkomstklyftorna i USA har ökat mycket dramatiskt sedan slutet av 1970-talet. Samtidigt som de allra högst avlönades inkomster sköt i höjden så sjönk den genomsnittliga reallönen under åren med Reagan och Bush d.ä. Också under George Bush d.y. har stora grupper av amerikanska arbetare upplevt stillastående eller sänkta reallöner, samtidigt som de superrika dragit iväg med fantasiinkomster. De på andra sidan Hudsonfloden – och på de allra flesta andra ställen i USA – finansierar genom sina eftersläpande reallöner och nu också förhöjda ränteinbetalningar och tvångsförsålda bostäder överklassens excesser.

Detta handlar inte bara om siffror. Växande inkomstklyftor skapar förstås allvarliga samhällsproblem i sig. Och de påverkar – reportaget i SvD visar på ett konkret exempel – samhällsekonomins själva funktionssätt. När de allra rikaste blir ännu rikare, måste de ha något att göra av sina pengar. Lyxproduktmarknaderna sväljer en del av pengarna och blåses upp till groteska proportioner. Men inkomsterna måste också överlagras i förmögenheter av olika slag, och då inte minst bostäder. Denna ”prime”-marknad lever därigenom sitt eget liv. Bostäderna i sig drar iväg till sin konstruktion – en av deras allra främsta funktioner blir att vara så olika vanligt folks bostäder som möjligt. Och eftersom det finns ett antal människor med alldeles för mycket pengar som kan efterfråga mycket dyra bostäder kan priserna skjuta iväg. Marknaderna för olika typer av bostäder går isär, lever parallella liv. De som nu har eller tidigare haft råd att införskaffa sig den typen av bostad blir därigenom ännu rikare.

Och de blir politiskt mäktigare. För pengar köper givetvis politisk makt. I USA – där arbetarrörelsen försvagades tidigare och kraftigare än i Europa – mer än i något annat av de kapitalistiska kärnländerna. I USA:s fall får detta mycket konkreta, mycket dramatiska globala återverkningar. USA är världens mest skuldsatta land och har samtidigt enorma handelsunderskott. För att dess överklass ska kunna överkonsumera mera måste det globala ekonomiska system som ständigt suger in resurser till centrum – och USA:s hegemoniska roll däri – befästas med militär övermakt. Krigen blir oundvikliga.

USA har en särställning i den globala ekonomin. Men världen hänger ihop och överheten i de kapitalistiska kärnländerna har sammanfallande intressen. Utvecklingen i USA har sin motsvarighet i andra västländer, däribland Sverige. De vidgade inkomstklyftorna – och dessas påverkan på samhällslivets skilda delar, ser vi också här, om än i något mindre skala.

Världen hänger dock också ihop åt andra hållet. Krisen för amerikanska ”subprime”-lån kommer kanske inte att få en direkt påverkan på de amerikanska kapitalägarnas inkomster och förmögenheter. (Det beror till exempel på i vilken mån bolåneinstitutens kreditförluster påverkar börserna och vilka som i slutändan får bära kostnaderna för sådana fluktuationer - tänk vår egen finanskris 1992 där vinsterna kammades hem av de rikaste medan förlusterna togs ut på hela folket under ett decennium och mer). Men det motstånd som grusar imperieplanerna i Irak och Afghanistan, liksom folkens organiserade krav på självbestämmande och jämlikhet i Latinamerika, det bidrar. Frigörelsesträvandena i periferin lättar också trycket på den tillbakapressade arbetarklassen i de ockuperande och koloniserande länderna.


[Några tidigare, på olika sätt relaterade texter]:
- Bortom Fastighetsskatten
- ”I spel”
- Det är som det är för det blev som det blev

torsdag, augusti 02, 2007

Klass och kön

Missa under inga omständigheter Ida Gabrielssons text på Ung Vänsterbloggen.

onsdag, maj 30, 2007

Det ska vara kul också

Visst kan det vara kul att sänka skatten för sig själv och sina sällskapskollegor, men att införa pigavdrag på väg mot 1800-talets arbetsmarknad, det ger borgerligheten en mer innerlig glädje.

tisdag, maj 15, 2007

Hemma bra, men borta bäst

Gunilla Kinn överskottsjournalistar underhållande från Reinfeldts besök på Svensk-amerikanska handelskammaren.
Gissa om mina kolleger trevade efter anteckningsblocket när det blev tal om förmögenhetsskatt... En av de många utlandssvenskarna i publiken berättade om hur Olof Palme vid ett motsvarande möte på Handelskammaren en gång låtit dem förstå att de inte var välkomna att flytta hem till Sverige igen, om de inte var villiga att betala förmögenhetsskatt. Kjell Olof Feldt hade senare varit inne på samma linje – men Reinfeldts hållning var en annan (och för säkerhets skull förklarade han för utlandssvenskarna, som inte alltid har full koll på vad som händer i den svenska politiken, att även arbetarrörelsen ändrat sig en hel del på den punkten sedan 70-talet)!

Hmmm...nog blir det ändå konstigt när åsiktsgemenskapen blir så kompakt, jag gissar att 90 procent av lunchgästerna röstat på (m) sedan Jarl Hjalmarssons dagar.
De nya moderaterna.

onsdag, april 04, 2007

And after man has made everything, everything he can / You know that man makes money to buy from other man

Apropå regeringens proposition om hushållsnära tjänster, som kom idag, har nån gjort en aprolig satir. Till exempel:

Till de tjänster som, enligt regeringens uppfattning, bör omfattas av en skattereduktion hör i första hand vad som skulle kunna benämnas hushållsarbetets kärnområden. Till sådana arbeten kan hänföras städning eller annat rengöringsarbete, diskning, fönsterputsning och matlagning som utförs i hemmet. I städning ingår sådant arbete som dammsugning, dammtorkning och skurarbete som behöver utföras med jämna mellanrum. För att undvika gränsdragningsproblem bör i städning även ingå städning av skåp, lådor och garderober m.m. samt flyttstädning. Även flytt av möbler inom bostaden i anslutning till städningen ingår. Hushållsarbetet kan även avse klädvård i form av tvättning, strykning, lagning, uppläggning och liknande samt skoputs. I rengöringsarbetet ingår även uppsättning av gardiner och gardinstänger samt byte av glödlampor, proppar och liknande. [...] Matlagning är en hushållssyssla som tar mycket tid och som till övervägande del utförs av kvinnor. Regeringen anser därför att även matlagning bör ingå i underlaget för skattereduktion.

Tokroligt. Jag är inte helt säker på vem som har skrivit, men det är undertecknat av några som kallar sig Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. De har lagt upp det på regeringens hemsida. Roligast är nog rubriken: "Skattelättnader för hushållstjänster för fler jobb och ökad jämställdhet". Störtsköna typer.

Girl Power!



Några längre texter i ämnet: här, här och här. Bilden hittad hos Hanna.

tisdag, april 03, 2007

Trendsättare för jämställdhet

Apropå det här. (Alltså inte takförslaget, utan motiveringen). Bilden från MUF:s "skärgårdskampanj"