måndag, november 12, 2007

Fortsatt surrealistisk Venezuelarapportering

Enstaka dramatiska händelser kan få människor att skifta perspektiv och växla förtroende, kanske världsbild. Men ofta handlar det om en kombination av saker, ett frö av misstanke som sen vattnas av återkommande märkligheter. Vietnamrörelsen är ett exempel; för många människor blev det så småningom uppenbart att det fanns en väldig diskrepans mellan verkligheten och den gängse proamerikanska bilden. I den processen var det många som skiftade världsbild på det hela taget – började se en annan verklighet utanför Västvärlden. Och många var det också som på goda grunder förlorade förtroendet för de egna samhällsorganisationernas oförvitlighet – inte minst polisens. Det där är bara ett mer uppenbart och omtalat exempel. Sådant händer ofta. De flesta som var i Göteborg 2001 och upplevde kontrastens mellan polisens övergrepp och den efterföljande rapporteringen blev säkerligen förändrade i grunden. För att inte tala om alla som direkt eller indirekt berördes av de absurda politiska domar som föll efteråt. För den som engagerat sig mer än ytligt i freds- och rättvisefrågor har processen kring och efter Irakkriget säkerligen kunnat betyda en förändrad bild av symbiosen mellan Västvärldens massmedier, regeringspolitiker och ekonomiska makthavare. Och för all del, den som är folkrörelseaktiv och har upplevt medierapportering om något man själv vet en del om eller själv är en del av, tappar nog en bra bit av förtroendet för medierna.

Allt det där kommer jag ofta att tänka på, när jag till exempel hör de svenska mediernas rapportering från Venezuela. Jag är inte särskilt naivt inställd till mediernas utrikesrapportering. Snarare tvärtom, får man säga. Men Venezuelarapporteringen slår ändå det mesta. Föraktet för folkstyrets framgångar i ett av Latinamerikas länge mest korrupta länder går inte att ta miste på. Kombinationen av klassföraktet uppifrån och rapporteringens unket koloniala mind-set skapar en rapportering som är så lögnaktig att den skulle vara humoristisk à la klämkäcka Pravda-ledare; om det nu inte vore så att den är systematiskt instrumentell för att trampa väg för statskupp, militär intervention, ännu en dränkning av folkliga strävanden i blod och kaos.

Det händer saker med en när man matas med sådant och samtidigt tar sig tid att söka andra källor. Kontrasten blir så skarp att man får svindel.

Nåja. Detta var lösa lunchfunderingar. Egentligen tänkte jag bara be alla läsa Frasses korta kommentar till hallået kring Spaniens (icke folkvalda – liberalt tydligen) kungs uppmaning till Venezuelas (folkvalda – inte liberalt tydligen) president Chavez att hålla käften. Chavez var förvisso drumlig och obstinat på mötet. Men Frasse pekar på att kungens irritation hade flera källor och att det var i ett annat sammanhang han upprört lämnade mötet. Sådana saker – den strukturella politiska glidningen i Latinamerika och Västvärldens reaktioner på densamma – hamnar konsekvent i skymundan i rapporteringen. Läs!

Och ta dig lite tid för detta:

Läs Hands Off Venezuela om oppositionens våld.
Läs Erik Svensson: Kolla olika källor i Venezuelarapporteringen.

22 kommentarer:

Anders_S sa...

Det som förvånar mest tycker jag är graden av uuprördhet över Chavez. Boreglige skibenter formligen sprutar av ilska. Det verkar överdrivet och något svårt att förstå faktiskt.

Stepan sa...

De är upprörda över att Chávez har visat att historien inte är slut, och att man kan uppnå stora saker på kort tid som fattigt land. Det är en livsfara för imperialismens dominans över Latinamerika, Afrika, Asien och för den delen för överklassens maktgrepp över den västerländska arbetarklassen.

Robin sa...

Hejsan Ali, jag läser ofta din blogg och intresserar mig för dina åsikter kring aktuella händelser. Jag är 14 år och har själv startat en blogg, jag vore evinnerligt tacksam om du kunde ta en titt på den. Vi vänstersympatisörer håller inte ihop lika bra inom bloggosfären som högern.

enander.wordpress.com

Jonas sa...

Bra där, vår självutnämnda representant för Sanningsministeriet har åter talat nyspråk utan tendens till brytning. Frågan är väl om ditt uppvaknande en vacker dag blir lika hårt som för Winston Smith.

