Bistånd och spinn

Jag har skrivit tidigare om biståndet som ett exempel på högerns politiska metodik. Genom en kedja av utspel skapas en bild som är helt missvisande men som skapar en upphetsad stämning och däri ett politiskt handlingsutrymme. När förändringen väl är genomförd och starka föreställningar etablerade i det kollektiva medvetandet, spelar det mindre roll att det avslöjas hur tunna och felaktiga de ursprungliga utspelen var. Det är bara att dementera, snacka runt och gå vidare till nästa grej.

Men det är bra att veta ändå, både i sak och för att upparbeta en bättre beredskap. Kolla därför in Lennart Kjörlings förgörande artikel i Arbetaren:

Riksrevisionen tittade på 15 projekt i fyra länder i Afrika, flertalet av dessa var projekt där det redan tidigare fanns anledning till farhågor, exempelvis eftersom redovisningar varit försenade. Sida beställde därefter en egen revision av de kritiserade projekten. Uppdraget gick till revionsbyrån Allegretto som kom fram till att det ”i fyra projekt finns otvetydiga felaktiga kostnader till ett sammanlagt belopp av SEK 44233, vilket motsvarar ca 1 procent av de granskade beloppen”. I flera fall fann Allegretto bokföring som inte var genomförd på rätt sätt för att de saknades kvitton. [...] Men det finns ingen grund för att pengarna skulle ha försnillats. Allegretto har inte hittat något fall av den korruption som revisionsdirektören talade om.

Och för all del, för oss som hör till den lilla minoritet -som faktiskt läst och reflekterat över ett antal rapporter från Riksrevisionen, kommer väl inte heller detta som någon överraskning:

Till saken hör också att Staffan Ivarsson är gammal kompis till vår märkligt biståndstveksamma biståndsminister Gunilla Karlsson från den tid de arbetade tillsammans på moderaternas riksdagskansli.

Jag har ett svagt minne av en sajt som kallades enpartistaten. Den lades ned efter valet 2006.