Kram?

Jag har blivit upp-/utmanad av Eric Rosén att delta i en bloggdiskussion om att fångar på Kumlaanstalten inte får krama sina anhöriga när de får besök.

Jag tänker inte skriva något särskilt om det. Jag tycker Eric själv gör det bra. Läs hans inlägg på SVT opinion.

Jag kan bara tillägga att det skrämmer mig att det ska få vara så här. Jag skräms av Expressens ansvarslösa lynchmobbjournalistik. Jag skräms av en kriminalpolitisk ”debatt” där det intressanta inte är hur vi ska minska brottsligheten – långa fängelsestraff är som bekant ett väl beprövat och framgångsrikt sätt att öka och förgrova brottsligheten; inhuman behandling istället för vård under tiden man sitter inne är en garanti för att nå sådana resultat – utan hur människor ska sitta hemma i soffan och njuta av vetskapen om att någon annan har det för jävligt. Och jag skräms över att det som borde vara en självklarhet i ett rättssamhälle lyser med sin frånvaro: frihetsberövandet är straffet – att ytterligare plåga den som sitter av ett straff får inte bli samhällets uppgift. Detta är det sluttande plan vi befinner oss på. Jag gläds över att sådana som Eric Rosén hjälper till att försöka vända det genom sina ord.