Varför inte börja med att läsa UD:s rapport om mänskliga rättigheter i landet(under 2006; sedan dess har det gått fortsatt utför): http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/070306/f165ce8fc8047822362550c99421a6f6/Venezuela_2006.doc.

"Det formella skyddet för de mänskliga rättigheterna (MR) i Venezuela är gott. I praktiken har det under senare tid skett en försämring av de politiska och medborgerliga rättigheterna, framförallt på grund av den ökade politiska polariseringen i landet. Ineffektiviteten i rättsystemet, den utbredda korruptionen samt bristen på självständighet från presidentmakten hos rättsinstitutionerna är faktorer som bidrar till den utbredda straffriheten i landet. Tortyr förekommer, och det finns uppgifter om utomrättsliga avrättningar.

Ny lagstiftning har inskränkt yttrande- och tryckfriheten. Enskilda organisationer menar att det skapats ett klimat av självcensur och uttrycker oro över att den fria, kritiska rapporteringen om tillståndet i Venezuela har minskat."

Men sanningen har väl å andra sidan aldrig intresserat den diktaturkramande vänstern.

Anonym sa...

jodå. sanningen kommer från ud. som anser att irak inte är ockuperat. 'jag såg ingenting', för att citera bildt. idiot.

/j

Mikhas sa...

Papegojmedia (TT och SVT i det här fallet) rapporterade som om den spanske kungen "läxat upp" Chaves och "glömde" givetvis att rapportera omständigheterna.

Papegojmedierna i våra västliga marknadsdiktaturer behöver inte ljuga jämt, det räcker med att klämkäckt utelämna substansen.

Fats det roligaste var ju att en enväldig relik från feodaltiden "läxade" upp en folkvald statsledare...

Mikhas sa...

Jämför med hur medierna hyllade USA/Soros-marionetten i Georgien och hur tyst det var om repressionerna morde och förföljelserna mot oliktänkande sedan, för att inte tala om undantagstillståndet och fängslandet av oppositionspolitiker han håller på med nu:


Our Man In Tbilisi

Sunday, November 11th, 2007 in News, Georgia by Daniel Larison| Comment |

It has been so obvious this week that it seemed a bit like piling on to observe that Saakashvili’s declaration of a state of emergency (like a certain other allied dictatorial ruler we know) and violent repression of civilian protesters are just the latest expression of the one-man despotism that Saakashvili created in Georgia in the wake of the so-called “Rose Revolution.” Like its successors in Ukraine, Lebanon and Kyrgyzstan, the Rose Revolution narrative has come to its predictable, unhappy conclusion where the revolution is supposedly “betrayed” (The New York Times took up this line Saturday) or fails to “fulfill its promise” or is “thwarted” by malevolent forces, when the entire thing was a sham from the beginning. The Guardian offers a typical lament (though, to their credit, they do not engage in the easy Russia-bashing that commentary on Georgia often becomes). Even now, Ralph Peters is offering up one version of this disappointment with how the “revolution” turned out:

The Saakashvili regime shone from afar - but grew rotten within.

But there was never anything that “shone” about the “Rose Revolution,” except perhaps the glaring hypocrisy of the “revolutionaries.”

Movements that rally around the statue of Stalin are not the bringers of liberal reform. But at least Peters recognises Washington’s role in enabling Saakashvili (John McCain, this means you), while you can expect to hear plenty of wailing about how our high hopes were dashed by another disappointing foreign nation.

Richard Carlson said as much about the “revolution” three years ago:

This has left Georgia–and George Soros–with a one-leader, one-party government, a far cry from a noble experiment in democracy.

Note that the Saakashvili regime has described the protest marches as part of an attempted “coup,” which should remind us how easily language can be manipulated by those in power. When Saakashvili leads the protests, they are a peaceful expression of “people power” and their calls for the President’s resignation are the legitimate expressions of the will of the people, but when the exact same thing happens and is led by Saakashvili’s opponents it is part of a “coup.” Yet what Saakashvili did in 2003 was nothing less than a coup, albeit one that he could cloak in the rhetoric of defending the integrity of the electoral process. The point is that neither 2003 nor today is there any real “people power” movement in Georgia, or rather every faction can lay claim to the mantle of “people power” when it suits it and then abandon it upon acquiring actual power. None of this has anything to do with functioning representative democracy, but with the exploitation and domination of a country by one set of elites or another (to which a cynic might reply: there’s a difference?). The current leader of the anti-Saakashvili bloc is an associate of Berezovsky, so it really is a case of being forced to choose between jumping into the fire or the frying pan.

