Sedan början av 90-talet har drygt 200 fritidsgårdar lagts ner i Sverige, enligt Sveriges Kommuner och Landsting. Även om de största nedskärningarna gjordes under 90-talet, har utvecklingen fortsatt även under 2000-talet, trots att antalet tonåringar har ökat kraftigt.Samtidigt som de ekonomiska resurserna vuxit, så har det inte funnits ekonomiskt utrymme till centrala välfärdsfunktioner. Den ”privata konsumtionen” har vuxit istället – vilket i praktiken innebär en mycket ojämn fördelning av de gemensamt producerade resurserna. Med usla samhällsekonomiska prioriteringar som följd. Nu när de ekonomiska hjulen rullar snabbare än på länge, då kläms det åt – sådant som fritidsgårdar får man dra in på. Fastän de flesta kan begripa att det leder till stora samhälleliga kostnader längre fram.
Det är korkat och kontracivilisatoriskt. Det är med andra ord marknadsfundamentalismens seger över förnuftet.
Denna helt centrala utvecklingstendens i flertalet västerländska ekonomier – Sverige inte undantaget – måste diskuteras och vändas. Ska vi diskutera ett alternativ till dagens högerregering är det precis en annan utveckling på det här området som måste vara en av de huvudsakliga utgångspunkterna.
Jag klipper in ett längre stycke från vänsterpartiets rapport Ekonomisk politik för välfärd och jämlikhet nedan. Ta dig en liten stund att läsa. Det kan tjäna som en direkt kommentar till fritidsgårdsproblematiken.
Uppdatering: Nyamko Sabuni meddelar att hon tycker att kommunerna borde fixa fritidsgårdar. Samtidigt går hennes allianskamrater i mängder av kommuner in för skattesänkningar, och hennes egen regering har beslutat att minska överföringen till kommuner och landsting med sammanlagt ca tio miljarder 2009 och 2010, genom en frysning i det kommunala utjämningssystemet. Tjena.
- - - - - - - - - -
Om inte resurserna till den offentliga sektorn – som just tillhandahåller centrala tjänster i välfärdssamhället – i allmänhet, och antalet anställda i denna sektor i synnerhet, växer, så påtvingas en tillbakarullning av verksamheter som är viktiga för ett utvecklat och utvecklande samhälle. De äldres möjligheter att få stöd till mer än det nödvändigaste ”rationaliseras” bort. Skolbibliotek och fritidsledare anses vara för mycket av en lyx och försvinner från många skolor. Samlingslokaler blir färre och dyrare, istället för att erbjudas som självklar samhällsservice till medborgarna. Exemplen kan mångfaldigas.
Vi hamnar som samhälle i den besynnerliga situationen att vi anses ha blivit alltför rika för att gemensamt ordna konsumtionen av sådant som vi behöver och vill ha!
Det är dock just denna besynnerliga situation vi befinner oss i, vad den ekonomisk-politiska samhällsdebatten beträffar. Det är också dessa utgångspunkter som slår igenom i resonemang om den svenska ekonomins utveckling; resonemang som både den tidigare, socialdemokratiska och den nuvarande högerregeringen hållit sig med. Det gäller exempelvis synen på den offentliga konsumtionens och produktionens andel, som antas och planeras sjunka successivt, när det borde vara tvärtom.
[…]
Som framgår av figur 9 [se längst ned i posten], så ökade den offentliga sektorns andel av BNP från andra världskrigets slut fram till början av åttiotalet. Detta innebar en uppbyggnad av den samhälleliga välfärden och stora framsteg i levnadsförhållande. Samtidigt minskade klyftorna i samhället. Därefter har den offentliga sektorns tillväxt planat ut. Den andel av samhällets samlade (växande) resurser som går till offentlig konsumtion har därefter till och med trendmässigt sjunkit. Om vi hade använt lika stor del av våra resurser gemensamt idag, som 1981, hade det funnits ungefär 250 miljarder mer till den offentliga sektorn. Resurser som används på det sättet får en annan fördelningsprofil, än pengar som går till skattesänkningar och blir till lyxbåtar och fastigheter ägda av ett rikt skikt i samhället.
