onsdag, november 21, 2007

Liberalismens olidliga lätthet

Kalle Larsson har skrivit en väldigt bra artikel på SVT Opinion om en viktig fråga – den bortsmältande liberalismen. Avslutningen är minnesvärd:
Ärligt talat läser jag Frida Johansson Metsos artikel inte i första hand som det angrepp på vänstern hon tror sig ha skrivit, utan som ett desperat försök att försvara sin liberalism och samtidigt sitt parti.

Och jag är, tro det eller ej, den förste att säga att Sverige faktiskt behöver verkliga liberaler. Men uppriktiga liberaler, som står upp för mänskliga rättigheter, integritet och som tror på människors egen förmåga, tycks numera utrotningshotade.

Att vara liberal är numera inte att vara kluven, som det tidigare hette. Att vara liberal är idag att inte vara folkpartist.
Larssons artikel följer på en debattråd med artiklar av Ida Gabrielsson och Frida Johansson Metso.

Apropå Kalle Larsson så rekommenderar jag varmt en snabbtprotokollet från en interpellationsdebatt häromdagen. Interpellationen är riktad till Carl Bildt gäller frågan om det råder väpnad konflikt i Irak och Afghanistan – ett uppenbart förhållande som det på ett närmast surrealistiskt sätt tassas runt av regeringen.

8 kommentarer:

Christian Hedin sa...

Det finns massor med "verkliga" liberaler i Sverige, men inte i folkpartiet.

Anonym sa...

Med en sådan inställning till liberalism, som Kalle har, är det tveksamt om (v)kommer att utgöra något alternativ till den rådande hegemonin i svensk riksdag och i EU-USA, förutsatt då att detta är en inställning som många inom det partiet har.
Flera inom vänstern pratar som om att det finns en "verklig", eller "sann", liberalism, i någon sorts, förefaller det, paritet med vänsterns ideal. Men finns det något sånt? Finns det något exempel på att liberalismen har något gemensamt med socialism? Medelklassens slaverimotståndrare från 1810-talets England? Är det detta som man vill lyfta fram som liberalismens äkthetsbevis? Välgörenhet? Tuff retorik om att mänskliga rättigheter skall gälla för alla människor?
Finns det någon skillnad egentligen mellan liberalism, folkpartism, nyliberalism, Libertarianism(?), socialliberalism, etc?
Jag har ännu inte sett ett enda bevis för att det finns någon endaste skillnad mellan dessa uppfattningar. men om jag fått något om bakfoten, kanske någon som är insatt i högerns verklighetsuppfattningar, upplysa mig om detta?

Thomas E sa...

Anonym, Kalle Larssons poäng var väl att det är bra när det finns borgeliga partier med en humanare inställning till flyktingar/invandrare än järnaxeln S-M. Om liberalismen i grunden är god eller ond är väl irrelevant när man försöker få en riksdagsmajoritet för en något humanare politik.

Anonym sa...

Om liberalerna i Sverige vore likvärdiga med de motbjudande fascistyngel som skitar ner den här bloggen skulle vi befinna oss i ett krigstilltånd (utöver den svenska militära närvaron i USraels ockupationer).

Nu är det väl inte riktigt så illa, mupparna i den fjuniga pojkrumshögern har inte mycket med övriga pissliberaler att göra, ialla fall inte offentligt men den imperialistiska bombliberalismen av idag är illa nog...

/M sa...

Arbete gör dig inte fri om du lever ur hand i mun. Ett lands samlade förmögenhet är inte ett mått på dess frihet. Att införa generell övervakning för att uppnå en politisk stabilitet som är gynnsam för tillväxten är inte frihet. När en liberal är mer intresserad av pengars frihet än av människors frihet, och bygger upp en hel pseudoideologi för att backa upp det, då har det gått snett någonstans... om så bara i ordförståelsen.

Pasquale sa...

Jag vill nu ta och opponera mig eftersom jag tycker att både Kalle och Ali har fel här.

Att vara liberal är inte att stå upp för de mänskliga rättigheterna eftersom man som liberal bara erkänner 2 mänskliga rättigheter. Den till liv och den till egendom.

Anonym sa...

En fråga som jag vill rikta till dig Ali och hoppas att du är hederlig nog och besvarar. Vid flera tillfällen har Carl Bildt och, tror jag, Tobias Billström blivit tillfrågade om det råder en väpnad konflikt i Irak och Afghanisatan eller inte. På detta ger de inte något rakt svar. Men är det inte så att just detta om det råder en väpnad konflikt i dessa länder är ett rekvisit som våra migrationsdomstolar har att pröva. Är det inte därför som Bildt och Billström slingrar sig? Om de skulle uttala sig i frågan skulle de då inte göra sig skyldiga till ministerstyre? Det är i vart fall så jag förstår deras snirklande och undvikande svar. Är det inte på det viset? Och om det är så måste du väl ha förståelse för att dessa statsråd inte kan uttala sig i frågan. Då blir det KU-förhör och prickning! Eller?!?

Ali Esbati sa...

Jag vet att det är så de framställer det. Men att migrationsdomstolen ska pröva rätten till asyl mot den svenska lagen är inte ett hindre för att den svenska regeringen ska ha en ståndpunkt i frågan om det råder väpnad konflikt i Irak eller Afghanistan.

OM det därtill är lagstiftningen som är så otydligt att man får en helt orimlig tolkning, en som i alla *borde* stå i kontrast till lagstiftarens intention, då bör naturligtvis lagen ändras. Och det görs av riksdagen på initiativ av just regeringen.