The only reason why any Americans pretended to believe Saakashvili’s propaganda was because of Georgia’s importance in offering a route for oil pipelines that circumvent Russia and as a possible future Caucasus base for NATO or U.S. forces. Otherwise, the spectacle of one Caucasian strongman overthrowing another would not merit anyone’s sympathy.

I heartily wish that the Georgians could have something like decent and representative government. But no such government will ever come from the Saakashvilis of the world and their Soros-backed exercises in mass deception. Maybe something better will come out of all of this, assuming that Saakashvili can be persuaded to relinquish power peacefully. If not, I fear that Georgia’s ruler may plunge the country into some unmanageable conflict that will bring terrible harm to Georgia. May our Orthodox brethren in Georgia be granted peace and an end to civil strife, for their sake and the sake of the entire region.

Cross-posted at Eunomia

Peter sa...

Saxat från UD
"Irak styrdes av ockupationsmakten USA fram till den 28 juni 2004 då landet genom säkerhetsrådets resolution 1546 återfick sin fulla suveränitet och en interimsregering (tillfällig regering) övertog styret av landet."

UD tillstår visst att Irak är ockuperat av USA. Varför ljuger du om en sådan sak? När lögnen har blivit en del av argumentationen så borde man kanske se efter om man har rätt eller inte.

Jan Banan sa...

Peter,

Frågan uppstår om du är dålig på att läsa, eller dum i huvudet. Jag hoppas att du själv kan besvara den. Det som du citerar visar att UD anser att USA inte längre ockuperar Irak. Ett bisarrt ställningstagande, precis som "j" påpekade ovan.

Hälsningar,
Janne

Magnus sa...

Intresset ljuger inte, som det heter. Chavez är kanske inte oproblematisk, men ilskan och föraktet mot honom dfrån en mobb av nyliberala bloggare, pundits, storföretag och Heritage Foundation etc visar på en inställning att gamla kolonier ska sitta ner i båten, som borde få genomtänkta liberaler att blygas. Oh yeah, så länder som Iran, Venezuela, Kuwait och Kazakstan borde nöja sig med att sälja billig olja och för guds skull strunta i att utveckla andra näringar eller energikällor? Eller ännu värre, ta kontrollen över utländska storföretag. Gomorron...

Neospartacus sa...

En d�d beh�vs! Vi m�ste ha en d�d!

Med den h�r perversa maningen publicerade p� flera webbplatser i h�nderna p� oppositionen i Venezuela har det visat den r�tta ansikte av en desperat opposition som inte hittar n�gon v�g f�r att misskreditera den boliavaranska regeringen. Under de senaste 10-12 dagar har flera v�pnade incidenter �gt rum p� olika h�ll i det sydamerikanska landet. I l�rdags blev fyra poliser och en student s�rade n�r ok�nda pistolm�n �ppnade eld mot poliserna som bevakade en manifestation fr�n oppositionen. Ingen av de fick livshotade skador. I f�rra veckan slutade en konfrontation mellan studenter f�r och emot Chavez i skottl�sningen n�r 120 chavistas st�ngdes in i universitets lokaler och man f�rs�kte t�nda eld p� lokalen med dem inne. De blev r�ddade av n�gra chavistas som hade kommit in till unds�ttning utifr�n. Skottl�sning uppstod med flera s�rade som resultat. Veckan innan hade n�gra h�ger �studenter� f�rs�kt t�nda eld p� en polisbil med alla poliser fortfarande i bilen. De h�llde flera liter bensin p� radiobilen och poliserna fick springa f�r livet. Polisen har order att inte b�ra vapen n�r de bevakar demonstrationer f�r att undvika eventuella skadade bland opposition studenter. I l�rdags blev tv� Ja-anh�ngrana till reformen (pro-chavez) br�nda n�r de delade ut information om den konstitutioenlla reformen. De fick allvariga br�ndskador. Det finns ocks� flera och flera deklarationer fr�n v�nster att de kommer att m�ta h�gerv�ldet med �l�mpliga metoder� och andra har sagt att om de d�dar Chavez kommer man att �v�nda p� varenda sten i hela landet�, Chavez sj�lv har sagt att Venezuela inte �r Chile p� 70-talet, dels �r milit�rerna inte av samma ideologisk position och dessutom �r �revolutionen bev�pnade�. H�r skulle man kunna till�ga att n�gra oppositions debatt�rer menar att �inb�rdeskriget� startade redan i slutet av 80-talet. S� det blir egentligen inget nytt. Att oppositionen s�ker offer p� b�da sidor �r och s�rskild bland oppositionen �r en ganska enkelt och bepr�vade taktik i destabiliserings konst.