[…]
Förstärkningen av välfärdssektorn behöver gå utöver det nödvändigaste. Vi vill se en utveckling där lärartätheten i skolorna är högre än den varit förut, där det finns tid för förebyggande arbete och inte bara vård i efterhand, och där alla som blir gamla kan känna en trygghet i att de kommer få all hjälp de behöver. Ett modernt välfärdssamhälle behöver fler arbetstimmar i biblioteken, på fritidsgårdarna, i föreningslivet, i folkbildningen, i kulturverksamheterna och i public service-företagen.
Att bygga ut den skattefinansierade välfärden handlar om att investera långsiktigt för att stärka produktionsförmågan och höja levnadsstandarden. Generellt sett förmår inte privatkapitalet att på allvar höja blicken från, i bästa fall, de närmaste årens resultatrapporter, vilket resulterar i att många samhällsekonomiskt betydelsefulla verksamheter blir eftersatta.
Genom att skattefinansiera välfärdstjänsterna kan de fördelas efter behov, så att så få som möjligt ”underkonsumerar” till exempel vård eller utbildning. Starka samhällen, där insikten om att alla människor på samma gång är ömtåliga och har en väldig potential är vägledande, förutsätter ett heltäckande välfärdssystem där varje människas kunskaper och arbetsförmåga bidrar till samhällets välstånd.
18 kommentarer:
Jag behövde aldrig fritidsgårdar, har för mycket bortskämda skitungar nuförtiden som tror att de är berättigade till allt de pekar på.
Jag håller helt med ert förslag där. Hur i friden ska man göra för att göra vinst på en fritidsgård? Det är ju bara att erkänna att vissa saker bara funkar om man satsar på dem.
Det var tider det när de kära ungdomsgårdarna fanns...jag menar det faktist. Jag har inte en susning vad som menas med bortskämda snorungar Det jag vet var att det våldet och aggresiviteten och missbruk i allt yngre åldrar inte var så utbrett då. Jämförelsen är svår att göra med vår tids olika stress nivåer. Men jag tror ändå att det behövs ställen dit unga kan ta sej med en del aktiviteter där de kan språkas vid och ha ett koppel vuxna som håller ett öga eller två som stöd. Om jag kommer ihåg det rätt så kunde en hel del stävjas redan i vaggan. Så i det långa loppet skulle alla ha en glädje i att det fanns.
;-)
Jag har inget mot fritidsgårdar och gemensamma lösningar.
Det jag har något emot är fritidsgårdar som finansieras genom statligt/kommunalt tvång. Tyvärr är det omöjligt för vänstern att förstå skillnaden.
Vänstern trodde säkert också att folk skulle svälta ihjäl i Sovjet bara för att man privatiserade matproduktionen. I verkligheten vet vi att det blev det motsatta, tillgången ökade och kvalitén blev bättre.
Men de offentliga utgifternas andel av BNP har ju inte sjunkit sedan 1980 - det är helt enkelt inte sant. Andelen har fortsatt att öka, om än i mycket beskedligare takt. Trenden är densamma för Sverige, de skandinaviska länderna och OECD som helhet.
Till hur stor andel av BNP anser du, Ali, att de offentliga utgifterna bör öka?
Kan inte folk betala något självt i detta land? Eller gå samma och bilda en förening som driver en fritidsgård /lokal?
Dags att tänka nytt och inte låta det offentliga lösa allt, allt och allt?
Neoliberal propaganda: Har du något emot att man tvingar staten/kommunerna att stå för sjukvård, rättsväsen, skola, brandkår, försvarsmakt mm mm också?
Högern trodde säkert också att t ex en privat brandkår skulle vara jättebra då denna bara släckte de hus som betalat försäkringen. I verkligheten skulle kvaliteten på just den privata släckningen bli sååååå himla bra så det hajar man inte!
YUMMI!!!
det skulle vara intressant att se tankekedjan som leder fram till att om brandkåren sköts bäst i statlig/kommunal regi så betyder det ovillkorligen att fritidsgårar också gör det. Det är ju precis samma sak, menar jag.
i sakfrågan kan jag väl hålla med, vi behöver mer resurser på fritidsgårdar, bibliotek och liknande. Och eftersom våra politiker visat sig helt oförmögna att ordna det, trots att de förfogar över en större och större del av en växande kaka så är det på tiden att vi slutar tro att problemet skall kunna lösas på politisk väg.