Redan under statskuppen 2002, anv�nde man sig av prickskyttar f�r att skjuta p� en oppositionell demonstration med sex d�da som resultat. Timmar tidigare hade kuppmakarna spelat in ett uttalande d�r man f�rd�mde v�ldet mot folket och skylde p� Chavez f�r d�dskjutningar. I detta tillf�lle de inhyrda m�rdarna d�dade folk p� b�da sidor. Dramat slutade med att milit�ren tog makten ifr�n Chavez och satte som presidenten ordf�rande i Venezuelas arbetsgivare f�reningen. Folket i Venezuela gick en masse ut p� gatorna och kr�vde att juntan skulle �terl�mna makten till den valde presidenten. N�gra enheter inom arm�er tog parti f�r att f�rvara konstitutionen och �terinst�llde Chavez vid makten. Under de tre kaotiska dagar dog ett stort antal civila i h�nderna p� det polisi�ra v�ldet mot anh�ngarna av den avsatte regeringen. Det finns omfattande dokumentation som tyder p� att USA aktivt bistod och r�dgjorde med kuppmakarna.

Idag fokuserar oppositionen ut�t p� den omdebatterade konstitutionella reformen men det �r endast omsvepsk�l. P� flera webbsajter kallar man till st�rtande av regeringen, och p� andra meddelar de helt �ppet att de har b�rjat bilda bev�pnade medborgaregarder. Dessutom finns det i landet Colombianska paramilit�rer sedan flera �r. 2004 lyckades man f�nga ca 200 som tr�nade f�r en v�pnad aktion mot Chavez. Och i v�ras d�dade man tv� och s�rade flera n�r man stormade en n�ste f�r ett kommando som hade kommit in i landet f�r att d�da Chavez.

Strategin har fungerat tidigare i andra l�nder. Man skapar en v�ldsam st�mning, kanske n�gra d�dsoffer, helst p� b�da sidor som radikaliserar de olika grupper. Samtidigt som man radikaliserar oppositionen, tvingas regeringen att ta flera och flera s�kerhets�tg�rder, som m�nga g�nger inneb�r att man arresterar folk, att man st�nger media som sprider desinformation, och kanske upplyser undantagstillst�nd med, de normala i s�dana fall, f�rekommande begr�sningar av vissa garantier. D� �r scenen f�rdigt f�r beklagande av de f�rlorade friheterna. Allt den h�r orkestreras naturligtvis i koordination med den internationella pressen. Allts� man tvingar b�de radikalisering och repression. D� �r regeringen halva v�gen att misslyckas f�r blir mer och mer paranoid och b�rja se alla tecken p� kritik som direkta attacker, ocks� kritik fr�n sina egna led. P� s� s�tt kv�ser man en n�rande diskussion som kunde ge livet �t processen.

D�rf�r �r v�ldet den enda v�gen oppositionen har i Venezuela. P� ett eller annat s�tt kommer de att lyckas med att den bolivarianska processen misslyckas. Endast genom en kontinuerligt och f�r varje g�ng mer blodig terrorism kan de lyckas med upps�tet. Och med hj�lp naturligtvis av bland annat svenska h�gerdebatt�rer och politiker, som struntar i demokrati n�r det handlar om en regim de inte gillar.
F�r �vrigt jag skulle rekommendera att l�sa inneh�llet i den konstitutionella reformen. Det finns mycket intressant fr�n demokrati synpunkt, inte minst f�r svenska f�rh�llande n�r det g�ller milj� lokalproduktion, incentiv f�r sm�f�retag, politisk f�rnyelse, mm. Jag har h�rt m�ngder av debatt�rer som attackerar f�rslaget i Sverige och i andra l�nder men �rligt totalt fattar jag inte vad de kritiserar. Demokratin f�rst�rks ju och f�r �vrigt �r f�r�ndringar ganska sm� i f�rh�llande med konstitutionen fr�n 1999.

Situationen ser ganska m�rk ut f�r Chavez. Antigen tvingas han till h�rdare tag eller bli d�dad eller kaos och v�ldet tilltar. Problemet �r att alternativet till Chavez �r en diktatur. En h�gerdiktatur. Det �r den enda v�gen framkomlig f�r att vrida klockan tillbaka. Och varf�r? Ja, det �r s� att det inte r�cker f�r oppositionen med att Chavez blir undanr�jd. De kan exempelvis inte till�ta att Nationellf�rsamlingen, vicepresidenten eller n�gon annan n�rst�ende till den nuvarande administrationen tar �ver. De m�ste s�tta ju sitt eget folk. Det blir i praktiken en kupp. N�gon form av junta. Vidare kan de inte lova val f�r d� skulle majoriteten som har haft det b�ttre och r�stat p� Chavez de senaste �ren vinna igen. Det g�r inte. Allts� valet �r uteslutet f�r minst tv� orsaker: regeringens supportrar �r i majoritet och det �r m�nga som har haft det b�ttre och de borde rimligtviss inte r�sta bort vad de har f�tt (fast folket kan inte s� s�llan r�sta ju emot sitt eget intresse). S� det blir en diktatur i smaken av USA och h�gerliberalerna h�r i Sverige. L�ste t.o.m. p� Carl Bildts blogg att han har skrivit att �Chavez skulle ha lite tid kvar � eller n�gon liknande och inte i n�gon beklagande ton precis.

Vad blir resultatet p� den h�r m�jliga utvecklingen f�r kontinenten? Utan Venezuela skulle regeringar i Bolivia och Ecuador ha sv�rare att klara sig tror jag, dels skulle oppositionen d�r ha ett lyckat exempel att f�lja och det �ppna st�det fr�n USA f�r �demokrati� fr�mjande skulle tillta. � andra sidan alla de politiska krafter som inte blir rent ut demoraliserade av h�ndelsen skulle inta en radikalare h�llning n�r det g�ller att vinna och beh�lla makten. Det finns en omfattande missn�je med den f�rda politiken fr�n Mexiko i norr till Chile i s�der och med facit i hand skulle m�nga v�lja en radikalare form f�r att till�gna sig makten och f�rkasta den parlamentariska v�gen dit. Idioten Wolodarski p� DN har skrivit � Latinamerika beg�r samma gamla misstag� fr�gan �r om det Latinamerika som beg�r samma misstag eller andra krafter som beg�r samma misttag.

Pastey sa...

Jorge Capelán skriver även mycket bra om detta:

Förvrängningarna om författningens ändringsförslag är många och av olika sorter, men de konvergerar i en enda punkt, nämligen att Venezuela håller på att bli "odemokratiskt":

- Till exempel kritiseras skapandet av nya provinsiella maktorgan utsedda av regeringen. Vad som inte nämns är att dessa organ skall underkastas utvecklingsplaner genomförda av lokalbefolkningen och underställas deras kontroll.

- Det kritiseras att den verkställande maktens befogenheter stärks inför krissituationer, men det förtigs att Venezuela blev offer för en statskupp finansierad av USA och stödd av t.ex. Spanien 2002.

- Det kritiseras att Chávez skulle kunna bli vald hur många gånger som helst, men det förtigs att någon övre gräns för hur många mandatperiod en president får sitta kvar saknas i en majoritet av EU-länderna.

Den kanske mest besynnerliga anklagelsen mot förändringsförlaget är att det skulle vara "diktatoriskt" av Chávez att ha kontroll över centralbanken. Hur kan det vara odemokratiskt att en folkvald (och naturligtvis avsättbar) president kontrollerar en ekonomisk strategisk institution som i de flesta av världens länder kontrolleras av icke-valda finansmän?

Gregory Wilpert har analyserat Venezuelas medialandskap som vi enligt de liberala medierna ständigt ska oroa oss. I själva verket är det de liberala medierna som är rädda att förlora sin totala dominans i etern, och västs samtliga medier sluter upp i kampen för att se till att så inte sker.

Simon sa...

Intressant hur TT lyckas antyda att Aznar tillhör mitten-vänstern. Korrekturläser de inte sina artiklar?

JR sa...

Läste att Chavez kommer få full kontroll till sedelpressen i och med den nya konstitutionen. Det är inte svårt att räkna ut vad som kommer hända med det här socialistiska rättboet. Tänk Mugabe eller Allende.

Suck, varför kan man inte lära sig av historien. Det finns inte ett enda land i världen som har blivit rikt och välmående genom socialism.

Egendom är stöld sa...

"socialistiska rättboet" var en freudiansk felsägning som hette duga.

Frankie sa...