Neoliberal propaganda: Har du något emot att man tvingar staten/kommunerna att stå för sjukvård, rättsväsen, skola, brandkår, försvarsmakt mm mm också?
Skola och sjukvård. Ja visst, men man kan inte privatisera lagstiftning/rättsväsende. Om du vill ha argumenten så kan jag ta dem, annars så ger den här artikeln en bra överblick.
Alternativet till att inte upprätta lag och ordning vore anarki med ännu mer våld/tvång.
Högern trodde säkert också att t ex en privat brandkår skulle vara jättebra då denna bara släckte de hus som betalat försäkringen. I verkligheten skulle kvaliteten på just den privata släckningen bli sååååå himla bra så det hajar man inte!
Självklart kan man ha privat brandkår. Det hade man i USA förrut.
Jag ser gärna att någon av hallelujah-liberalerna ger exempel på ungdomsgårdar som drivits framgångsrikt i privat regi. Och då menar jag inte bara framgångsrikt i bemärkelsen vinstgivande, något som jag visserligen betvivlar förekommit, utan även framgångsrikt i bevarandet av hela poängen med en ungdomsgård - att ingen ska ha lämnats utanför, oavsett föräldrars ekonomiska förutsättningar.
Dock tror jag inte förklaringen till den här attityden, som regeringen visar, och som de nyfrälsta gossarna här visar, är endast ideologisk. De här människorna har förmodligen aldrig varit på en ungdomsgård. Överklassen brukar helt enkelt inte vara det.
Till Igge: Läs lite om det tidiga 1900-talet och folkrörelserna får du många bra exempel hur man har kunnat driva fritidsgårdar i privat regi. Nykterhetsrörelsen, Jordbrukarnas ungdomsförbund, LO, SSU, SLU, HUF, FPU och tusentals små lokala idrottsföreningar drev inte bara fritidsgårdar utan även folkparker, idrottsanläggningar och andra nöjesarrangemang. Allt finansierat genom EGNA insatser och EGNA pengar. Kommunala bidrag dök inte upp förens på 60-talet. Dagens ungdomar är bortskämda. De vill ha fritidsgårdar, roliga aktiviteter och idrottslokaler men vill inte behöva engagera sig för det eller ta av sina egna pengar till det. När ska arbetarrörelsen minnas sitt eget ursprunliga arv istället för att bara skrika efter kommunala insatser.
"Men vi har ju ingen lokaaal!!"
Vänstern förvandlas mer och mer till en parodi pa sig själv.
Visst har Ali rätt, självklart ska vi pytsa in lite skattepengar (de rika betalar) och bygga fritidsgårdar så att det blir lugnt och tryggt på gatorna. Det säger väl sig självt att man hoppar på en jämnårigs huvud om man inte har en fritidsgård att spela rundpingis i.
Se bara på det här klippet om hur en fritidsgård skulle lösa alla problem i Odensala: http://www.youtube.com/watch?v=IoDPYfeMcX4
Det är faktiskt skrämmande att se hur dagens borgare har förändrats till renodlade fascister.
"Det var tider det när de kära ungdomsgårdarna fanns...jag menar det faktist. Jag har inte en susning vad som menas med bortskämda snorungar Det jag vet var att det våldet och aggresiviteten och missbruk i allt yngre åldrar inte var så utbrett då."
Det var bättre förr! Eller inte, ungdomsvåldet har inte ökat något väsentligt. Missbruk är något som går i vågor. 70-talet var en pundartid, på 80-talet var knark ute. På 90-talet blev det mer igen.
värst av allt är den ökade kontrollen av sjukpenning för vård av sjukt barn. jävla poilssamhälle.
Jag tycker att regeringen prioriterar rätt. Att göra golf skatteavdragsgiltigt, ta bort sjöfyllerilagen och subventionera de rikas städning är en viktigare insats för våldsbekämningen än att starta några fåniga fritidsgårdar. Se bara på den där Bonniergrabben vid kungsholmsmordet - hade han busat till det så där om det hade funnits fler country clubs, eller om städningen av hans rum hade varit skattefinansierad redan från början? KNAPPAST!!
"...fritidsgårdar läggs ned, trots allmän enighet om att ”ungdomar är framtiden”"
På vilket sätt motsäger det ena det andra?
Skicka en kommentar