Hankins.se skriver i frågan: "Svenska och europeiska medier tenderar tyvärr att hela tiden gå rakt på den CIA-influerade linjen. Den jobbar på att bygga upp en bild av Chavez som en allt makthungrigare diktator. Precis som man gjorde åren innan Allende störtades av Pinochets USA-stödda militärkupp i Chile. Både Chavez och Allende är/var demokratiskt valda. Bägge ledarna blev på grund av sina socialistiska åsikter det amerikanska imperiets fiender. Påminn mig, vilken sida var det nu som anklagade den andra för bristande demokrati?"

Anonym sa...

Mr JB,

Jag förstår vart du vill komma med din insinuation.

Så nu ska jag tänka "Mugabe och Allende".

OK, jag försöker hänga upp ett lands ekonomi på en person. Det går inte. Jag kan liksom inte säga att Anders Borg ansvarar för Ericssonaktiens ras.

Jag försöker bortse från att ekonomin i ett land påverkas av ett gäng faktorer såsom tidigare ekonomisk politik, förekomst av krig eller hot (jfr Zimbabwe med Angola/Mozambique), hinder och sabotageaktioner (oljebolagen i Venezuela, åkerierna i Chile, bojkott mot Zimbabwe), fördelningsprofil osv osv.

Ja, jag tänker så det knakar. Hamnar inte i närheten av vad du försöker antyda.

Men du kanske kan begåva oss med NÅGOT som visar att du hängt med i exempelvis Zimbabwes ekonomiska politik de senaste 15 åren? Gärna bortom "Mugabe vill slakta vita farmare och är en dåre som personligen skapat hyperinflation" och andra vulgariteter.
Eller för den delen vad Allende egentligen gjorde för fel i sin ekonomiska politik?

Eller är det kanske som jag misstänker: Mr JB är bara en välmatad västmediepapegoja som gärna presenterar sina slutsatser i form av antydningar, och räknar med att vi andra också är betingade att reagera på "rätt" sätt på hans stimuli.

Sorry. Funkar inte på mig i alla fall.


/räknar med att bli utsedd till diktaturkramare nu...

Alexander sa...

Mugabe är rimligtvis personligt ansvarig för den vansinniga penningmängdökningen i ZImbabwe som ligger bakom inflationen.

Anonym sa...

någon annan som tycker A.E griper efter halmstrån??

Anonym sa...

"Mugabe är rimligtvis personligt ansvarig för den vansinniga penningmängdökningen i ZImbabwe som ligger bakom inflationen."

-Naturligtvis ar han det, vem sklulle annarts vara ansvarig? Bush? Chuck Norris?

Jag tror att vastvarldens "papegojmedier" ar emot Chavez av den enkla anledningen att han drar ner ett helt land, kanske en hel varldsdel i misar. Det finns fortfarande in ett enda exepel i varldshistorien dar ett land har fatt det battre av socialism. Jag skulle kunna sla vad att inte heller Venezuelerna kommer att tjana pa denna omstallning.

Bristen pa demokrati ar ett annat problem i Venezuela. Demokrati ar inte enbart mannsikors ratt att rosta pa vem de vill.
Att forbjuda medier, andra grundlagen till sin egen fortjanst och ta makt over sedelpressarna verkar inte vara speciellt demokratiskt ur min synvinkel.
Det finns andra exepel pa vilka ni sakert kommer att saga nagonting i stil med att "Den gamla regimen var ju inte sa mycket battre, sa desa".

Detta ar forvisso sant men som vara overgodda kusiner i vast ofta sager klingar mer sant an alltid: "Two wrongs does not make a right"

Anonym sa...

"Det går inte längre att blunda för att Chávez socialistiska ambitioner vilar på ett fascistiskt fasadverk. Chávez gav en dröm till många venezolaner om ett bättre liv och lyckades infria det för många i ett inledningsskede.
Men i dag räcker det inte längre med att vara en man med stora ord, om han främst präglas av politiskt omogenhet och odemokratiska förslag.
Varför är det så tyst bland svenska socialister när Chávez gång på gång bryter mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna?
I revolutionen och socialismens namn införs reformer i Venezuela med en systematik som avskaffar de demokratiska spelreglerna om yttrandefrihet, mötesfrihet och tryckfrihet. Det är aldrig acceptabelt – oavsett vilken ideologi de härstammar från."



http://www.expressen.se/debatt/1.925343/blunda-inte-for-chavez-fasoner

Anonym sa...

HAHA Tack för den! Man visste ju sen förut att Z är borgare, men att hon också är jävligt korkad, det var lite mer nytt. Man kanske måste börja läsa Expressen för å hänga med.

- Sven